har på Gotland under de senare åren tagit ett uppsving, som icke kan vara annat än glädjande för den, som inser denna rörelses betydelse för försvaret, och det artar sig till en lifaktighet jämförlig med den under gamla dagar, under nationalbeväringens tid, då fars bössa på väggen i stugan väckte hågen hos de unga för skjutning, då inom hvart och ett af de 30 gotländska kompanierna fans ett lifaktigt skyttegille.
I och med nationalheväringens ombildning blef det emellertid nästan med ens slut på den frivilliga skytteverksamheten, så att år 1892 funnos på Gotland kvar endast 3 skyttegillen, Dalhems, Klinte och Lina, hvilka gjort sig berättigade alt deltaga i täflingar om statspris. Dessa gillen räknade tillhopa blott 86 medlemmar. Det vore dock orätt att säga, att denna tillbakagång gjorde sig gällande uteslutande på Gotland. Den kunde tvärtom granneligen spåras öfver hela vårt land.
Med år 1893 skedde emellertid ett omelag. Man började taga den tynande skyttesaken om hand och på hösten gafs åt sträfvandena en fast organisation genom den då bildade allmänna skytteföreningen för Sverige.
Äfven här på Gotland organiserades ett skytteförbund och, kraftigt ledt, gick dess utveckling förvånansvärdt raskt. Redan på hösten 1894 funnos här 15 skyttegillen med 590 medlemmar, som ägde rätt att täfla om statspris, år 1895 hade gillena växt till 19 med 818 medlemmar och för närvarande äro de 21 med inemot ett tusental medlemmar. Denna skytterörelse har, som bekant, understöd af staten med kr. 4:50 för hvarje medlem, och sålunda ha anslagen för Gotlands del vuxit från 387 kr. år 1893 till 3,600 kr. år 1896.
Denna utveckling är enastående i Sverige och intresset för skyttesaken växer med hvarje dag, kan man säga, ibland Gotlands befolkning. I sommar och i höst har arbetet varit synnerligen lifligt.
De enskilda gillena ha ofta anordnat insatsskjutningar inom sina områden, närliggande gillen ha utmanat hvarandra, och dessa sammanträffanden för att mäta sig i skjutskicklighet ha flerstädes utvecklats till vackra och värdiga idrottstäflingar på gammalt fäderneärfdt sätt. Som ett bevis på intresset för saken kan nämnas, att Hemse skyttegille anskaffat en vandringspokal, hvilken efter täflingar hvarje år mellan gillena på södra Gotland kommer att vandra. För närvarande äges den af Klinteskyttarne.
Denna frivilliga skytterörelse synes sålunda. ha blifvit i verklig mening en folksak på Gotland. De enskilda skyttarne göra ganska stora uppoffringar för sin utbildning, enär de af staten anslagna medlen gifvetvis icke ens tillnärmelsevis förmå att fylla behofvet framför allt af am.
munition. För att gifva en ytterligare uppmuntran åt själfverksamheten till ernående af skicklighet i den för fosteröns försvar betydelsefulla skjutkonsten, har hos det om måndag sammanträdande landstinget väckts motion om ett blygsamt anslag, som hufvudsakligast skulle användas till inköp af ammunition åt skyttegillena, Saken synes oss förtjänt af beaktande hos länsrepresentationen och vi ha med dessa rader velat fästa vederbörandes uppmärksamhet på innebörden af den ifrågavarande motionen.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 September 1896
N:r 147