Södra Gotland, 19 Maj.
Förlorad och återfunnen. Förliden onsdagskväll försvann plötsligt stenhuggare Sjögren från Hoburgen. En yngling, kamrat till Sjögren vid marmorbrottet, hade på kvällen sett honom sitta på en klippa vid strandbrädden, stödjande hufvndet i händerna. Ynglingen hade då gått fram till honom samt bedt honom gå hem, men derpå hade han ej svarat utan blott uttryckslöst stirrat på den talande.
På platsen blef man naturligtvis orolig öfver mannens försvinnande, så att befälet pr tele fon gjorde förfrågningar flerstädes, men utan resältat och antagandet af rymning låg ej heller nära till hands, då han ej medtagit några af sina tillhörigheter utan blott var iklädd sin arbetsdrägt. Fastmer tydde försvinnandet på själfmord, hvarför kamraterna sökte hans lik i sjön.
I söndags eftermiddag ströfvade ett par af stenbuggrarne omkring i närheten af Hoburgen för att om möjligt finna något spår af honom och ej litet förvånande blefvo de då de på en dikesren funno en karl sittande, hvilket de genast igenkände som den försvunne. De anropade honom på afstånd, men då sprang han upp och sökte fly, men i sitt medtagna tillstånd upphanns han snart, då han bad att man blott måtte lemna honom i fred. På kamraternas uppmaning att följa med til hemmet svarade han tvärt nej, men då desse sade honom att om han ej godvilligt ginge med skulle de bära honom, följde han dem Han berättade att han vankat fram och åter dessa fyra dagar i närheten utan att besöka någon mensklig boning eller intaga någon föda. Då han blifvit trött, hade han hvilat på en sten och flere gången hört och sett kamraterna då de sökt honom, men fa t be slutit sig att söka döden genom svält och umbäranden.
Vid ankomsten till lägret gick han genast till hvila och föll i stark sömn och efter uppvaknandet man fick honom att intaga någon föda.
Om orsaken till mannens förtviflade beslut berättas, att han med tisdagens post erbållit bref från sin fästmö, deri hon uppsade honom tro och lofven, och hade denna underrättelse gripit honom så hårdt att han sökte döden.
Enligt hvad han själf berättar, har han tvänne gånger förut debuterat som svältkonstnär vid iråkade sorger och den ena gången hållit ut i fjorton dygn.
Riklig afkomma. En rapphönshynda tillhörig en jägare i en nordlig socken framfödde nyligen ej mindre än aderton valpar, hvilka alla voro vid lif, friska och krya. Naturligt nog kunde modern ej föda alla dessa utan måste större delen förpassas till de sälla jagtmarkerna.
Gotlands Allehanda
Ondagen den 20 Maj 1896
N:r 76