hvarpå vi bedja få fästa vederbörandes uppmärksamhet, ha vi flere dagar å rad varit vittnen till å den vackra strandvägen, nämligen att denna med förkärlek börjar begagnas af promenerande åkande, både stadsbor och bad gäster. Men icke nog med att man åker, man kör till och med i traf. Och det är detta, som är ett oskick.
Man borde förstå, att denna strandpromenad icke alls är ämnad till allmän körväg, utan tillkommen för helt andra ändamål. Här samlas ja för att njuta af hafvet och de svalkande fläktarne en stor mängd folk, hvilka naturligtvis blifva i hög grad besvärade af dessa åkande, icke minst genom dammet som röres upp. Men icke nog härmed, utan olyckor kanna inträffa, då ingenstädes i staden barnen ha en så omtyckt lekplats som just här.
Skall detta körande fortgå, vågar man snart icke släppa sina små ned till den vackra stranden.
Ur ren billighetssynpunkt och af tillmötesgående mot fotvandrarne kunde man sålunda fordra att åkande ej i traf färdas strandvägen. Men härtill kommer, att ÖOrdningsstadgan för Visby stad i detta fall uttrycker sig tillräckligt begripligt. Den säger:
»Uader tiden från och med 1 April till och med 1 Oktober vare det förbjudet att & den allmänna promenadväg, som sträcker sig utanför Standentallén och vidare fram till hörnet af Graham Brothers verkstad (artillerikasernen) rida fortare eh med åkdon färdas fortare än i gående.
Alltså torde vi nu vara på det klara med hur vid rättigheten är att åka strandpromenaden. Men skäl vore kanske att vederbörande genom anslag på ort och ställe ytterligare inskärpte densamma.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 22 Juli 1891
N:r 111