om fredag och söndag å stadshotellet lofva att bjuda på något, som man mera sällan är i tillfälle att njuta af i vår på dylika nöjen så fattiga stad. Programmet är nämligen, såsom vi nämt, af synnerligen god beskaffenhet. Edvard Brandes tvåaktsskådespel hör utan gensägelse till vår nyare dramatiks mest framstående alster, är i tekniskt afseende ett mästerstycke och till sitt innehåll och sin tendens djupt gripande. Den kvinliga hufvudrollen, som utföres af soarégifvarinnan, är ovanligt tacksam och lämpar sig synnerligen för den begåfvade skådespelerskans temperament. Hon får der rika tillfällen att visa sina bästa egenskaper och vi tro icke att vi säga för mycket, när vi förespå, att hennes prestation kommer att blifva ett stycke verklig konst, som man icke bör försumma tillfället att se.
Genom ett sjukdomsfall har det tillämnade stycket »Småflickor» måst utbytas mot Otto Benzons kvicka proverb »Tillfälligheter», der fröken Lundequist också har hufvudrollen. Det lekande, älskliga stycket kommer att bilda en angenäm afslutning ofvanpå den första gripande pjäsen, med dess starka situationer.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 Augusti 1895
N:r 128