Ännu många dåliga bostäder på Gotland.

”Sommarsjuka” en samlingsbeteckning för allt ont.
Provinsialläkare Gösta Arnwald i Klintehamn konstaterar i sin årsberättelse till medicinalstyrelsen, att ännu finnes på gotländska landsbygden många olämpliga bostäder med betydande defekter. Det märks framför allt under en bister vinter, säger han.
Som allmänt omdöme om det nuvarande bostadsbeståndet i Klintehamns distrikt uttalar läkaren, att man på flera håll visar stort intresse för förbättringar och även vidtar sådana medan på andra ställen intresset och initiativet är mycket mindre och ibland intet. Det kommer till sist att bero på, vilka anspråk man vill ställa på en god och fullvärdig bostad, menar läkaren. Omvandlingen till bättre bostadsstandard går långsamt. Den synnerligen stora frekvensen av förkylningssjukdomar under den kallare årstiden hänger enligt läkaren intimt tillsammans med bostädernas kvalitet. Men även om intresset för förbättringar och nybyggnader finns så har man inte ekonomiska möjligheter att utan stadig hjälp göra något åt saken.
Även samlingslokalerna i distriktet får kritik. Vid skolan och lärarbostaden i Västergarn, där 1938 grava anmärkningar framställdes, har ännu intet åtgjorts. I Sanda äro skolans lokaler likaledes i hög grad bristfälliga. I Klinte står frågan om skolnybyggnad fortfarande på samma oklara ståndpunkt, men där äro de nuvarande lokalerna mycket bättre än i de två andra fallen och förändringar i moderniserande riktning ha vidtagits. Samlingslokalen vid kyrkan i Fröjel har stora brister. I Lögsta äro skollokalerna i behov av tidsenligt iståndsättande. De bästa och mest tilltalande skollokalerna i distriktet finnas i Levede. Kyrkan i Gerum saknar varje som helt uppvärmningsanordning, upplyser samtidigt läkaren.
Dr Arnwald berör också i sin berättelse landsbygdens vattenproblem, som han anser vara av största betydelse. Den rekordmässigt ringa nederbörden i fjol jämte grundens sedan föregående år .fortsatta uttorkning och därav beroende låga grundvattenstånd har medfört betydande och på skilda håll mycket svår vattenbrist. Naturliga källor äro sällsynta. Rörbrunnarnas antal är i ständigt stigande och man beflitar sig på många håll att förbättra de grävda brunnarna genom väggtätning, cementering och dylikt samt genom nya överbyggnader. Från Lysta meddelas, att någon borrning efter vatten inte skett på grund av ”brist på maskiner”. Det är tydligt, att tillgången till sakkunnigt folk i större omfattning än nu behövs. I Västergarn – har på grund av klagomål mot vattnets beskaffenhet i folkskolans brunn en undersökning verkställts. Det har därvid visat sig att vattnet i ifrågavarande brunn på grund av den höga bakteriehalten vore i huvudsak ett ytvatten, som med lätthet kunde förorenas och därför behövde då och då kontrolleras. I Klintehamn där vattenbristen i fjol varit ”om möjligt” ännu värre än, tidigare, har dr Arnwald varje år sedan sin ditkomst 1937 påpekat önskvärdheten av en allmän vattenledning, vilket är samhällets för närvarande mest brännande hygieniska problem. Smärre ansträngningar ha under 1939 gjorts för att efterforska tillräcklig vattenförekomst, säger läkaren. Man har schaktat upp ett par meter djupa gropar norr om Klintebys gård, men ”frågan, har därmed på intet vis förts framåt utan befinner sig på samma outredda stadium”.
I fråga om den allmänna sjukvården konstaterar dr Arnwald, att förutom direkta mag- och tarmåkommor kallar befolkningen de flesta sjukdomarna under den varma årstiden för – ”sommarsjuka”. Då är det, säger han, slut med allt tal om ”förkylningar” och t. o. m. ”reumatismen” får stryka på foten, men det går väl långt, när även (exempelvis) bensår och knäledsutgjutningar samt övriga såråkommor på fingrar och händer inrangeras under samma beteckning.
Framgångsrik ympning har under året skett i distriktet i 152 fall. Folslagningsprocenten har varit låg. Inga komplikationer ha förekommit.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 6 Juli 1940
N:r 153

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *