Åter hafva vi den smärtsamma plikten att meddela våra läsare budskap om, att ytterligare en af samhällete mera bekanta personligheter skilts hädan. Konsul Rudolf Cramér afled härstädes efter endast några få dagars sjukdom (andnöd) tidigt i går morse iden höga åldern af öfver 88 år. Den vördnadsvärde gamle behöll sansen till dat sista och afsomnade helt stilla efter ett ömt och gripande farväl till de kära, som stått honom närmast här i lifvet och ou stodo samlade kring hans dödsbädd.
Rudolf August Karl Cramér föddes i Visby 1811 och var son till borgmästaren K. A. Cramér och hans maka, född Gardell. Han kom 1825 på kontor hos Donner & Ihre i Visby samt blef 1848 handlande och borgare i Visby. Vid 1856—58 och 1859—60 årens riksdagar representerade han sin fosterstad i borgareståndet ach 1869 i andra kammaren. 1847 ledamot af stadens äldste och från 1852 intill 1863 ordförande i denna institution. 1863—83 ordförande hos stadsfullmäktige och 1871—80 ordförande i Gotlands läns landsting. De utom har han beklädt ledamots- och ordförandeskap i riksbankens afdelningskontor i Visby, i hamndirektionen, sjömanshuset, köpmansgillet, D. B. W:s sparbank o. s. v. och var till sin död fortfarande ledamot i sällskapet D. B. V:s beredningsutskott, liksom han ock var medlem i styrelsen för det gotländska ångbåtsbolaget, vid hvars utveckling till dess nuvarande betydande ståndpunkt han inlagt stora förtjänster. 1847 blef han dansk vice konsul och 1850 dansk konsul på Gotland. Gift första gången 1845 med Emma Sofia Albertina Herlitz, som afled 1849, och andra gången 1853 med Hedvig Maria Donner, sörjes dan bortgångne närmast af maka samt tre barn i senare giftet, nämligen sonen Edvard, härvarande engelsk vice konsul, samt två döttrar, af hvilka den ena gift med bankdirektör Karl Cramér i Stockholm och den andra med regementskvartermästaren, löjtnant Hj. Sillén härstädes.
Af naturen begåfvad med klar och redigt fattningsförmåga och alltid måttfull, urban och nobel utan tillgjordhet i sitt uppträdande blef Cramér snart nog — utan att för öfrigt vara utrustad med några mera glänsande gåfvor — en af samhällets ledande män och behöll denna ställning ända tills ofärdens dagar kommo i början af 80-talet och han på grund af ekonomiska skäl måste afsäga sig flertalet af sina då innehafda förtroendeposter. Alltjämt åtnjutande allmänt förtroende och högaktning inom samhället, kvarstod han dock, såsom ofvan är nämdt, på några håll och följde till det sista samhällets angelägenheter med lifligaste intresse. Att han ännu vid så hög ålder kunde följa med och intressera sig för dagens händelser, därför hade han att tacka en ovanlig vigör, som ännu till för ett par veckor sedan tillät honom att företaga dagliga promenader i staden och nedåt hamnen.
Till slut var dock äfven hans stund kommen, och tyngd af årens börda skildes han hädan för att söka den hvila han åtrådde och som han så redeligen förtjänat.
Sofve han i frid!
Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 April 1899
N:r 51