(Bref till Vårt Land).
Ungefär en fjerdedels mil söder om Visby nära den väg, som leder till prinsessan Engénies sommarställe Fridhem, ligger den s. k. Oskarsstenen. Stenen, som omgifves af en liten skuggig plantering, upprestes med anledning af, att det var här konung Oskar 1 år 1854 utdelade nya fanor till Gotlands nationalbeväring. Den stenen omgifvande vidsträckta slätten har sedan länge begagnats af Gotlands nationalbevärings artillerikår vid dess öfningar i kanonexercis, men efter den genomgripande omdaning, som det gotländska försvarsväsendet sedan 1887 undergått, hafva i ställat hit förlagts Gotlands infanteriregementes öfningar. Sedan samma tid resa sig vid östra sidan af exercisfältet och något inne i den oragifvande barrskogen de bygnader, som bilda regementets läger. Ett besök i detta lönar väl mödan, och blir af dubbelt intresse för den, som sett de gamla förhållandena.
Och hvilken skillnad är det ej mot då och nu? Den som ser de ungdomliga gestalterna, hvilka redan hunnit antaga den strama militäriska hållning, som så kraftigt befordras af den prydliga uniformen, stå kring sina nya, välbygda baracker, får svårt att sätta sig in uti, att en stor del af dessa äro desamma, som ännu 1886 i allehanda olika beklädnader öfvades på någon af de på olika ställen af ön belägna excercisplatserna, der de finge ligga inqvarterade, som det föll sig, i någon lada eller i ett uthus*).
Ännu är visserligen arbetet på lägret ej helt och hållet färdigt, men af livad, som redan finnes att se, kan man få en god föreställning om, hur det skall komma att taga sig ut, när allt blifvit ordnadt. Det är egentligen de för officerarne afsedda bygnaderna, som ej ännu hunnit uppföras, hvarför dessa under detta möte måste bo i tält.
En bygnad, som dock oaktadt sitt halt färdiga skick gör ett ganska imponerande intryck, är den stora officerspaviljongen, hvilken utom rymliga öfverbygda verandor innehåller köksdepartement samt firre salar, deraf en stor matsal, som mäter 30 alnar i fyrkant. Mathållningen bestrides här på ett utmärkt sätt af källarmästar Johansson, hvilken såsom innehafvare af D. B. V:s paviljong i Visby visat sig sitt uppdrag fullt vuxen. Bakom paviljongen och förbi vakttälten samt eldsläckningsattiraljen resa sig två stora baracker för manskapet, hvilka med sina mörka tak, rödfärgade väggar och hvitsrrukna dörrar och fönsterposter göra ett särdeles angenämt intryck, som ytterligare förstärkas vid ett besök i deras inre, der den största ordning och snygghet äro rådande. Särskildt äro ljus och ventilationsförhållandena mycket tillfredsställande. Samma intryck af renlighet gör äfven det här bredvid liggande kokhuset, der en väldig ångkokapparat på hjul förser manskapet med god föda. Manskapet intager tills vidare sina måltider sittande kring långa bord, hvilka stå i det fria i kokhusets närhet. Denna anordning medför naturligtvis åtskilliga olägenheter, när det regnar, men dessa blifva afhjelpta till nästa möte, då hela matsalen kommer att förses med en öfverbygnad. Något längre bort ligger underofficerarnas matsal i en liten träbygnad. En annan bygnad innehåller manskapets tvättrum, och i närheten deraf reser sig den stora gymnastikatällningen. I ett hörn af lägret befinna sig doktorns tält samt sjukhuset, som är inrättadt att kunna tagas ned och uppsättas på en kort stund.
Här slutar ock vår vandring genom lägret. Den skänker emellertid det intrycket, att intet sparats för att bereda så stor trefnad som möjligt åt det noga manskap, som bär skall bibringas färdighet i vapnens bruk för att, om fäderneslandet fara en gång skulle påkalla dess bistånd, detta måtte blifva så Verksamt som möjligt. Ja, må fosterlandskärleken aldrig dö ut på Tjelvars fagra ö!
*) Det är från denna tid en anekdot berättas om ett af n. m. aflidne kejsar Fredriks — d. v. tyske kronprinsens — tillfälliga besök på Gotland. Kronprinsen var, heter det, ute och reste inkognito och öfverraskade i kanten af en by en fornforskare, som var sysselsatt med gräfningar. I byn var en utdelning af nationalbsväringen också ingvarterad och hade just intagit sin middagsmåltid. Strödda krigare, i sin vanliga allmogedrägt men med bandoler och gevär, återvände från denna och stälde sig, slickande sig om munnen, att bese den tyske officeren, som lär halva tagit dem för frivillige, byns öfvade sig i skjutning.
Gotlands Allehanda
Måndagen 9 Juli 1888
N:r 55.