Levide, 17 Sept.
När krigets åskor dundra undslippa hvarken menniskor eller djur, detlär oss historien, det lär oss erfarenheten, det gaf sig ock tillkänna i Fardhem i lördagskväll. Ty en dräng här från socknen, som för tillfället vistas inom sistnämda socken, hade sagda kväll släppt ut några djur på bete. Sedan detta var gjordt fick han se ett par jägare, som försökte släcka sin jagtifver på några-träd. Men ett två tre, fingo de syn på den ensamme drängen, som ingenting ondt anade. Bäst han går, smäller ett skott alldeles vid ena örat. Bedöfvad atsmällen vänder han sig om, hvarpå han genast af en bösspipa erhåller ett slag i hufvudet, med sådant eftertryck att han afsvimnad föll till marken, hvarefter misshandeln fortsattes en stund. Efter en sådan batalj måste kämparne äfven tänka på proviant. Hvarför i brist på annat färskt en graunes höns fingo släppa lifvet till. Den verksammaste i denna batalj, som utbildats för sitt krigiska yrke, inom den gamla hansestadens murar, är redan anmäld för vederbörande kronolänsman, och kommoar striden således att få sitt efterspel.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 September 1895
N:r 144