Vamlingbo, 25 April.
En ganska skarp kyla har de senaste nätterna varit rådande härstädes i det att is till öfver en half tums tjocklek funnits på smärre vattensamlingar på morgnarne. Att höstsädet, som af den blida vårsolens strålar lockats till lif och grönska, lider af en sådan väderlek är icke tvifvel underkastadt, och flera landtmän som ännu icke börjat sin vårsådd ha blott helt betänkligt skakat på hofvudet och vänta på mera fördelaktig väderlek för sådden, fastän jorden för närvarande är fullt tjenlig för verkställande af densamma.
Olycksfall. Under arbete med nedrifning af ett gammalt ladugårdshus råkade en landtbrukare å Hallvards i förgår att falla ned från en ganska respsktabel höjd, dervid han skadade sig mycket illa, så att han måste intaga sängen, der han fortfarande är fjettrad utan förmåga att sjelf röra sig ur stället. Någon fara för lifvet lär dock ej förefinnas för den sextioårige mannen.
Att blifva »hemforslad» i likhet med en som gjort något galet, lär icke fallit den på Öland vistande båtskepparen Viderström från Sundre i smaken, ty då en af nämda kommans medlemmar häromdagen infann sig på ort och ställe för att »omhändertaga» den gamle var han — putz weg. Han hade nämligen i tid tagit sin Mats ur skolan och schappar i väg mot hemmet i »ensamhet», Enligt hvad som sedermera upplysts hade vår skeppare passerat Kalmar samma dag som hans »förare» fastän i motsatt riktning, och när den senare hemkom befann sig V. allaredan i skötet af sin familj i högöneklig välmåga.
Ronehamn, 28 April.
En laxfiskareflotta från Blexinge bestående af 27 båtar och 83 man har en tid uppehållit sig härstädes, der de erhållit lax till rätt stort värde. Och våra fiskare få bara se på, men det är icke mera än rätt. När en företagsam person för några år sedan köpte båt och garn samt förbyrde en laxfiskare för att lära dem konsten att fiska lax, ville ingen följa med ens för att få undervisning. Derför är det nu som det är. Man trodde väl då att det ej funnes lax i sjön. En båt har i natt fått nio laxar och, om det varit på annan ort, representerande ett värde af 200 kr., men bär blire det naturligen mindre.
Konfirmation med nattvardsbarnen hölls hölls härstädes i fredags, och nattvardsgång i söndags. Om onsdag håller pastor Youngberg atskedspredikan, hvarefter han alfyttar till Barlingbo.
Till Barlingbo mejeri afflyttade nu i dagarne äfver den härvarande mejerskan, som varit bär sedan mejerieta början härstädes.
Plötsligt dödsfall inträffade häromdagen, då en bustru till en baptistpredikant efled, Hon var kraftig nog att kunna mjölka korna på qvällen, ehura hon kände sig illamående. R. Kl. 10 sade hon, att nu trodde hon sig lefva endast två timmar till. Mannen ville ej riktigt tro detta, emedan hon satt vid kakelugnen, men kl. 12 var hon ett lik. Ringning i kyrkan har, på begäran, ej företagits och hon lär skola begrafvas utan prest. Man tror sjukdomen var lunginflammation.
Såningen pågår nu som bäst alla dagar under varm väderlek och jorden är ganska torr och lucker.
Vamlingbo, 27 April.
Nykterhetstalaren A. P. Nordqvist från Ångermanland höll sistlidne lördagsafton, inför ett hundratal personer, ett utmärkt föredrag i missionshuset härstädes. Föredraget, som åhördes med stort intresse, afslöts med vår svenska psalmboks sista psalm, hvarefter de närvarande an att ingå i »södra Gotlands nykterhetsförbund» hvars syfte och ändamål förklarades. En och annan af åhörarne inskref sig sedermera som ledamot i nämda förbund.
För omkring ett tiotat år sedan lär en förening i samma syfte verkligen blifvit bildad härstädes, men som den vann föga tillslutning, dog den i barnaåren.
Sundre, 28 April.
Också en »olyckshändelse». Ett i trakten bosatt arbetarefolk, som befinner sig i tämligen skrala ekonomiska omständigheter, hade häromdagen legt några arbetare för att uppföra ett litet ladugårdshus. Som sjelfva be stadsspisen befans vara för liten att verkställa dagens matlagning uti, bade far sjelf kommit på den ljusa idéen att uppföra en provisorisk eldstad ute på gården, der mor dagen i ända »höll hus» med sin kokattiralj bäst hon kunde. Sedan arbetet för dagen var afslutadt, skulle värdfar sjelf inforsla den »stora kitteln> som innehöll ärtvällingen till aftonvarden, i boningshuset, dervid kitteln stjelpte och innehållet rann ut öfver både gård och gubbe, hvarefter han i sin häpenhet öfver olyckan snafvade och föll hufvadstupa i den brännheta kitteln. Omsider lyckades det honom att komma »på rätt köl» igen, hvarpå han till allmän munterhet för arbetarne och drypande af ärtvälling, måste traska i väg till närmaste granngård för att förskaffa sig annan »supanmat».
Klinte, 27 April.
