Hemse, 3 Okt.
Stortorgdagen härstädes är nu för i år åter ett minne blott. Sällan, kanske aldrig, har denna, för så många intresserade marknadsdag haft gynnsammare väderlek och väglag. Ej underligt då, att trots torgdagen i »Sudret» gått före, marknadsbesökarne likväl kunde räknas i flere tusental. Någon affärsdag i ordets egentliga bemärkelse var dock stortorgdagen mindre i år än vanligt. Industrialster af alla slag var det nog godt om, likaså tillförseln af magra nöt och gamla hästar, men köplusten ringa, priserna låga. Men om ock affärerna ej fängslade sinnena, så roade man sig i stället. Karusellen, som spelade »Kalle P.» med variationer hela dagen, Ejlinetruppen, sibiriska vargarna, varietéteatern, skjutbanan, ringkastningarna och kraftmätaren. Se der de magneter, som drogo allmänhetens intressen och penningar till sig, Fredligt och lugnt förhöllo sig äfven skarorna i allmänhet hela dagen, oaktadt ett tiotal äkta småländingar gästade marknaden. Dessa senares kända bärsärkaraseri utbröt ej förr än de voro på hemvägen med tåget. Att det så länge återhållits berodde tydligen derpå, att ordningsmakten var så rikt representerad: 1 läsman, 3 poliskonstaplar samt en och annan kronofjärdingsman, alla klädda i uniform. Det var ju en syn, som slog an och ingaf bra respekt.
På tåget mellan Hemse och Etelhem bråkade småländingarne vildt och höllo på att skrämma vettet ur en del fruntimmer. Karlarne skrålade och trätte sins emellan, ja de drogo till och med knifvarne, så att en fick en lätt rispa. Dyckligtvis inskränkte det sig dock härtill.
Södra Gotl. 2 Okt.
Mikaeli församling har i dag enligt gammal tradition hållits härstädes, Köparnes antal var ringa hvarför affärerna gingo ganska trögt att börja med, alldenstund säljarne höllo priserna någorlunda uppe. Men slutligen uppgjordes köpen till någorlunda ömsesidig belåtenhet. Priserna voro: för ungar 7 á 8 kronor, äldre tackor utan ungar 10—12 kronor och vädurar 12— 15 kronor allt i medeltal beräknadt. Fåren voro i år, som vanligt under torra och regnfattiga somrar, ovanligt feta och hulliga.
Den stora fårmängden i sudret, som varit så beryktad, är snart en saga blott. Årligen har landtbrukarne inskränkt sitt fårantal.; så att de som nu födas lemna öfver dubbel afkastning. Genom denna ändamålsenligare skötsel äro ungarne också så stora och tidigt utbildade atc de kunna säljas under somma ten för utskeppning till Stockholm, då bättre pris betalas.
Hura mången gång det än i djurskyddsintressets sak påpekats, det barbariska i att med snören sammanbinda de arma fårens ben och sedan packa ihop dem som liflösa ting och forsla dem långa vägsträckor, finnas ännu upp köpare som ej kunnat förmås att bryta mot denna gamla vana. De erkänna själfva att då fåren forslats en längre väg bundna, de ej kunnat trampa på sina ben på öfver ett dygn och ändock kunna de fortsätta med samma beteende år efter år. Om djurskyddsföreningen eller vederbörande en gång inskredo och statuerade ett exempel genom åtal vid domstol, torde detta djurplågeri med ens försvinna.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 Oktober 1895
N:r 153

