Bref från Amerika.

Colorado Springs, 24 Sept.
Förhållanden, allmänt bekanta och öfver hvilka jag ej kunnat göra mig till herre, ha hållit mig kvar här i gamla silfverstaten och tvingat mig att tillsvidare slå alla längre resplaner ur hågen. Inom staten har jag dock gjort åtskilliga utflykter, bland andra uppåt Klippbergens höjder, der luften är så helsogifvande ren och der man är afiägenad från de klagande stämmor, som ötverallt dernere i folkvimlet hörag.
Tiderna äfo här hårda, det böra Ni känna till der hemma, mycket hårda, trots allt prat och profeterande af politikussar och tidningar om bättre tider, som skulle komma med Cleveland och hans presidentskap. Ej ens i det aflägenaste fjärran synes ävnu någon ljusning. Ni kunna icke tänka er, i era gamla, ordnade, trygga förhållanden, hvad detta betyder här.
Tusentals familjer, isynnerhet i de större städerna med industriel verksamhet och stora arbetareskaror, äro bragta till yttersta armod, ja, hungersnöd har trädt öfver tröskeln till många, många hem, hvarest brödbekymmer varit något hittills okändt och der välmåga ännu för ett år sedan rådde. De stora strejkerna påskyndade och i många fall förorsakade detta beklagansvärda tillstånd. Och den politik som följes på det statsekonomiska området och som är hvarken protektionistisk eller fribandelsvänlig, till följd af tullvännernas sammanhbållniog och penningrikedom, förmår icke verka till bättring, emedan den ej kan väcka förtroende för framtiden, Cleveland har nu blifvit slagen af de hårdt sammanspända ringarne, han kan bli det ännu en gång, han kan under hela sin presidenttid hindras från att få en tulltariff införd, som också unnar arbetarna att lefva, och blir han ej i stånd dertill, hvad skall följa efter honom? Kanske en protektionistisk president, eftersom en frihandelsvänlig ej kunnat hålla det program, på hvilket han valdes — valdes företrädesvis af arbetarne.
En ny, oerhörd landsolycka har också, till råge på bekymren, fallit öfver oss i den fasansfulla brand, som för kort tid sedan gick ödeläggande fram öfver nordvestra delen af Förenta staterna. Ni ha redan läst hårresande skildringar om denna tilldragelse, den oerhördaste i sitt slag, som någonsin inträffat här. Oss svenskar har den särskildt smärtsamt berört, då mer än haltva antalet af de förolyckade menniskorna voro landsmän eller skandinaver. De hittills kända offren uppgingo till ett antal af omkripg 600! Hvad obevittnadt lidande, hvilka otänkbara kvall Men också hvilka exempel på själfuppoffringar och hbjeltemod! Deraf känner man dock tyvärr endast en liten del. Här blott ett par kända scener ur detta fasans skåddspel.
En moder hade i fruktlös ansträngning att rädda siv och sitt barn under det härjande elementet segoat ner, men samlat sista återstoden af sina krafter och med sina händer gräft en grop i marken, deri hop nedlagt sin eistfödda. Med sin egen kropp sökte hon så skydda barnet. Det misslyckades emellertid, bägge anträffades döda, men barnets anletsdrag voro dock af elden orörda och på så sätt kunde utrönas, hvem den omkomna kvinnan var.
Bistånd kom till de hemsökta landsdelarna naturligtvis genast. Minnesotas guvernör, den energiske och humane lille norrbaggen, Knute Wilson, tog första steget genom att utfärda en proklamation om bildandet af nödhjelpskomiteer. Det förat omtalade bidraget kom från ett oväntadt håll, från den celebra engelske skådespelaren Henry Irving, som pr telegraf från London till Newyorks borgmästare anvisade 500 dollars (nära 2,000 kronor) att genast utdelas.
Hvilken kontrast mellan denna främling och baron — alla millionärer här tycka om att bli kallade baroner — George M. Pullman, skaparen af staden Pullman och de moderna jornvägsvagnarna, magnaten med 50 millioner dollars, som ej gifvit en cent! Han har i stället faktiskt drifvit 10,000 män till armod, män, på hvilka han förtjent sin förmögenhet, Den historien är känd.
Men hvad gom kanske icke är bekant är, att ett nytt stort sofvagnsbolag bildats och håller på att bygga verkstäder i Kansas. 1,600 af Pullmans bortkörda arbetare ha der redan fått anställning, flera skola komma efter, man hoppas kunna få syeselsättning för alla de 10,000. Denna fabrik är grundad enligt kooperationssystemet, hvars tillämpning på andra områden haft framgång. Tiden är gynnsam för denna affär, ty Pullman är pu en af Förenta staternas mest hatade män. Men han är herre öfver en hel stad med 15 till 16 tusen menniskor, hvilka bero af hans godtycke.
En sådan abnormitet inom samhällskroppen är et: fröbus för upplösning och förruttnelse. Och, säg, är det icke ett förskräckligt samhällstillstånd, der millioner menniskor ropa på arbete, utan att få det och drifvas till brott för att att kunna lefva?!
Naje.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 Oktober 1894
N:r 162

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *