— det ser ut som om Visby skulle på senaste tiden utvalts af någon eller några förslagna ficktjufvar till operationsfält. Vi påminna i förbigående om den fickstöld, som för närmare 14 dagar sedan föröfvades uppe på Södertorg och der den bestulna, mrs Thomas, förlorade nära 400 kronor derigenom att fickan, hvari kon förvarade dem, skars bort — för att nu omtala en tämligen mystisk tilldragelse, som timat de senaste dagarne.
Händelsen inträffade i söndags kväll och mycket tyder på att den kan ställas i sammanhang med den ofvan omtalade stölden.
En ung man härstädes vid namn Emil Björkqvist och snickare till yrket vandrade nämda afton kl. mellan 10 och 11 Transhusgatan framåt på väg till sin bostad. Det var rätt mörkt, ty aftonen var mulen. När Björkqvist nalkades sitt hem, andra huset på venster hand från Silfverhättan, kommer mot honom från sistnämda plats en rätt lång, kraftigt bygd karl, som var klädd i en lång, mörk kappa och med svart hatt på hufvudet. Så godt Björkqvist kunde se var mannen mörklagd med stora svarta mustascher.
Den främmande styrde sina steg rakt emot Björkqvist och i det samma han snuddar förbi honom, rycker han hastigt till sig B:s klocka med kedja, hvilken lyste i mörkret. Det var ett ögonblicks verk. Men B., som först trodde att det var en bekant, som ville skämta med honom; fattade sig strax och insåg sitt misstag, hvarpå han, som är en stark karl, fattade ett raskt tag om den okändes handled och vred den rundt, så att karlen måste släppa klockan. Icke ett ord växlades och icke en menniska syntes i närheten. Så snart B. fått sin klocka åter, släppte han den okände, som ej var sen att skynda bort med god fart.
Björkqviat kände sig visserligen något förvånad. men tänkte snart icke vidare på saken och. någon anmälan hos polisen gjordes icke.
Dagen efter detta lilla äfventyr lär en okänd herre, som tycktes vara utländing, kommit in på en fältskärsstuga i staden och bad att få sin ena handled vriden rätt. Han hade fallit och skadat den. Var det icke snarare Björkqvists fasta grepp, som hade förorsakat ledvridningen? Visserligen hade denne senare person helskägg — men ficktjufvar förstå konsten att maskera sig.
Var det nu månne samma man, som bestal mrs Thomas, hvilken nu åter var framme, eller hafva vi kanske en liten liga af dylika trefliga herrar härnere?
I samband med de nu omtalade händelserna, börjar. man draga sig andra till minnes och gifva dem en tydning som man icke kommit på förut.
Så blef en af stadens läkare under festen för finnarne i badhusparken för någon tid sedan af med sin guldklocka, utan att ha återfått den. En badgäst förlorade under badning en guldring. Han tror nu ej längre att han tappat den. Och slutligen förlorade en landtman häromdagen uppe på torget sin plånbok med inneliggande 40 kronor, hvilken han haft i sin ficka.
Det är således alla skäl i verlden att se upp.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 Augusti 1895
N:r 129