Norra häradsrätten.
Rånet å Fårö. Med den för detta brotts föröfvande misstänkte handlanden E. Södergren hölls i går ransakning inför norra häradsrätten å länsfängelset.
Först föredrogos de vid de olika undersökningarna i målet förda protokollen. Af dei desamma framkomna detaljerna meddela vi här endast dem, som ej förut varit offentligejorda i vår tidning.
Brottet synes hafva blifvit föröfvadt vid 2tiden på natten. Rånaren hade med dyrk öppnat yttre dörren; innerdörren däremot var riglad, hvadan denna sönderborrades. Vid ljudet af den i träet frasande borren synes Berggren ha vaknat och själf gått för att öppna dörren. Därvid hade rånaren gifvit honom ett slag vid venstra tinningen, så att han tumlat omkull i en strax vid dörren stående säng samt i fallet slagit hufvudet i sänggafveln, hvarvid det förut omtalade krossåret uppstått. Härpå hade rånaren kastat sig öfver sitt offer och hoptryckt detsammas strupe. Med ett stearinljus hade han sedan lyst på hr B. för att förvissa sig om, att denne var urståndsatt att försvara eller röra sig. På golfvet bredvid sängen i fråga synas tydliga fläckar af stearin och på sängkläderna ymnigt med blod. Nu ansåg sig brottslingen säker och började att i rummet efterforska hvar Berggren hade sina penningar förvarade. Först sönderbröts ett spelbord, därpå undersöktes en i rummet stående schiffonier, hvars skifyva till hälften borttagits, I denna möbel var det penningar anträffades, inlagda i en gammaldags plånbok af fasoneradt läder. Efter detta fynd begaf sig rånaren af.
Omständigheterna hopa sig mer och mer mot Södergren och synas nu allt bestämdare peka på att han är den skyldige.
Samma kväll rånet begicks hade Södergrens föräldrar besök af några bekanta. Dessa stannade i Södergrens hem till vid 10-tiden på kvällen, och S. var hela tiden inne. Fadern, skoll. Södergren, var emellertid icke själf hemma men hemkom strax efter kl. 10, skjutsad af en person från Afva går. Sedan denne spisat kväll hos Södergrens, begaf han sig på hemväg igen, hvarvid häktade Södergren följde honom till vägs och åkte med honom ungefär halfvägs till Butlex, Berggrens bostad. Här steg han af och tog afsked. Hvart han sedan tog vägen vet skjutsbonden ej.
Då S. medföljde mamnen från Afva hade han med sig en nattsäck eller kappsäck, enligthvad personer, som mistt honom samma natt rånet skedde, ha berättat.
Vid undersökningen i Berggrens bostad och utanför densamma anträffades bl. a. en butelj fotogén och vid visitationen i Södergrens butik anträffades en pappkartong fyld med vadd. Af detta har åkl. velat draga den slutsatsen, att Södergren varit betänkt på att efter rånets fullbordande anställa mordbrand for att igensopa alla spår. Af en eller annan orsak har denna plan förblifvit outförd.
Det har vidare utrönts, att Södergren utfrågat personer om, hvar och huru Berggren haft sina penningar förvarade samt för öfrigt gjort sig noga underråttad om förhållandena vid Butlex.
Med afseende på de hos Södergren anträffade dyrkarne och sättet hvarpå han fått dem, lemnades ett par rätt vägledande upplysningar. Dyrkarne voro bestälda hos en smed i grannskapet af Friggårds (Södergrens hem). Vid beställningen af den första hade Södergren sagt, att den skulle vara till det slags lås, som användes för 9 å 10 år sedan. Nu är förhållandet det, att Berggrens hus byggdes just för 9 år sedan, under det Södergrens hus är alldeles nytt. Dagen efter det S. fått den första dyrken hade han infunnit sig hos smeden och sagt, att dyrken gick till den ena af de dörrar han ville öppna men ej till den andra samt bad att smeden måtte göra en något större dyrk. Smeden genmälde då, att det vore svårt att göra en passande dyrk utan att få se låset samt bad att S. skulle löstaga detta från den plats där det satt: Härtill svarade S., att det ej kunde gå för sig att löstaga låset. — Nu har det utrönts att S natten till deg dag, då han bestälde den andra dyrken, varit sedd i trakten af Butlex samt att den första (mindre) dyrken passar till ytterdörren och den andra (större) till inre dörren.
Sedan förhörsprotokollen genomgåtts, infördes Södergren.
Hans uppträdande var prägladt af det största lugn och han svarade redigt och tydligt på alla till honom stälda frågor.
