”Ett landskap! Hvad är ett landskap annat än en kopia at naturens eviga gröna och blå? Hvar och en kan ju bli landskapsmålare, blott han har palett, pensel och färger!”
”Ett landskap! Hyena behöfver mera fint poetiskt sinne, hvem behöfver att allvarligare lyssna till naturens innersta, hemliga hviskande för sig sjelf, hvem behöfver ega finare och djupare blick för naturens stämningar, än landskapsmålaren!”
Mellan dessa poler rör sig dagens uppfattning, af landskapsmålarens kall, och besynnerligt nog är der något sant i båda dessa ytterliga meningar. Ingenting är lättare än att bli en medelmåttig ”Landschafter”, få saker svårare än att här verkligen vinna en sann storhet. Och inom sjelfva denna konstgren, hvilka språng, hvilket jägtande efter nya maner, efter slående kontraster, efter färgens effekt, efter valörernas träffande insats — framdeles, när historien rödjer väg i den stora skräpkammaren för att ordna sitt museum, hur mycket kastas ej då föraktligt undan, som en gång uppväckt tidens högljudda bravorop, emedan dess mål ej var konsten och sanningen utan endast ropet — under det de stilla, allvarliga konstverken dragas fram och hängas på hedersplatserna. Vi tro, att den konstnär, hoars namn inledt dessa rader, skall bli en af dem, som då erhålla en hedrad plats, likasom han varit lycklig nog att under sin verksamhet arbeta sig upp till ett rättmätigt och högt anseende hos sin samtid.
Edvard Bergh är född i Stockholm den 29 Mars 1828. Hans föräldrar voro Severin Bergh och Emma Forsström.
Fadern, som var kommissionär i Stockholms jernvag, insatte gossen i Maria lärdomsskola 1837, der han i sex år åtnjöt undervisning. På sin begäran att erhålla afgångsbetyg till gymnasium, erhöll han emellertid af rektor ett vägrande svar, såsom i hans tanke alltför omogen. I anledning af detta omdöme, som ynglingen tyckte vara orättvist, yttrade han i förargelsen att han om ett år skulle vara student, och således lemna alla sina kamrater, som fått afgångsbetyg, långt bakom sig. Han visste då, enligt eget yttrande, knapt hvad student ville säga, men förargelsen och en medfödd energi förmådde honom till en ovanlig flit och 1844 blef Bergh student i Upsala.
Han studerade till en början isynnerhet naturvetenskaperna, företrädesvis botanik och zoologi samt något kemi och fysik, emedan han tänkte egna sig åt bergsvetenskapen. Fik att inträda på denna bana fordrades dock den tiden att halva aflagt juridisk examen och i anledning deraf kastade ban sig på de juridiska studierna och tog hoträttsexamen 1849.
Nu hade han dock under tiden kommit ifrån bergsvetenskapen, och då hans far imellertid dött 1846 och han ej ville mottaga vidare hjelp af sin äldre bror, som för honom varit i fars ställe de se nare tre åren, återvände han till Stockholm och ingick der som extra ordinarie tjensteman i hof rätten och rådstufvurätten.
År 1847 hade han emellertid gjort en resa till Gotland för att botanisera. På ångbåten som förde honom öiver till Visby voro älven några konstnärer, bland dem arkitekten Scholander och andra, som loro till Visby för att studera dess intressanta ruiner, och vid åsynen af dessa pittoreska minnesmärken och konstnärerne i färd med att afteckna dem, vaknade hos Bergh lusten ”att göra som de”. Han skaffade sig papper och penna och kastade sig in på dessa perspektiviska svårigheter. Efter återkomsten till Stockholm kommo hans försök för artisten Maria Röhls ögon; hon visade dem för professorn i akademien tör de fria konsterna, Forsell, som uppmuntrade Bergh att fortsätta ”dock endast för nöjes skull”, afrådande honom förbivigt ”att blifva på något sätt konstnär”. Bergh afslutade imellertid sina juridiska examensstudier och tog derunder i all hemlighet (han ville nämligen ej att hans anförvandter skulle veta deraf, några lektioner i målning för professor Way, ritlärare vid universitetet.
Berghs lust för den juridiska banan hade ej någonsin varit stor och den minskades oupphörligt i samma mån hans lust för konsten ökades, isynnerhet efter en utrikes resa 1851. Han målade nämligen nu på lediga stunder; imellertid insåg han snart omöjligheten att förena dessa skilda lefnadshanor, men han satte som vilkor för sig sjelf att få öfvergifva juridiken, att han först skulle erhålla konstakademiens högsta pris. Han sökte i anledning deraf inträde som elev i akademiens antikklass på grund af företedda ritningar. Dessa ansågos dock underhaltiga och hans ansökan afslogs. Han hade dock redan då utstält ett par landskap i olja i Stockholms konstförening, hvilka vunnit så pass bifall, att de uppmuntringsvis inköpts af föreningen.
Bergh lät icke modet falla i anledning af akademiens alslag utan fortfor att skrifva protokoller och utslag samt måla på lediga stunder och under ledigheten på sommaren 1852 hade han målat en tafla, som, utstäld i konstföreningen på hösten samma år, fäste öfverintendenten Auekarsvärds uppmärksamhet så att han uppmanade den unge dilettanten att i akademien söka en ordentlig utveckling af sina anlag. Bergh nämnde då för honom att han sökt inträde i akademien men fått alslag. Anckarsvärd försäkrade dock som högste styresman för akademien, att om han nu ville förnya sin ansökan, skulle den bifallas; detta skedde, och 1853 på våren erhöll Bergh för ett större utstäldt arbete ”Landskap, motiv från Göta elf”, akademiens högsta pris, som berättigar till stipendium för utrikes resa under tre år. Nu var hans mål uppuådt och han öfvergaf juridiken.
År 1854 erhöll han stipendiet och reste till Düsseldorff, der han studerade till påföljande år, då han efter att halva gift sig i Stockholm for till Geneve för att studera för Calame. Denne målares atelier var dock full af elever så att plats ej fans för Bergh, men med särdeles välvilja höll han dock sin atelier ständigt öppen för den unge svensken och Calame besökte ho. nom jemväl då och då, gifvande goda råd.
Från Genéve reste Bergh till Italien, der han tillbragte ett år (1856-57) och målade och ut stälde i Rom ett större arbete, ”Utsigt af passet öfver Simplon”, som gjorde uppseende och inköptes af Mr Henderson från London.
Nu återvände Bergh till Sverige och blef i anledning af en större tafls, ”Utsigt från Canton Uri”, som utstäldes i Stockholm, ledamot af konstakademien 1858. Han stiftade derinom en landskapsklass, som sedermera ingått i läroverket, och blef professor vid akademien 1861.
Vid 1862 års verldsutställning i London erhöll Bergh uppdrag att vara kommissarie för svenska konstafdelningen. Vid skandinaviska utställningen i Stockholm 1866 tillerkändes honom af juryn en af de sex främsta prismedaljerna, och vid 1867 års verldsutställning i Paris en medalj i guld af tredje klassen.
1869 gjorde Bergh en längre studieresa i Norge, hvilken ej var utan inflytande på hans riktning, och hvarvid han i synnerhet besökte Romsdalen och Bergens stift.
Som konstnär hegålvad med en klar uppfattning af naturen och med ett öga, öppet för hennes skönheter, med en god och kraftig färgläggning och en konstfärdighet, som står på höjden af samtidens utveckling, är Bergh på en gång grundläggaren af våt nationela landskapsmålareskola och hennes främste representant, fullt jemförlig med samtidens bäste landskapsmålare i utlandet.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 Juli 1875
N:r 52