(Från Gotlands Allehandas korrespondent.)
Florence, Minn., 9 April.
Amerika torde alltid ha ett visst intresse för eder der hemma, derför att ni på många ställen hafva slägt och vänner här. Det flnues få svenskar som icke berga sig väl i Amerika, och jag har ännu icke träffat en gotländing, som icke har slagit sig bra fram. Jag vill icke härmed uppmuntra någon att lemna ett godt hem eller en god plats nu och komma till det »stora landet i vestern» i dessa tider. Ty hårda tider hafva vi nog. Under de senaste tre åren hafva konkurser och nedläggandet af fabriksrörelser hört till ordningen för dagen. Det börjar nog att ljusna litet nu, men ännu draga dimmor öfver landet. Värst har det varit för dem som bo i städerna och blifvit utan arbete. Jag var i Minneapolis vid början af året och bland andra platser som besöktes var en af de största kvarnarne derstädes. Der sades mig, att 50—75 man, som vanligen arbetade der, voro uppsagda. Då kan man göra sina egna uträkningar om huru det kunde vara i de andra kvarnparna. När jag gick ifrån kvarnen, kom jag i samtal med en man, som sade sig arbeta på ett sågverk, der man vanligen har arbete för ett par hundra man; nu var det bara fyra »basar» kvar, sade han. Men med vårens inbrott hoppas man på bättre arbetstider.
Som väl är, har icke vintern varit hård. På hösten hade vi snö tidigare än vanligt, men den smälte bort före jul och då hade vi solsken och vackert väder nästan hela vintern; men när tiden närmade sig att landtbrukarna skulle så, blef det vinter igen och nu ligger det tjockt med snö öfver största delen af de nordvestra staterna.
Som ni måhända sett har det blifvit bråk af inom frälsningsarméen här i landet. Geperal Booth, som nu är i Ostindien, hade beordrat kommendör Ballington Booth att draga upp sina tältpinnar och resa till England. Detta ämnade han ock göra såsom det anstod en lydig underordnad, men en del af de amerikanske frälsningssoldaterna satte sig emot detta och bildade en ny armé, kallad »Gud’s amerikanska volontärer», öfver hvilken kommendör Booth sedan tagit befäl. Söndagen 5 April hade volontärerna och den reguliära frälsningsarméen en sammandrabbning i Cleveland, Ohio. Det var en bön- och sångbatalj. Volontärerna höllo sitt första möte i parken. När mötet pågick som bäst, kom en arméafdelning in på scenen med en musikkår i spetsen och dränkte de bedjandes röster. Detta hindrade icke mötet och snart var det två afdelningar bedjande i olika delar af parken.
Mäånga patriotiska tal höllos af volontärerna.
Vid mötets slut utbreddes den amerikanska flaggan, som volontärerna hade burit, med en soldat i hvart hörn och alla som önskade gifva något anmodades att så göra genom att kasta sina pengar på flaggan. Der blef en penningskur, och en vacker summa inhöstades. Ballington Booth och hans syster, som den gamle generalen hade hitsändt att fylla den tomma platsen, hade en lång konferens tillsammans. Men allt hvad systern försökte var förgäfves. Kommendören tycktes vara nöjd med det som det var, och kunde icke förmås gifva upp det nya företaget.
Att kongressen försöker att uppställa hårdare vilkor för immigrationen är ej underligt. Somliga staters lagar äro mycket slappa med hänsyn till att gifva utländingar rösträtt. Allt som behöfves i vissa stater är att personen i fråga lemnar ett tillkännagifvande att han ämnar blifva amerikansk medborgare.
Någon viss tidslängd förr än denna försäkran afgifves behöfs icke för vistande i landet, så att utländingar kunna inforslas och instrueras af politikussarne efter behag. Det lagförslag som nu är före, är ämnadt att hindra emigranter från Europas södra länder att invandra. Men det finnes väl knapt någon svensk som ej kan inkomma i landet så att äfven om vi får den nya lagen, kommer det ej att mycket hindra invandring från de nordiska län derna, Detta är en heder för oss, och vi äro stolta öfver att hafva kommit från ett land, hvars inbyggare alltid äro välkomna i det främmandet landet.
L—d S—berg.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 April 1896
N:r 64