Först fick han lemna en kort redogörelse för sina lefnadsomständigheter. Södergren är 23 år gammal. Han har genomgått Fårö folkskola samt i tre år vistats i Upsala, där han studerat vid Fjellstedtska skolan. Sedan i början af April 1897 har S. innehaft diversehandeln vid Friggårds. Denna affär öfvertog han af handl. Sörman å Fårösund. För lagret, som vid öfverlåtelsen fanns i butiken, betalade S. 1,000 kr., däraf 100 kr. kontant samt lemnade revers på det återstående.
Denna revers löstes dels med en vexel dels med kontanter. Vexeln, lydandeå 400 kr., har sedan af S. inlösts.
— Hvar fick S. pengar till vexelns inlösande?
— De togos af inkomsterna i butiken.
— Men S. har ju af sin far fått flera lån för att hjälpa upp affären med.
— Ja, jag har fått två hela kvartal af min fars pension samt ett kvartal af min mors lön.
— Hvarför fick ni det? Gick affären så dåligt?
— Nej, men min far ville hjälpa mig i gång — Har S. fört handelsböcker?
— Ja, reskontra, kassakladd och inventariebok.
— Har S. någon gång inventerat sitt lager eller gjort något öfverslag af affärens ställning?
— Nej, någon inventering har jag ej gjort. Men jag har vid granskning af affärens ställning funnit mig ha 8 á 900 kr. i öfverskott.
— Hur kunde det då komma sig, att S. måste låna pengar såväl af sin far som af andra.
På denna fråga svarade S. icke.
— Södergren — erkänner ni, att ni begått det brott, hvarför ni här står tilltalad?
Frågan kom plötsligt och oförberedt, och S. syntes skifta färg. Men han fattade sig genast.
— Nej, nej. Jag kan ej erkänna.
— Har då S, något som kan bevisa hans oskuld?
— Jag är tyvärr ej i tillfälle att med mina handelsböcker visa, att de pengar jag befunnits inneha äro influtna i affären. Mina böcker äro slarfvigt förda men jag försäkrar att jag fått mina pengar genom affären.
— Hvar var S. dagen före brottets föröfvande?
— Jag var i min butik tills vid sjutiden; då gick jag upp till mina föräldrars bostad ty de hade främmande. Där var jag till mellan kl. 10 och 11 på kvällen.
— Gick ni sledan till sängs?
— Nej. Min far var borta men hemkom just -då. Sedan skjutsbonden ätit medföljde jag honom på hans uppmaning ett stycke till vägs.
Här erinrades S. om, att han förut sagt, att han själf bedt att få åka ett stycke med skjutsbonden.
— När ni följde med skjutsbonden, hade ni en nattsäck med er?
— Hvar blef den sedan af?
— Det vet jag ej. Jag förlorade den under vägen.
Åklagaren framvisade nu en kappsäck, som funnits i ett uthus vid Södergrens hem. Kappsäckens innersidor voro öfverdränkta med fotogén och i ena botten funnos stearinfläckar.
Då S. fick se kappsäcken, ryckte det nästan omärkbart i ansiktsmusklerna, men han behärskade sig.
— Känner S. igen denna kappsäck?
— Ja,
— Var det den S. hade med sig den där kvällen?
— Nej.
— När såg S. denna kappsäck sist?
— Det var i somras. Då begagnade jag den under en resa till Visby. Då förlorade jag den och har sedan ej vetat, hvar den varit. Jag trodde, att jag förlorat den i Visby.
— Hur vill S. förklara fotogénfläckarnas förekomst?
— De ha förmodligen uppstått, medan kappsäcken legat i uthuset. Där har den legat senaste tiden.
— Hur kan S. veta det? S. sade ju nyss att han ej vetat hvar kappsäcken varit sedan i somras?
S. blef vid denna replik en smula irriterad. Men så kom lugnet igen.
— Med sista tiden menar jag under sista tiden före den resa till Visby, då jag hade den.
— Brukar S. nedlägga nyss släckta ljus kappsäcken.
— Här synas stearinfläckar i kappsäcken.
— Jaså. Ja, jag vet ej, hur de kommit dit.
Under hr Berggrens schiffonier hade hittats en fällknif hvars ena blad var afbrutet. Vid närmare efterseende har man äfven funnit, att försök gjorts att uppbryta ehiffonierens lås med något hvasst föremål, Ett par personer ha trott sig igenkänna knifven såsom Södergrens egendom. Kunifven förevisades nu.
— Känner S. igen denna knif?
— Nej, jag har aldrig sett den förr.
— Så ha vi dyrkarne. Kännor S. igen dem?
— Ja. Jag har låtit göra dem.
— För hvad ändamål?
— För att kunna komma in till mina föräldrars jungfru och andra flickor.
— Men dyrkarne passa ej till låsen i edra föräldrars hus.
— Jo, till en gafveldörr.
— Men genom den dörren kan man ej komma in. Öppningen är stängd med uppstaplade packlådor.
