firade i måndagsafton Allmänna Sängföreningen härstädes. Det var nämligen Valborgsmessaftonen år 1844 den bildades.
För första gången sedan 1888 hade föreningen i år beslutit att denna afton sjunga på torget, och till den ändan samlades sångarne — omkring ett 40- tal — vid 1/2 9-tiden i gamla folkskolehuset, och derutanför klarade man sedan struparne med Vintern rasat.
Med fanan i spetsen och följd at en stor hop menniskor tågade man redan till stora torget och under väldigt tillopp af åhörare afsjöngos här flera sånger för att helsa den antågande våren välkommen.
Hela kören och en del passiva ledamöter af föreningen begåfvo sig, när sången var slutad, ner till Stadshotellet, för att fiira jubileet.
Särdeles trefliga anordningar voro vidtagna i stora salen, der festen hölls. I fonden en hel skog af granar, i hvilkas grenar en väldig lyra var upphängd, och derjämte blomsterbord och flaggor. Inne bland träden syates, ridande på sin tunna, guden Backus i nästan naturlig storlek, hållande i högra handen en fyld pokal och i den venstra en lyra.
Först vidtogo kortvariga förbandlingar. Års- och revisionsberättelserna föredrogos och ansvarsfrihet beviljades. Till ordförande återvaldes enhälligt grossh. J. T. Lundin, till vice ordförande och skattmästare fabr. Dahlström, till sekreterare och fanbärare efter bokhandl. V Nyberg bokhållare Eriksson och skräddaren Hage. Revisorer blefvo hrr Axel Fahlström och Gunnar Gooes. Vidare tillsattes för revision af stadgarne en komité, bestående af ordföranden, fabrikör Hellman och direktör Lambére. Så samlades man kring bålarne, der välkomsthelsningen utbragtes af den ena värden, fanj. Alyhr. Skålar följde sedan raskt på hvarandra, omväxlande med flitig kvartettsång.
Ordföranden talade för föreningens välgång och framgång. Fanj. Alyhr utbragte en skål för den gamle ungdomlige ordföranden med ett tack för hans 12-åriga arbete för föreningens bästa äfvensom för öfriga styrelseledamöter. Grosshandl. Lundina talade vidare för föreningens nye anförare direktör Lambére, hvarpå&å denne svarade med uttalande af den förhoppning att allmänna sången måtte ånyo blifva hvad den en gårg varit.
Till sist föresloga den skål, som kanske vid detta tillfälle borde ha varit den första: en minnets skål för den älsklige tondiktaren och sångaren Karl Adolf Laurin, föreningens stiftare och flerårige nitiske anförare.
Sångarne sjöngo härtill Mitt lif är en våg.
Vader det fortsatta samkvämet, som bars af en angenäm ech glad stämning, Invaldes såoganföraren till förevingens ledamot.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 Maj 1894
N:r 67