hade i lördags sammanträde i härvarande folkskolehus. På grund af de svåra väderleksförhållandena hade endast ett fåtal medlemmar från landsbygden infunnit sig. Biskopen bevistade mötet.
Skollärare Lingström höll föret en räknelektion, hvarpå följde kritik öfver denna. Då skolläraren G. A. Ljungberg i Fole, som denna gång skulle ha hållit ett föredrag om elektriciteten, ej kunnat infinna sig, öfvergick man att under skolföreståndaren Ljungbergs ordförandeskap diskutera den från föregående möte ännu delvis qvarstående frågan: Huru väcka och behandla barnens ambition?
Fröken Vellander kastade en återblick på den förra gången hållnadiskussionen, hvarefter hon sökte framhålla, att den sak, hvarom hår var fråga, älven hade sina mörka sidor. Det fans ju så mycken falsk ambition, hvilken man borde vakta sig för att vecka. Äfven den del af frågan, som rörde bestraffningen kunde in ses från olika sidor. Somliga barn agades eller tillrättavisades bäst mellan fyra ögon, andra deremot mera öppet inför kamraterna.
Biskopen fann frågan vara af största vigt. Han hade icke hjerta att låta bli ett säga några ord.
Ser man på t. ex. Amerika lefver man der på nyttans grundsats, i Frankrike på amhitionens. Toge man bort nyttan för amerikanen och hederskänslan från frarsmannen, kunde man knapt tänka sig hvad som skulle stå qvar.
För oss vore något annat den bestämmande kraften, och om vi släppa denna skulle vi stå lika rådlöse. Vi svenskar kunna ej lefva utan religion. Sjelfva nöjena få hos oss en religiös prägel. Vi komma ingenstädes utan Gud, utan religion. Derför måste hos barnen inplantas medvetandet om Gud. Aldrig kan man uppfostra ett svenskt barn, om man ej ställer det inför Gud.
Derjämte är det både nödvändigt och behörigt att begagna sig af de båda lägre motiven: nyttan och hedern. Man får ej försumma det mindre för det större. Vi få ej helt och hållet kasta bort utilismen, endast söka böja den under det heliga och sanna. Så äfven med ambitionen: inom sina rätta gränser är den nyttig lör uppfostran. Ambitionen skall väckas hos barnet, så att den utvecklar medvetandet om hvad det är att vare menniaka.
För att väcka denna ambition hos skolbarn vore det mycket vigtigt att ha en luftig och vacker skollokal, att hålla barnen till renlighet och ordning; hvarom icke, skär man af hjerterötterna på hederskänslan. Vid förseelser bör man bagynna med att söka att få barnen att tänka; hjelper ej detta måste agan till. Likväl borde ej lärarinna tukta: då är oftast fältet för henne uppgifvet. Agan tillhör mannen.
Diskussionen afslöts härpå och det vid båda mötena förda meningsutbytet fick utgöra svar på frågan.
Vid nästa möte, som kommer att hållas i Visby sista lördagen i Maj, håller fröken Vellander en lektion i satslösning: satsens hufvuddelar och deras bestämningar.
Gotlands Allehanda
Måndagen 4 Mars 1889
N:r 27