T. h. pergolan och ett hörn av blivande rosen gården.
Icke fullt tre år efter det Visby gamla biskopsgård lades i aska i januari 1938 står en ny biskopsgård färdig och har tagits i bruk. Som man torde erinra sig uppstod under restaureringsarbetet av gamla biskopsgården eld i byggnaden, som därvid så grundligt förstördes att det var problematiskt om det lönade sig att bygga upp på nytt. Efter sedan ett förslag till helt ny byggnad, något större än den som nu står färdig, förkastats, antogs ett förslag av dåvarande länsarkitekt A. Hamrin och bygget sattes igång. Och nu står huset färdigt – ett värdigt och ståtligt hem för stiftets biskop och hans familj, gotländskt i linjerna och enkelt i sin utformning, men hemtrevligt och gediget.
Visby nya biskopsgård kom till av en händelse, skulle man kunna säga. En eldsolycka är alltid tråkig och beklaglig, men det heter ju att ”intet ont utan att det har något gott med sig”. Och nog får man ganska bestämt det intrycket, att stiftets biskop aldrig fått en så trevlig och modern bostad i den renoverade gamla biskopsgården som den han nu fått. Glädjande för staden är att den nya biskopsgården för stadens del icke kostar mera än den gamla skulle kostat i renovering. Just vid samma tidpunkt, då biskopshusbygget blev aktuellt skulle den s. k. biskopslöneregleringsfonden avvecklas och det visade sig möjligt att få medel ur denna till det ändamål det här vara fråga om. Kostnaderna gälldas nu till 2/3 av staten och till 1/3 av staden. För Visby stads del går kostnaderna, inklusive rivning, planering och murar till 34,000 kr. På tal om murarna för övrigt så finns, det personer, som tycka att de äro I för höga – det kan kort och gott anmärkas, att de icke äro så höga som dem, som dolde den gamla biskopsgården för mängdens profana blickar. Och för övrigt kommer kalkstensmuren att döljas av murgröna.
I tider som dessa äro kalkyler för byggnadsföretag ganska vanskliga, men så mycket mer glädjande är det att de beträffande bygget av Visby biskopsgård visat sig hålla och till och med befunnits något i överkant. För övrigt är det icke utan tillfredsställelse man konstaterar, att byggnaden torde ha blivit något 10,000tal kronor billigare än det i statens egen regi uppförda biskopsresidenset i Skara.
Linjer som en gotländsk bondgård.
Stilen på Visby biskopsgård är gotländsk. Den har de gamla gotländska bondgårdarnas vackra rena ytor och stora obrutna tak, där man dock av byggnadstekniska skäl inpassat proportionerliga takkupor för vindsvåningens sovrum. Från Biskopsgatan – byggnaden har dragits in några meter från gatulinjen – kommer man över en öppen plats, belagd med grovhuggna kalkstensplattor, fram till entréen med dess stora ekport. Platsen framför entron begränsas i sydost och nordväst av en kalkstensmur, som går ut till gatulinjen. Muren döljer norr om huset personalingången medan söder om byggnaden platsen närmast innanför muren avses till en rosengård, omramad av pergola och begränsad i söder av den medeltida källare, som är allt som nu kvarstårfrån den gamla biskopsbyggnaden.Denna källare har biskopen planerpå att framdeles inreda till ett litetmedeltida kapell. Trädgården, somligger söder och sydväst om huset ärsjälvfallet ännu icke iordningsställddet stora valnötsträd, som stodnärmast brandstället, trodde manförst skattat åt förgängelsen, men detbefanns att det räddats. Trädgårdsområdet, som ju sträcker sig ändaned till Drottensplan och ”biskopens vedbod”, kommer helt säkert att även det motsvara nutidens krav på kvalitet och trevnad. Det enda, som egentligen inte passar in i miljön här ligger utanför biskopsgårdens område – det är arbetsstugans gamla allt annat än vackra byggnad, som nu ligger mitt i vägen i den eljest ståtliga utsikten från biskopsresidenset mot S:ta Marias gamla ärevördiga tempel.
