Från landsbygden.

Södra Gotland 13 Aug.
Bleckslagaren och tjufven. En bleckslagare hvilken sedan en tid farit omkring litet hvar i bygderna och bjudit ut sina hemagjorda blecksaker, kom härom dagen till en gård härstädes, hvarvid han som vanligt lät skjutsen, i hvilken sakerna öppet lågo förvarade, stå utanför. Medan mannen var inne i gården för att göra affär, passade en förbivandrande bonde på tillfället och tillgrep en del saker. Två personer af gårdens folk hade emellertid osedda observerat tilltaget och delgåfvo bleckslagaren det skedda. Tillsammans med dessa vittnen satte bleckslagaren genast efter tjufven, hvilken påträffades i sin gård. För att slippa vidare obehag fick nu den tjufaktige benden köpa för 50 kr. värde och dessutom betala de stulna sakerna.

När det spökar. En yngling härstädes, som isöndagskväll åtta dagar skulle besöka sin hjärtanskär, en bonddotter inom samma socken, hvilken han i höst skulle hemföra såsom sin brud, var derunder utsatt för ett äfventyr, som blef honom ganska minnesvärdt.
Flickan i fråga var för ett par år sedan förlofvad med en snickare, men döden som ständigt kräfver sina offer skilde de älskande åt, då den lade snickaren i en förtidig graf. Sedan dess har flickan haft flere friare, men gifvit dem alla korgen tills den ofvannämde ynglingen kom som genast eröfrade hennes hjärta. Denne led dock af en obotlig spökrädsla och trodde jämt och ständigt att hans aflidne »företrädare> skulle på något öfvernaturligt sätt uppenbara sig för honom, hvarför han SKER sorgfälligt sökte från sin älskade aflägsna hvarje föremål som tillhört eller gifvits i skänk af denne. Flickan ville bringa sin älskade på andra tankar, men alla hennes bemödanden strandade mot ynglingens orubbliga öfvertygelse.
Ofvanskrifne kväll sutto de bägge älskande ljufligt tillsammans å den vanliga mötesplatsen i såghuset i närheten af gården, då plötsligt en hvit skepnad syntes orörlig i dörren, men efter några sekuuder utstöter han några djupa suckar och skrider sakta framåt. Friaren blef deraf så förskräckt att han utstötte »kors i Jessu nam — Kalle» och spreng som vore han besatt ut genom en glugg på husets baksida Väl utkommen snafvade han och föll och stötte dervid pannan mot en stubbe så att blodet började rinna, men detta märkte han ej i sitt orediga tillstånd utan fortsatte springaude vägen hem.
Så snart den flyende älskaren var utom huset steg skepnaden närmare flickan och sade: »nå gar vör in Steinä», då flickan på rösten igenkände sin fader. Denne hade ständigt varit emot sin dotters nya förbindelse, men då han ej kuude förhindra densamma på annat sätt beslöt han att med kännedom om sin blifvande mågs svaga sida spela spöke, hvilket aflopp så lyckligt.
Följande dag mottog den harhjärtade friaren, en allt annat en vänlig skrifvelse från sin fästmö, deri han underrättades om, att en sådan feg stackare ville bon ej hafva till sin man, utan vore allt nu slut dem emellan. Der går han nu sörjande och pustande, med en sargad panna och ett brustet hjärta ängslandes öfver sin svunna sällhet.

Ganska svårt har det blifvit för jordbrukarne att få berga sin gröda nu till följd af den ymniga nederbörden. Förra veckan var knappast någon dag då det var bergningsväter och i går störtade regnet igen, stundtals i strömmar, och i dag är luften dimmig hvilket under sådana förhållanden är lika besvärligt. På flera ställen särskildt långs östra kusten, der mycket råg odlas, kan man ännu på åkrarne se hela mängder af rågstackar och synes på dem den allra vackraste brodd spira upp.

Apropå rågen så lär den i allmänhet gifva god äring, eller som det på jordbrukarnes språk kallas »öka» duktigt och lär den vara ovanligt vigtig, så att fjorton och ett halft lispunds vigt på tunnan ej alls är sällsynt utau tvärtom.

Fårö, 12 Aug.
En större festlighet hölls härstädes i söndags. Deltagarne, uppgående till ett hundratal yngre och äldre personer, samlades på Fåröns naturskönaste plats Klintäng kl. 3 e. m. till ett afskedssamkväm för härifrån afflyttande handl. Mattias Arveson. Festen, som gynnades af det härligaste väder, fortgick under den angenämaste stämning med omväxlande tal och sång, samt lekar i det gröna, till kl. 10 på kvällen, då en enkel supé på stående fot intogs, hvarefter de. äldre till en del åtskildes, men de yngre samlades inom hus till lek och dans som fortgick långt in på kvällen. Att festen länge kommer att fortlefva i deltagarues minne är en sak, som ej behöfver betviflas. Få personer inom handelsbranschen torde på så kort tid som herr Arveson vetat tillvinna sig så allmänt och odeladt förtroende inom detta samhälle, hvilket och af flera talare framhölls, med önskan om att samma förtroende äfven måtte komma honom till del inom den nya kundkretsen.
Herr Arveson, som i dagarne afreser till Slite, der han etablerat sig som egen handlende, kvarlemnar här många vänner samt följes af uppriktiga välönskningar om lycka och framgång på sin nya verkningsplats.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 Augusti 1895
N:r 125

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *