Östra kusten, 23 Nov.
På giljarestig. Att vägen till ena pigo ibland kan blifva besvärlig nog, derom vittnar följande händelse, som timade härstädes sistlidne söndagskväll.
Sagda kväll hade en yngling stämt möte med sin hjärtanskär, en fattig flicka, dotter af en arbetare under hans faders egendom. Den unge älskvärde bondsonen hade länge genom trofast kärlek varit fäst vid den fattiga, men vackra och dygderika flickan. När ynglingens fader för omkring tvänne år sedan erhöll kännedom om de ungas bekantskap blef han på det högsta förgrymmad, helst som han allaredan utsett sin sons blifvande maka och förbjöd sonen på det bestämdaste att mera tänka på detta »dumma» giftermål För att då på verksammare sätt skilja de älskande från hvarandra sände han samma höst sonen till en skola på fasta landet, hvarifrån denne återvände nu i slutet af förra månadeu, under det han samtidigt förmådde flickans fader att skicka sin dotter i tjänst ut i bygderna, då han hoppades hon snart skulle få sig en ny bjärtans kär. Nu trodde fadren sin son botad från kärleksgrillerna, men märkte snart efter hemkomsten att så ej var förhållandet, hvarför han tvg don noggrannaste uppsigt öfver att de unga ej fingo råkas på ta man hand. Sistlidne lördag uppsnappade fadren vid en visitation i sin sons gömmor en breflapp från flickan, hvilken enligt hvad han kunde finna utgjorde svaret på ett begärdt möte påföljande söndagskväll, på e:t angifvet ställe. Vid läsningen af dessa rader råkade gubben i häftigt uppror och beslöt draga ett streck öfver de ungas beräkningar, men som en god spelare visade han ej sin afsigt.
I söndags mot skymningen träffade han nte på landsvägen ett par af sonens bekanta, hvilka han i dennes namn inbjöd att hålla honom sällskap om kvällen. Sonen blef förstås ingaIunda glad öfver de honom påtrugade gästerna, men visste dock som artig värd att uppfylla sin skyldighet. När klockan led mot sju blef sonen så sömnig och ursäktande sig med hastigt illamående ville han draga sig tillbaka och gästerna som förstodo påstötningen ville också aflägsna sig men fadren bad dem stanna och ännu en stund »dansa med Bomans flickor». Under spelets gång fann den gamle lägligt aflägsna sig på en stund. Men då han ej efter en timmes bortvaro syntes komma åter skildes de språkande. Sonen, som Dog anade att något streck var i gö ningen, tog så snart han blifvit befriad från sitt opåkallade sällskap vägen till den bestämda mötesplatsen i skogen.
Kommen till ungefärliga platsen, hörde han ett klagande sorgligt ljud i närheten, hyvarför han ledd deraf skyndade fram och fann tvänne personer stående jämte vägen, i hvilka han trots det ådande mörkret genast igenkände sin flicka och sin fader. Den förstnämda grät häftigt. Flickan hade vid den bestämda tiden glad i hågen vandrat vägen fram, då hon skrämdesaf att en man plötsligt stod hotande midt framför heune på vägen och genast gaf sig till känna genom hårda ordtillmälen. Då böner eller hot ej hjälpte att besegra den gråtande, men dock fasta flickan erbjöd den gamle henne en större penningsumma, om hon ville gifva hans son skriftligt uppslag med frieriet och utan att återse honom knoga i väg till Amerika, men allt förgäfves.
Sammanträffandet mellan alla tre var allt annat än augenämt. Påföljande morgon packade sonen alla sina tillhörigheter i kofferterna och vidtalade en granne att skjutsa honom till närmaste järnvägsstation; men då sakerna redan voro utburna och pålassade och han själf kom att taga afsked, veknade gubbens hjärta oca han gaf honom under tårar ti’låtelse att följa sin böjelse. Resan blef naturligtvis instäld.
Till julen, säges det, kommer brölloppet att stå i dagarne tre.
Hablingbo, 28 Nov.
Vid »Alviks» och »Newyorks» fisklägen har vankats ovanligt med strömming senaste tiden och af rätt god beskaffenhet, äfven till salu för 37 öre valen, så att »bekymret för -husfisken» är för närmaste framtiden undanröjdt här i trakten. Båtlagen — 4 personer — hafva somliga nätter fått på man 50 eller hela båtlaget upp mot 200 valar. Det är i sanning intet lekverk att dessa mörka, långa senhöstnätter ge sig ut på strömmingfiske och derför beder att tack åt dessa fiskare som försaka det trefna hemmets lugn och hvila för att åt oss hämta till landsen vara, så välbehöflig till det dagliga brödet!
I närmaste handelsbod fe i dessa dagar under handlandens tillfälliga frånvaro en långfingrad person 65 kronor från den innanför disken varande penninglådan. Den misstänkte personen i fråga går väl ännu fri, men torde väl en vacker dag ertappas.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 25 November 1895
N:r 183