På husesyn hos biskopen.
Då en medarbetare i Gotlands Allehanda träder innanför portarna till biskop Ysanders kyrkoherdetjäll och Visby biskopsgård, möter oss biskopen älskvärt i den stora hallen i nedre våningen. Arkitekten har på ett utmärkt sätt lyckats att göra trappartiet i huset luftigt och på samma gång skapa vackra perspektiv. Trapporna äro lagda fribärande och nedre hallen har lagts i två olika plan varigenom trapphuset fått en frapperande höjd och rymd. Man lägger omedelbart märke till den genomgående enkelheten i inredningen – biskopen understryker också att man velat undvika alla utsmyckningar och i stället försöka få fram gammal gotländsk enkelhet i linjerna tillsammans med den moderna tidens praktiska inredning. Väggarna äro putsade och kalkstrukna och i nedre hallen, där kapprum och toaletter förlagts på södra sidan om ingången, lägger man också märke till ett vackert infällt skåp, en kopia av ett liknande skåp i Klinte kyrka.
Med biskopen som ciceron gå vi så husesyn. Byggnaden inrymmer i bottenvåningen entréhall med trappuppgång, matsal och ekonomilokaler jämte personalbostäder. Våningen en trappa upp innehåller, utom hall, längst i söder bibliotek, vidare salong, biskopinnans kabinett, vardagsrum samt städrum o. pentry. Tredje våningen, vindsvåningen, bjuder först en stor hall från vilken en korridor leder åt båda gavlarna. Ät söder . har biskopsparet sina sovrum med ett badrum utanför i korridoren, därefter följa barnens rum samt längst i norr tvenne gästrum med tillhörande badrum. Även här finnes städrum etc.
Matsalen på nedre botten är särdeles stilfull, vilket torde framgå även av vår bild. Möblerna äro i mörk ton med röd skinnklädsel på stolarna . Även här äro väggarna slätputsade och kalkstrukna. Ett stort magnifikt skåp i italiensk rennässans ingår här i möblemanget. Köksdepartementet har inretts med tanke på arbetsbesparing och med hänsyn till tidens möjligheter härtill. Agaspis och gasspis komplettera varandra och rostfri plåt ingår självfallet överallt där plåt förekommer. Från ekonomiavdelningen, intill vilken åt södra sidan även personalrum med personalens eget badrum äro belägna, går en särskild trappa upp till de övre våningarna, alltså samtidigt en reservutgång från bostadsvåningarna en och två trappor upp.
Ståtlig men trevlig representationsvåning.
Från hallen en trappa upp, belägen åt Biskopsgatan, kommer man åt östra gaveln av huset in i bilioteket, som upptar hela husets bredd. Detta rum är inretts i bonad alm i särdeles vacker mellanbrun ton. Bokhyllorna täcka väggarna helt och ventilationsanordningar ha inbyggts i hyllorna, så att luften kan cirkulera genom dessa. Möbeltyget är hållet i mörkblått och hela interiören ger ett sällsynt ombonat och hemtrevligt intryck. Dörrarna äro också gjorda utan speglar i hela, ytor och verka därigenom massiva och stilfulla. Från biblioteket kommer man at gärdssidan närmast in i salongen, i grönt och guld, och därifrån in i biskopinnans kabinett med möbler i 1700-talsstil med guld och möbeltyg i blått siden.
I våningens norra ände motsvaras biblioteket i den södra av ett i gul ton hållet stort ljust och trevligt vardagsrum, där möbler av olika slag sammanförts gruppvis. Mittpå rummets östra vägg står en gammal öppen spis från 1600-talet, på vars överstyckes medaljong på latin läses att spisen 1940 kommit till Visby biskopsgård från Kamba i Lummelunda. Den har placerats här genom vänligt tillmötesgående av doktorinnan Fries. I hallen i denna våning lägger man märke till dels en nisch av kalksten, dels ett gammalt fönster i kalksten, funnet av två värnpliktiga arkeologer i en åker i Grötlingbo och placerat här som en liten erinran om den medeltida byggnadsverksamheten på Gotlands landsbygd. Här lägger man för övrigt märke till en akvarell av Joh. Kahl, donerad till Visby biskopsgård av fru Anrep-Nordin. Biskopsgårdens konstnärliga utsmyckning inskränker sig för närvarande och tillsvidare till biskopsparets privata egendom men det torde väl icke vara omöjligt att sedermera statens samlingar kunna deponera ett eller annat konstverk i representationsvåningen. Vindsvåningen har en stor öppen hall med en bekväm soffa som central punkt. Åt öster ligga som förut nämnts biskopens och biskopinnans sovrum och från dessa rums fönster bjuder sig en vacker anblick åt domkyrkan till. Barnens rum ligga utmed södra långsidan av huset och i våningens nordvästra ände ligga två ”gästrum från vilka man har utsikt över staden ut mot havet.
Möbleringen av en sådan byggnad som denna kan ju icke skäligen bekostas enbart av hyresgästen. Staten har sålunda bidragit med möbler till matsalen, större delen av salongen och bitvis vardagsrummet. Det kan i detta sammanhang nämnas att det finnes gott om hemtrevliga detaljer, och här och där finner man en ”cosy corner” Det är sålunda fullt befogat när man påstår att biskopsbostaden är representativ och ståtlig men på samma gång trivsam. Det förefaller också som om biskopsfamiljen skulle trivas med sin nya bostad. Källarvåningen inrymmer källare och pannrum – även biskopsgården eldas nu med ved, ehuru anläggningen annars avses för koks – men en stor del av utrymmet i källaren upptages av ett torkrum, vilket vid behov avses skola kunna användas även som skyddsrum, och då för även andra än biskopsgårdens invånare.
Ett gott arbete och gott samarbete.
Biskopen vill understryka, att det utförda arbetet länder huvudentreprenören firman Gardell och Hammarström till all heder. Det samma kan också underleverantörerna, vilka de äro berätta annonserna härom kring. En del mattor och gardiner härstamma från Gotlands hemslöjd. Bygget blev ett halvt år försenat men tack vare de militära myndigheternas tillmötesgående med permitteringar i största möjliga utsträckning har arbetet kunnat fortsätta så att huset nu står färdigt före vinterns inbrott. Samarbetet har varit det allra bästa – så vitt biskopen hade sig bekant var det bara gotlänningar som arbetat på bygget – och biskopen uttalade sin stora glädje över att det hela gått så friktionsfritt som det gjort.- En del detaljer äro ännu ej färdiga och byggnaden är ej heller slutgiltigt avsynad. Kontrollen över bygget har utförts av länsarkitekt Karth och länsarkitektkontorets funktionärer.
En vacker bostad åt stiftets biskop.
Så står då Visby nya biskopsgård färdig och när – om Gud vill, som de gamle säga – nästa sommar biskopssätets trädgård får inkläda gården i den gotländska florans sydländska ram, har Gotland fått en värdig bostad åt sin stiftschef. Alan skall minnas att biskopen som länets högsta kyrkliga styresman har representationsplikter och det bör ju då vara en glädje icke bara för biskopsparet utan även för gotlänningarna att främlingar och gäster, som mottagas i stiftets biskopsgård kunna hälsas i en miljö, som är en heder icke bara för innehavaren utan också för den provins han representerar.
Utan stora later och anspråksfulla utsmyckningar, enkel och ödmjuk i linjerna som en gotländsk landskyrka men samtidigt vederhäftigt monumental i sin resning står den nya biskopsgården där nu i skyddet av den gamla Mariadomen. Utoch invändigt resultatet av gotländsk flit och goda hjärtans samarbete pryder den sin plats både som biskopsgård och som detalj i stadsbilden. Må den nu också bli till ett trivsamt hem för stiftschefen, ett hem, från vilket de djupa tankarna och de goda impulserna gå ut till den stora gotländska församlingen, och dit tankarna förvisso nu går f r å n samma menighet med uppriktiga välgångsönskningar till invånarna i biskopsresidenset.
(Foto. H. Beckman)
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 22 oktober 1940
N:r 245