En större eldsvåda

timade i måndags eftermiddag å Klintehamn, i det handl. John Johanssons hus nedbrann till grunden.
Hura elden uppkommit, är ännu icke utrönt med säkerhet, men antager man som sannolikast att den haft sin grund i någon bristfällighet i skorstenen, ty branden varsnades först i det torra spåntaket intill densamma.
Inom några minuter stod bygnaden i ljus låga, brinnande som fnöske. Att rädda densamma måste helt och hållet uppgifvas och krafterna i stället samlas på att från elden bevara tätt intill, vester derom liggande bygnadslängor, hvilket ock genom brandsegel och energisk sprutning lyckades under stora ansträngningar. Lyckligtvis låg vinden utåt vägen; iannat fall torde olyckan hafva fått en mycket stor utsträckning.
Släckningen var särdeles vacker och verkstäldes medels hamnens två stora sprutor samt en spruta från Klintebys, förutom alla mindre sprutor. Vattenlangningen ombesörjdes synnerligen erkännansvärdt, icke minst af kvinnorna, som visade sig rent af outtröttliga.
På några timmar var emellertid bygnaden totalt nedbrunnen jämte hela bodvarulagret och större delen af lösöret.
Huset var försäkradt för 3,000 och lösöret för 8,000 i södra häradets brandstodsförening. Äfven lagret var försäkradt, ehuru lågt, för 3,000, så att hr Johansson gör nog en ganska afsevärd förlust.
I det nedbrunna huset var telefoncentralstationen inrymd. Man lyckades omellertid rädda telefonskåpet, och centralstationen kommer t. v. att inryramas i skolhuset.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Juni 1895
N:r 89

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *