som på talrikt besökta möten varit före i flere af Sveriges sjöstäder och 15 dennes äfven kommer att diskuteras härstädes, förevar i tisdags till behandling å ett af denna anledning utlyst möte i Klintehamn.
Mötet var besökt af ett trettiotal sjömän, hvaribland voro sjökaptenerna Nyman, Jönsson, Pettersson och Löfberg.
I hufvudsak förekommo samma frågor som vid ett i Helsingborg hållet möte förlidet år:
1.) Att sjömansenkor och minderåriga barn borde få åtnjuta hälften af det understöd mannen innehaft, eller varit berättigad att åtnjuta;
2.) Att till den nya pensionskassan borde an låg gamla pensionskassan, alla sjömanshuskassor, tonafgifter och ökade hyresafgifter, samt staten öfvertaga sjömanshusens underhåll.
Äfven på detta :möte ansåg man sig kunna påräkna riksdagens understöd för saken, och angående åldersgränsen enades man om 55 år.
Beträffande huru många års seglationstid. skulle erfordras för pensions erhållande, uttalade man :sig för 25 år.
Till sist ansåg mötet önskligt vara, att sjömän, söm blifvit antingen genom sjukdom eller olyckshändelse urståndsatta att fullgöra sin tjänstetid, eller om iden är fullgjord, men åldersgränsen icke upphunnen måtte blifva i åtnjutande af understöd i förhållande till den tid seglationen varat. Och att slutligen alla i inrikes sjöfart anstälda sjömän borde erlägga hyresafgift.
På tal om denna så behjärtade sak kunna vi icke annat än fästa intresserades uppmärksamhet på densamma.
Mödosamt, om någons, är sjömannens kall, och i långt högre grad än andra näringsidkares yrken är det Hårdt och farligt.
Hårdast och tyngst kännes.dock säkert lotten för den gamle väderbitne sjöbussen, när åren, arbetet och mödorna beröfvat honom den vighet och smidighet hans yrke kräfver och kommit hans leder att styfna, när skeppsbefälhafvaren ej gerna vill förhyra honom och när kamraterna ej gerna vilja räkna den utslitne i sin krets. Hvad blifver väl då hans öde?
Sjömannens yrke är således sträfsamt; hans lif ingen dans uppå rosor. Men härtill kommer vidare att detta hans arbete ej så aflönas, att han förmår att derutaf under helsans och kraftens dagar aflägga en sparpenning, tillräcklig att för nöd skydda honom, då hans arbetskraft blifvit bruten, eller att åt hans enka och barn skänka ett torftigt bröd, om han genom döden undanryckes dem. Medvetandet härom fördystrar hans dag och sorgtynger hans sinne.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Januari 1895
N:r 7