inom staden hade hälsovårdsnämden till stadsfullmäktiges gårdagssammanträde inkommit med en så lydande skrifvelse.
Med anledning af den under sistl års: höst härstädes rådande sjukligheten anstälde hälsovårdsnämden en närmare undersökning angående renhållningen inom gårdarne i staden.
Af denna undersökning bekräftades ytterligare, hvad erfarenheten redan förut fullständigt ådagalagdt, eller att renhållningen inom staden, hvilka åtgärder, som än må vidtagas, aldrig kan blifva tillfredställande, så länge staden saknar en underjordisk afloppsledning, som upptager och till hafvet afleder all flytande orenlighet från stadens gårdar. Ännu en annan felande anordning, som i hög grad menligt inverkar på renhållningen, är att staden icke äger något ordnadt transportväsende för bortförandet ur staden af den s. k. torra spillningen från menniskor och djur och annat affall, såsom sopor m. m. Då emellertid anläggandet af en fullständig underjordisk afloppsledning och inrättandet af ett ordnadt transportväsende i nu nämda syftemål äro önskningsmål, som säkerligen ännu äro långt aflägsna från en lycklig lösning, har hälsovårdsnämden emellertid ansett nödigt att, i den mån sådant kan låta sig göra, söka minska olägenheterna deraf, att staden saknar nämda bägge sanitära anordningar.
En verksam åtgärd i sådant syfte skulle utan tvifvel vara att förbjuda all svinhållning inom stadens murar. Inom staden finnas nämligen icke mindre än 131 personer, som anmält sig att hålla svin. Då nu flere af dessa personer hålla mer än ett svinkreatur, kan antalet svin, som årligen uppfödas inom staden, säkerligen anslås till ett antal af minst 160 stycken.
En hvar kan väl förstå, att ett så stort antal svinkreatur skall lemna ett ganska betydligt affall i spillning och annan orenlighet. Hälsovårdsstadgan lemnar visserligen åt hälsovårdsnämden rättighet att förbjuda svinhållningen inom trångt bebygda gårdar, men af denna rättighet har nämden hittills endast med en viss varsamhet velat begagna sig, enär bestämmandet af det sanitära begreppet »trångt bebygd gård» till en viss grad torde falla inom godtyckets område. Å andra sidan deremot torde det med kännedom om beskaffenheten af gårdarna inom stadens murar böra medgifvas, att nämden, derest den gått tillväga med yttersta stränghet, skulle hafva högst betydligt kunnat inskränka antalet af dem, som hålla svin. Ett sådant förfarande hade visserligen kunnat i någon mån motverka det onda, men dock ingalunda undanrödja alla de olägenheter, som svinhållningen. inom en stad medför.
Svinhållningen är i hälsovårdsstadgan mycket.; illa anskrifven. Uti 18 § 5 mom. hälsovårdsstadgan sägas nämligen: »Om svinhållningen fortfarande föranleder större osnygghet än som är derifrån oskiljaktig» o. s. v. Hälsovårdsstadgan förutsätter följaktligen, att en viss grad af osnygghet alltid är förenad med svinhållning. Graden af denna osnygghet ökas naturligtvis i samma förhållande, som renbållningsväsendet inom en stad, der svinhållning är tillåten, befinner sig uti ett i öfrigt otillfredställande skick, såsom efter hvad här förut blifvit anmärkt, förhållandet beklagligtvis är inom vår stad.
Hälsovårdsnämden har dessutom gjälf gjort den erfarenheten, att äfven inom gårdar med godt tomtutrymme och der svinhusen blifvit anordnade i full öfverensstämmelse med hälsovårdsstadgans föreskrifter, möter det stora evårigheter att öfvervaka snyggheten, som ofta åsidosättes, och som, för att effektivt öfvervakas, fordrar en nästan daglig tillsyn.
På grund af hvad hälsovårdsnämden sålunda kortligen anfört och då nämden af erfarenhet kommit till. den bestämda uppfattningen att svinhållningen inom stadens murar, äfven med den strängaste tillämpning af hälsovårdsstadgans föreskrifter i afseende härå, ej låter ordna sig på ett sätt som må kunna anses utesluta ett hälsovidrigt inflytande, får hälsovårdsnämden, med stöd af § 24, mom. 1 i hälsovårdsstadgan, hemställa, att stadsfullmäktige ville med nämden förena sig om utverkandet af en för Visby stad gällande särskild bestämmelse af följande lydelse: »Ej må någon hålla svin i gård, som är belägen inom stadens murar, samt i den stadsdel, som kallas vester om staden tillika med hamnområdet.» Öfverträdelse af detta stadgande medför ansvar af böter från och med 2 till och med 25 kronor.
Detta stadgande träder i gällande kraft från och med 1 nästkommande Juni månad».
Vid ärendets föredragning hos fullmäktige i går afton ansåg hr Höjer att den utsatta tiden för stadgandets ikraftträdande vore för kort; hr Hellgren ville ha ärendet bordlagdt till nästa sammanträde, hr Ramberg ansåg att det gerna kunde diskuteras genast och hr Björkander uttalade sitt gillande af nämdens förslag.
För Visby som en badort vore svinhållningen ett oting.
Ärendet bordlades till marssammanträdet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Februari 1895
N:r 25