Bara dumt prat, säger förste provinsialläkaren.
Under de senaste dagarna har det kommit till vår kännedom, att personer från olika håll hört rykten om, att sjukdomsfall i samband med badning i öppna sjön skulle ha inträffat ”någonstans ute på landet”. Det har t. o. m. talats om ”likförgiftning som ”två pojkar” skulle ha fått, medan andra nöjt sig med att tala om utslag till följd av bad. Och slutligen har man också talat om fall av tyfus på denna väg.
Dessa rykten äro ett belägg på, hur fantasien kan komma i rörelse, och hur de, mest otroliga saker kunna spridas från man till man. För att få ett uttalande i saken ha vi vänt oss till förste provinsialläkaren Åke Nordlander, somvisserligen hört talas om ryktena, men däremot inte om några sjukdomsfall, som skulle kunna sättas i samband med badning.
— Talet om likförgiftning är rena orimligheten, förklarar dr Nordlander. Vad utslagen beträffar, så har jag som läkare vid epidemisjukhuset ofta att undersöka fall med dylika symptom, men jag har inte hört, att man satt något nu i samband med bad. Det har förresten vid badinrättningarna i Stockholm gjorts uttömmande utredningar i dessa avseenden, och det har därvid inte kunnat påvisas något stöd för den teo lien, att utslag kunna vållas genom bad. Det är bara en hypotes, som en del människor gärna ta till, när de upptäcka utslag. De ha ju badat nyligen och alltså…
— Och när man talar om tyfus, så räcker det med att konstatera, att här i länet inte inträffat ett enda fall på ett halvår, alltså sedan någon gång i höstas. Den sjukdomen är ju lätt att kontrollera, ty där skola alla fall tagas om hand av epidemivården. Den vaccinering mot tyfus, som f. n. pågår vid truppförbanden, är av rent förebyggande natur om säkerhetsåtgärd.
Det vore synd, om folk genom dygka rykten, som här kommit i gång, skulle avskräckas från att bada. Önskvärt är i stället, att folk i största möjliga utsträckning nu utnyttjar det hälsomedel, som vi här ha genom tillgång till badmöjligheterna, säger dr Nordlander.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 juni 1940
N:r 139