des bättre ytterst sällsynt på Gotland, gjorde sig en af onsdagens marknadsbesökande i fyllan och villan skyldig till.
Vid 1/2 5 tiden på e.m. marknadsdagen råkade mhlaren Fredrik Vikström från Orleifs i Viklau, bagarelärlingen Rudolf Alfveby och förre sjömannen Karl Gabrielsson, de båda sistnämda från Visby, i slagsmål på vägen mellan Söderport och byrummet. Alla voro de naturligtvis beskänkta. Under tumultet slog Vikström till Gabrielsson i nacken med en butelj med den påföljd att ett gapande sår uppkom. Alfveby gaf då i sin tur Vikström sina fiskar varma, så att han ockeå fick blodvite, näsan sönderslagen o. s. v. Under tiden kom polisen till, skilde slagskämparne åt samt afförde de båda »blesserade» till fältskärsstugan.
Bland den folkhop som härvid bildade eskort, var också drängen Jakob Petter Reinhold Vahlgren från Lill-Atlings i Atlingbo. Han hade icke varit i sällskap med de ofvannämda slagskämparne, men då dessa blifvit införda på fältskärsstugan, trängde Vahlgren sig också in och började fara ut mot polisen. Han blef då utvisad samt gick också.
Poliskonstapel Boström, samt extra nattpolisen Gustaf Pettereson, som varit i tjenstgöring blott några dagar, förde sedan Vikström till vaktkontoret för att ban der skulle få sofva ruset af sig. Just som man hade hunnit till rådstugans port, och Boström befann sig inne i förstugan, Vikström på trappan och Poettersson nedanför densamma, gör Vahblgren, som lömskt följt efter, ett språng genom folkhopen och stöter en dolk, scm ban höll upplyft, i ryggen på Pettersson, hvarpå han hastigt sproger sin väg.
Pettersson gick in på vaktkontoret. Kovifhugget hade träffat i venstra axeln och trävgt in ungefir en tum djupt. Han fördes genast till fältskären der såret hopsyddes samt sedan till sitt hem.
Vablgren, hvilken man icke visste var föröfvaren af dådet, var emellertid försvunnen och poliskonstaplarne sökte honom förgäfves. Några pojkar hade sett honom springa in i bagare Löfgrens gård, och i portgången utåt hvalfvet togs han af konsistoriepedellen Johansson samt iafördes på vaktkonstoret för ats nyktra till. Han var dock ej värre drucken än att han mycket väl vetat han gjort. Igår morgse nedforslades han till länsfängelset för att afbida ransakning. Han är född år 1866. Konitven, en vanlig slidknif, hade han gömt i fickav, men ej bättre än att bladet skurit igenom rockfodret.
— För fylleri och förargelseväckande beteende anhölls husbonden Oskar Larsson-Toftén från Raogvalds i Tofta. Han krånglade betydligt med sina hästar och kunde ej, förrän polisen trädde emellan, förmås att köra hem ordentligt.
— Strax före kl. 5 kom telefonbud från handl. Degerman att slagsmål uppstått på hans gård. Polis ditsändes och mötte just i porten f. båtsmannen Karl Ferdinand Stenbom, hvilken rusade efter en skjuts och med all gevalt ville piska upp de derpå sittande, Då han anhölls gjorde han så häftigt motstånd, att förstärkning måste eftersändas för att få honom till vaktkontoret, der han sedan blef mycket ångerköpt.
Som vanligt fans det folk som gerna ville gå polisen i vägen. Då den anhöll ofvannämde Stenbom, tillkom sålunda snickaren C. Jakobsson och försökte under skrik och svordomar hindra konstaplarne att bortföra den anhållne. Häri understöddes han, hvad hotelser och skällsord beträffar, tappert af en fjerdingsman från Lummelunda, hvilken sälunda visade, buru pass mycken uppfattoing han hade af sin plikt som en ordningens upprätthållare.
Ofvanstående var i hufvudsak det bråk torgdagen medförde. Att dessutom mindre slagsmål och ordväxlingar med örfilar förekommo säger sig sjelft, men till polisens heder må sägas, att det mesta afstyrdes af densamma med goda ord och lämpor.
— Extra poliskonstapel Gustaf Pettersson fördes i går till lasarettet, der hans sår nu vårdas. I dag har han gått uppe och befinner sig efter omständigheteraa väl, hvadan man kan hoppas, att hans tidigt bittra erfarenhet i ordningsmaktens tjenst icke skall för framtiden vålla honom något som helst men.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 September 1890
N:r 145