kunde i år icke med fog göra anspråk på benämningen »hänryckningens tid». Med undantag af någon kortvarig solskensstund då och då bjödo helgdagarna såsom regel på blåst och kyla, regn, ja till och med snö och hagel. Med ett ord, en gråkall stämning var rådande, hvarunder det föll sig svårt att arbeta sig upp till något högre stadium af hänryckning.
Det vill säga, för oss, gamla och prosaiska människor, föll det sig svårt, men annat var väl förhållandet med de unga, som på pingstdagen första gången gingo till nattvarden. Domkyrkan var då full af andäktiga åhörare, en särskild pingsthymn (af Frank) sjöngs från läktaren, biskop von Schéele predikade öfver dagens text och höll sedan ett gripande tal till nattvardsungdomen.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 Maj 1899
N:r 77