Den så mycket omtvistade frågan om jernväg på Gotland, tyckes omsider komma ett steg närmare målet. Man brukar säga att när det går sakta så går det väl; och det kan väl ej skada om ett så vigtigt företag blifver grankadt och bedömdt från flera håll. Att här ingå uti bedömande huruvida ifrågavarande jernväg till en början kommer att bära sig, det ligger utom vår förmågas område — goda konjunkturer måste kävid tagas i beräkning; men att en dylik anläggning, inom några lå år etter dess fullbordande, kommer att medföra en ofantlig vinst för jordbruket och näringarne, derpå bar erfarenheten å andra orter lemnat de ojäfaktigasie bevis.
Till en början, när denna fråga här kom på tapeten, resonnerade den tänkande allmogen så, att jernvägen möjligen kunde . . . ja, man var nästan öfvartygad om att den skulle, blifva till gagn för länet, om den komme till stånd. Men huru skulle så stora summor som dertill behöfdes kunna anskaftas, då ingen egentlig utsigt snar direkt vinst vore att påräkna? Och på denna grund, måhända, blef å kommunalstämman en förevarande om aktieteckning inom kommunerna afslagen, först och främst i de socknar, hvilka hade minsta utsigten att få den föreslagna banan dragen i deras närhet.
Andra åter ville på inga viskor höra omtalas en sådan ”galenskap”, emedan det skulle förorsaka fördyrande af materiel och dagsverken m. m. utan att betänka det just ett sådant kommunikationsmedel mest bidrager till det allmänna välståndet.
Får man imellertid göra någon slutsats af det förhållandet, att åtminstone några af de från en blifvande jernväg aflägsna socknar nu senast å kommunalstämmor fattat beslut att bidraga till anskaffande af medel för en jernvägs undersökning härstädes, torde man icke utan skäl kunna hoppas att den gamla njuggheten, till någon del åtminstone, måst vika för tanken på framtidens oundgängliga behof. Före jernvägsundersökningens början torde det dock vara af största vigt såväl för jernvägen som för den enskilde, att den omtänk samma jordegaren tager tiden i akt och låter undersöka sin jords natur och bottenlager, af sakkunnige personer, hvartill numera ett billigt tillfälle är hvar och en beredt. Hvem vet om icke äfven vår Ö i sina kalklagers sköte kan förnuft ämnen, som gifva stoff till alldeles opåtänkta fabrikat; här äro sannerligen ej många, om ens några, verkligt allvarliga undersökningar gjorda härutinnan. De Ytliga eller synbara fördelarna af en jernväg här på ön skola måhända i en framtid komma att stå i skuggan af de nu fördolda; och hvad spanmålsproduktionen beträffar, skall Gotlands på de flesta ställen tacksamma jord frambringa vida mera säd om de rika mergellagren komma att blifva uppmärksammade och rätt använda, samt tillbörlig flit och omsorg egnad åt vårt landtbruk, hvilket på långt när icke är hvad det borde och kunde vara. Alla möjliga förhållanden måste naturligtvis tagas i betraktande då man står i begrepp att börja ett så allmännyttigt företag som en jernväg; men man har dock icke några grundade farhågor för ett misstag häruti, oro man opartiskt betraktar den lyftning en jernväg åt alla brancher, och säkert är att den Gotländska allmogen i allmänhet icke, Såsom man befarat, skall med onda ögon betrakta en jernvägsanläggning, utan hellre ”hjelpa till och skjuta på bara någon eller några vilja draga lasset”. Många bäckar små göra en stor å, säger ordspråket; och vi hafva fullt skäl att hoppas det våra ärade riksdagsombud skola göra hvad på dem ankommer när det gäller att anropa modren Svea att bibringa till Gotlands välstånd och förkofran. Om för samfärdselns ytterligare lättande flera banor i olika trakter af länet komma att anläggas skola väl egendoms-egarne efter för måga draga sitt strå till den stora stacken, hvarifrån medeln skola hemtas.
Äfven om denna jernvägsanläggning icke inom den närmaste framtiden kommer att utföras, bruket vore en oberäknelig förlust för Gotland, skall de lik väl alltid lända alla dem till heder, som väckt förslaget om och varmt nitälskat för jernvägars införande på vår fosterö.
Landtbrukare
af södra Gotlands allmoge.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Maj 1874
N:r 36