mellan Gotland och fastlandet samt telegramportots sänkande vintertiden har Visby handels- och sjöfartsnämd i dag till länsstyrelsen ingifvit en utförligare framställning.
I sin motivering framhåller Handelsoch sjöfartsnämden att telegraftörbindelsen med moderlandet och såmedels äfven med andra länder är en viktig häfstång för utveckling af Gotlands näringar. Den nuevarande telegrafförbindelsen kan likväl numera icke anses tillfredsställande. Kabeln har tjänstgjort nära ett fjärdedels sekel och börjar blifva bristfällig, hvilket på de senare åren vållat många kortare afbrott i förbindelsen, och nämden anser att faran för längre afbrott numera är ganska stor och inträffar ett sådant under en sträng vinter, då postgången är afbruten, förorsakas stadens och öns affärsförhållanden oberäknelig skada.
En ny telegrafkabel måste sålunda redan ur synpunkten af att den gamla är förbrukad anses oafvisligen nödvändig, men härtill kommer en annan omständighet, nämligen att den nuvarande kabelns läge ej är i fråga om telegramväxlingen särdeles lämplig, enär Gotland fortfarande måste söka sin främsta förbindelse med hufvudstaden och telegramväxlingen dit öfver Öland till följd af väglängden och de många mellanliggande stationerna ofta blir uppehållen. Då staten nu alltmer utsträcker sitt telefonnät öfver fastlandet, kunde det med något fog ifrågasättas, huruvida icke äfven Gotlund borde sättas i förbindelse med moderlandet, men lärer möjligheten att åstadkomma en användbar undervattenskabel härför af sådan längd som fordras ännu ej vara tillfredsställande utredd och i hvarje fall kräfva mycket dryga kostnader.
Att vänta så länge med förbättrandet af Gotlands telegraftörbindelse, tills i en obestämd framtid telefontekniken kommit så långt att ofvan antydda svårigheter lösts, skulle enligt nämdens åsigt ej tillgodose länets verkliga intressen. Enligt nämdens mening borde den nya kabelledningen utgå från norra Gotland eller Fårön till närmaste punkt på fastlandet, hvarigenom utan afsevärdt ökad kostnad äfven ett annat kändt behof skulle kunna afhjälpas, nämligen förbindelse méd den vigtiga fyrstationen Gotska Sandön. Sålunda skulle enligt nämdens mening den nya ledningen utgå från Visby med vanlig landledning till Fårösund, derifrån genom kabel till Fårö, öfver hvilken ö landtledning skulle anläggas till t. ex. Långhammarshammar, hvarifrån djupförhållandena synas lämpliga för kabelns nedläggande i rät linie till Sandön. Genom att föra kabeln i land å Sandöns södra strand och fortsätta ledningen öfver land till öns nordvestra udde, skulle sannolikt en icke oväsentlig minskning i kostnaderna kunna vinnas, men då den omkring 7 kilometer långa ledningen öfver ön kanske skulle blifva svårreparabel, föreslår nämden att kabeln måtte läggas ända till nordvestra udden. Från Sandön borde kabeln entrådig fortsättas till fastlandet förbi Hufvudskär och öfver Ornön till Dalarö. Nämden påpekar här af hvilken stor betydelse det skulle vara, icke minst ur — försvarssynpunkt, att få telegrafförbindelse med två sådana observationspunkter som Hufvudskär och Gotska Sandön. Skulle staten finna med sitt intresse förenligt att anordna ny telegrafförbindelse med Ryssland, kunde den föreslagna kabeln mellan fastlandet och Gotland bilda en länk i densamma, enär ny kabel då behöfde nedläggas t. ex. mellan Fårösund och Windau eller möjligen Östergarn och Libau.
Kostnaderna för den föreslagna nya telegrafledningen har nämden, stödjande sig på sakkunnig persons beräkningar, ansett böra blifva omkring 135,500 kr.
I fråga om nedsättning af telegramportot under vintertiden till hälften, har nämden räknat ut att dylik nedsättning under åren 1877—1893 åtnjntits allenast under sammanlagdt 295 dagar. Det kan — yttrar nämden — visserligen anses som ett glädjande faktum att vinterpostförbindelsen under en tidrymd af 19 år kunnat upprätthållas så regelbundet, men i själfva verket har nog hvarken postgången eller nedsättningen i telegramportot fyllt ortens behof af lättare kommunikationsmedel. Under tiden 15 April —15 Nov. hvarje år har Visby daglig postgång till fastlandet. Men sistnämda datum inträder den s.k. vinterpostföringen och förbindelsen blir beroende på vinterns stränghet, allt oregelbundnare, utan att vid sådana tillfällen nedsättning i telegramportot medgifves. Äfven i bästa fall, med 4 postdagar i veckan, är vinterpostgången så inskränkt att orten ovilkorligen denna tid har behof af lättnader i kostnaderna för det andra sättet att kommunicera sig med fastlandet, d. v. s. medels telegraf. En utsträckning af tiden för nedsättningen i telegramportot 15 Nov.—15 April hvarie vinter skulle sannolikt icke medföra någon minskning i telegrafverkets inkomster, snarare tvärt om.
På grund af hvad nämden sålunda anfört, har den, som sagdt, hemstält, att länsstyrelsen måtte söka utverka: dels att en ny telegrafkabel så beskaffad som nämden antydt måtte blifva nedlagd mellan Gotland och fastlandet, dels att nedsättning i telegramportot till hälften måtte hädanefter få åtnjutas under tiden 15 Nov.—15 April hvarje vinter.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 April 1896
N:r 53