kunde man säga, vändes i går i Visby stads arbetareförenings historia, då medlemmarne för första gången samlades under eget tak.
Under eget tak. Hur klinga icke de orden! Och hur betydelsefulla äro de icke för föreningen, som dermed tagit ett stort steg framåt till sin utveckling, — på samma gång de mana till fortsatt kamp för framåtgående. . .
Det låg en viss högtidlig prägel öfver, gårdagens sammanträde i all sin enkelhet. Ett femtiotal medlemmar nästan hade kommit tillstädes.
Sedan ordförande helsat de närvarande välkomna i den nya lokalen till fortsatt gemensamt arbete, beslöts efter åtskilliga mindre viktiga frågors afgörande uppsättandet af ett nytt staket åt Mikaelsgränd.
Några inval företogos härpå, hvarvid följande blefvo ledamöter af föreningen: smedsmästare A. H. Schröder, bokh. Henrik Österberg, tapetserare Axel Johansson, bodbiträdet Erik Österberg, skomakeriarb. Hj. Hagvall och mål. Joh. Johansson.
De enkla förhandlingarna voro slut och medan kaffebord dukades, lät musiken höra några stycken; så följde sång.
Ordföranden anhöll derefter om ordet och uppläste ett af honom författadt poem, anslutande sig till dagens betydelse och minnande om föreningens syftemål. Under skämt och samspråk, omväxlande med sång och musik, hvarförutan dessemellan några talare uppträdde, förflöto aftonens timmar.
Någon invigningsfest var icke gårdagens; den blir först framdeles.
Den nya bygningen innehåller, förutom en stor sal — ännu ej fullt färdig — med 6 fönster, ett församlingsrum med 3 fönster, ett mindre jämte kök och tambur.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 11 Mars 1895
N:r 40