Som Damoklessvärd

sväfva nu de på många ställen vid takrännor och annorstädes vid hustakens kanter nedhängande både hvassa och ganska tunga isspjuten öfver hufvudat på de intet ondt anande fotgängarna, som trafikera gångbanorna. Det må nu så vara, att sådana der ispiggar på ett alldeles oförklarligt sätt så småningom lösas i vatten; men det händer nästan lika väl att de osmälta med ene ramla ner, och då kunna de, när de äro stora, verkligen vara farliga för den som råkar vara i vägen. Det är säkrare att förekomma än att förekommas, och bäst vore derför att husvärdarna läte slå ned större ispiggar.

Gotlands Allehanda
Måndagen 27 Februari 1888
N:r 17

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *