I går middag förekom ytterligare följande: Åklagaren anhöll om vittnesförhör med löjtnanterna Hj. Sillén, Christerson och sergeant Stenman.
Löjtnant Christerson hade ingenting hört eller afvetat beträffande öfversten och intendenten ej heller vid deras sammanträffande iakttagit något misstänkt, förrän han blef underkunnig om intendentens häktande. Vitsordade åklagarens uppgifter om de förut omnämda medlens förhållande så att kvitto å de samma kommit först långt efteråt.
Löjtnant Hj. Sillén sade sig ha förvånats öfver att öfversten icke kunde förmå intendenten att göra sina skyldigheter. Vidare hade han hört talas om att officerares löner ibland dröjt, men visste ej, huruvida härom gjorts anmärkning hos schefen, Vitsordade hvad löjtnant Christerson uppgifvit.
Sergeant Stenman hördes såväl under gårdagen som i dag. Han vitsordade hvad han förut vid rådhusrättens förhör omvittnat. Vidare redogjorde han för det fall, då under hans tjänstgöringstid på intendentsexpeditionen rekvirerats beklädnadsslitningsersättningar och huru med deras uppdebitering förfarits, men kunde ej direkt häraf framgå, att öfversten behåilit dylika medel. Han visste berätta, att mycket ofta från öfversten kommit bud till intendenten med begäran om penningar. Sade sig hafva misstänkt att icke allt var som sig borde beträffande intendenten. Särskildt hade det förefallit honom egendomligt, att sedan intendenten å redogörelsen till arméförvaltningen för tredje kvartalet 1894 antecknat att behållningen på schefens befallning skulle nedbringas innan.
årets slut, denna behållning dock sedan ytterligare betydligt stigit.
Kapten Ternstedt hördes i egenskap af ledamot i förvaltningsdirektionen. Han sade sig aldrig haft anledning misstänka att vågon balans förefans eller att öfversten hade mindre riktiga affärer med intendenten, helst som v. H. under de tider T. åren 1884—1886 varit t. f. fältkamrer aldrig begärt större förskotter än gällande redan påbörjad månad. I öfrigt hade han samma uppfattning om sina skyldigheter som öfriga ledamöter i direktionen framhållit. På fråga af auditören sade han sig anse, att en person, som med sitt namn attesterar en kassahehållnings riktigbet, äfven är skyldig svara för att densamma finnes.
Öfverste von H. hemstälde till krigsrätten, huruvida han icke, då han vore mycket sjuk, kunde få afresa härifrån i morgon, men rätten resolverade att öfversten skall vid hämtnings påföljd inställa sig till förhör om måndag.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 November 1895
N:r 174