— Det var den ej, då jag var hemma. Den stora dyrken går till den andra dörren in till jungfrun.
— Till den dörren finns intet lås — genmälde åkl.
— Jo, det finns det.
— Men jungfrun har sagt, att ni aldrig med dyrk beredt er inträde till henne.
— Jo, men det har jag gjort.
— Känner S. igen borren ock sticksågen?
— Ja. Dem har jag lånat af en snickare.
— Hvartill användes de?
— Jag förfärdigade ställningar att sätta till skydd mot min säd, så att kattor och råttor ej skulle komma dit.
— Hvarför skall S, försöka slingra sig undan så här?
— Jag slingrar mig ej undan. Men jag kan ej bekänna det jag aldrig gjort.
Nu framtgos kassakladden. Kronofogde Cramér, som deltog i ransakningen fäste rättens uppmärksamhet på, att i kladden flera personer debiterats för hos Södergren köpt konjak, samt frågade:
— Har S. bedrifvit olaga bränvinsförsäljning.
— Ja, det har jag — blef det oförbehållsamma svaret.
Men så ångrade han sig synbarligen.
— Jag vet dock ej, om det kan anses som olaga försäljning. Jag har på personers begären rekvirerat spritvaror, och då de ej kunnat betala med detsamma, har jag fört upp det i boken.
— Här finnas några poster i kladden, som ha till rubrik ordet kluns, Hvad betyder det?
— Jo, det är ett slags spel. Kunderna ha roat sig därmed inne hos mig.
— Men hvarför skulle ni debitera dem därför?
— De blefvo skyldiga för saker som de spelat om och köpt hos mig.
Kronofogden ansåg, att S. gjort sig skyldig till uppmuntrande af spel om penningar eller penningars värde.
Med afseende på Södergrens ekonomiska ställning lemnades några ytterligare upplysningar. Han hade just vid tiden för rånet blifvit dömd att betala en förfallen och protesterad växel samt dessutom lånat några hundra kronor. Samtidigt därmed skulle S. dock, enligt egen uppgift ha haft öfver 1,000 kr. i sin skrifbordslåda. Åkl. fann denna owständighet bevisa, att S ej haft några penningar från affären utan att dem han bade, voro de, som kommit från Berggren.
Hans systrar hade upplyst, att de ej heller sett honom ha några penningar för än dagen efter rånet. Då hade de sett med adresser försedda penningebref ligga i hans skrifbordslåda, hvilken alltid var öppen och till hvilken de jämt hade tillgång.
Härtill genmälte S. intet.
Med afseende på skråmorna å handen, förklarade S., att han fått dem under lek med en grannes katt samt bestred att de passat in med ojämnheterna i den genomborrade dörren.
Härtill genmälte åkl. att S. vid undersökningen försökt att vrida handen så, att skråmorna ej skulle passa, samt att han genom muskelsträckning sökt göra handen större, så att han ej skulle få in den i hålet.
Ansatt om fotogénbuteljen, förklarade S.: att han ej haft någon sådan men väl en flaska konjak.
akl. upplyste då, att fotogénbuteljen varit försedd med Visby spritbolags konjaksetikett och att den förut omtalade kappsäcken visar tydliga spår af, att en oljig butelj nyligen legat i densamma.
Södergren har slutligen vid förberedande förhöret erkännt, att han från handl. Arweson i Slite under den tid han var anstäld hos denne, tillgripit omkr. 75 kr. i penningar. Härom tillspordes dock ej S. vid detta ransakningstillfälle.
Ånyo uppmanad att bekänna, svarade S:.
— Jag kan ej bekänna. Mitt samvete förbjuder mig att göra det.
Målet uppsköts härpå i tre veckor, under hvilken tid S. skall kvarsitta i häktet.
Frikänd blef af häradsrätten arbetaren Per Emanuel Olsson, hvilken i höstas häktats vid Norrbys i Hejdeby för tillgrepp af ett par mindre säckar säd. Det har nämligen, sedan fängelseläkaren undersökt den häktades sinnesförfattning, af medicinalstyrelsen konstaterats, att han vid brottets begående icke ägde sina sinnens fulla bruk. K. befhde har nu ålagts taga hand om den frigifne, hvilken dock ålades att ersätta det stulna med kr. 4:34 samt målsägarens inställelse med 5 kr.
För nesligt brott mot kap. 18 § 10 strafflagen ransakades arb. Gustaf Adolf Johansson från Snäckers i Hangvar. Han nekade bestämdt för hvad som Jades honom till last men förklarade de omständigheter, som gjort honom misstänkt, vara beroende på en medfödd sjukdom. För bevisnings förebringande uppsköts målet till 10 Febr.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 Januari 1898
N:r 11