Hultemanska saken. Kyrkostämma har nyligen bållits härstädes af kontraktsprosten Budin, hvilken fått i uppdrag af domkapitlet att söka utreda, hurudant förhållandet egentligen vore mellan kyrkoherde Hulteman och församlingsborna. Dervid upplystes, att hvad eom egentligen lades kyrkoherden till last, var hans oginhet då det gälde att på annat än derför af honom bestämda tider, äfven om bebofvet var stort, utlemna ett nödigt betyg eller bevis. Vidare kyrkoherdens obenägenhet att döpa barn i föräldrarnes hem samt hans fodran att, der förrättning skulle ske annat än i kyrkan, erhålla skjuts af den som påkallade förrättningen. Såsom exempel på kyrkoherdens sätt att gå till väga omnämdes att han i kyrkan uppläst ett stämmoprotokoll hvari åtskilliga förkortningar användts vid utskrifningen, alldeles ordagrant, hvarigenom svårighet a sne att rätt fatta protokollets mening. Äfven hade kyrkoherden vid en stämma vid appropet af br Wöhler, som begärt ordet, flere gånger användt uttrycket »bränvinsproducenten Wöhler> eamt derefter i vredesmod, utan att förklara öfverläggningen afslutad eller hemställa om beslut, förklarat stämman upplöst.
Kyrkoherde Hulteman förklarade, att han, hvilket församlingens skollärare hvad dem vidkom vitsordade, alltid sökte tillmötesgå pastoratsborna med expeditionerna, men att han ansåg de officiella angelägenheterna böra gå före de enskilda. Eno feratedel af i församlingen efter hans ditkomst födda barn hade ban döpt i hemmet. Han förklarade, att han likväl ansåg sig ha rätt att hålla på kyrkan som dopplats. Der denna icke kunnat användas hade han erbjodit pretgården. Sin fordran på skjuts ansåg han vara laglig. Erkände att han uppläst ett protokoll på sätt som ofvan nämts. Titeln »bränvinsproducent» skulle han änna i dag använda å herr Wöhler, då denna titel ja vore med verkliga förhålldnidet öfverensstämmende.
Herr Wöhler yttrade sig upprepade gånger mot kyrkoherden, anseende sig ha berättigade orsaker till klagomål.
Hölls så förhör med kyrkoherden rörande det ofta nämda ryktet om hans osedliga förbindelse med en af de förut varande qvinliga konfirmanderna. Härom är eder korrespondent i tillfälle att meddela:
Hr Wöhler tillkännagaf, att han för lång tid sedan hört ryktet om kyrkoherden och flickan i fråga, men att han, då flickans fader på tillfrågan sagt det vara förtal, trott detta. Någon tid efteråt hade han under en resa till Vestergarn träffat flickan, då ban bedt att få göra henne en fråga. Han hade tillagt att hon icke vore skyldig honom något svar, men svarade hon, uppmanade han henne vid den lefvande Guden att tala sanning. Han hade derpå frågat henne, om det vore sant hvad ryktet talat om henne och kyrkoherden. Sedan hon förklarat att hon icke förstått frågan, hade hr W. närmare preciserat denna, hvarpå flickan sagt, att det vore sant.
Kyrkoherden skulle också för fe ha erkävt att han stod i förhållande till flickan, men tillagt, att det icke gjorde något, om detta komme ut, då biskopen fullkomligt kände hans familjeförhållanden, Då ryktena höllo i sig, gal hr W. efter för de allt starkare påtryckningarna och anmälde saken för domkapitlet.
Kyrkoherde Hulte man förklarade hela ryktet vara den nedrigaste lögn och åberopade dervid flickans under edens helgd afgifna intyg på, att intet osedligt förhållande existerat dem emellan, Pastorn sade sig ba bört hr Woöbler skulle yttrat, att om bara ryktet spreds bra skulle han avmäla kyrkoherden, Hr W.
försäkrade sig aldrig ba fält ett sådant yttrande.
Flickan, som det här bandlar om, påstod att hela ryktet vore en gemen osanning.
Hon hade ingenting bekänt för hr Wöhler, utan på hans fråga svarat, att om han for efter landsvägarne och tog upp eqvaller, vore hon inte den som svarade honom något. Hr W. påstod emellertid forttararde att flickan bekänt för honom, Kyrkoherden bestred att han någonsin gjort en sådan bekännelse som ofvan påbördats honom.
Sedan en qvinna, som skulle ha gifvit upphof till ryktet, förklarat, att hon för sin del icke ansåg detta rykte ha den ringaste grund, afslöts förhöret.
Och så stå sakerna för närvarande.
Barlingbo, 27 April.
Afskedspredikan hölls härstädes i söndags af kyrkoherde Sundblad, som i dessa dagar afflyttar till Garda. På aftonen hade pastoratsborna, till ett antal af omkring 70, inbjudit prosten Bergvall och kyrkoherde S, med fru till en afskedsfest i skolhuset, som var smyckadt med flaggor och grönt. Af flere talare tolkades församlingens tacksamhet mot kyrkoherden för hvad han varit för densamma icke blott i sin egenskap af prest, utan och för det goda han uträttat som menniska. Man skalle alltid minnas det goda förhålllande som rådt mellan pastorn och församlingsborna samt att genom honom församlingen fått till stånd sin nya folkskola, hvilken ansågs för en af de bästa och mest ÖRA inrättade på Gotland, Äfven hade genom hans bemödande den mångåriga frågan om Melinska skolan bragts till ett slut,
Efter gudstjenstens slut samlades Ekebyborna i sin sockenstuga och framburo till kyrkoherde Sundblad sin tacksamhet, hvarjämte till honom öfverlemnades några minnesgåfvor.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 April 1891
N:r 65