kunna vi med skäl säga att detta år beskärt oss. Såväl midsommaraftonen som midsommardagen voro verkliga sommardagar med hög, blå himmel och en värme som kunde ha varit litet mindre tryckande utan att det generat för mycket.
Och folklif har det varit här i mer än vanligt vidsträckt bemärkelse. Midsommaraftonen var det väl egentligen endast stadsborna som voro i svängen. Men den svängen gick med lust och glädje kring majstången uppe på gamla artillerigården och fortsatte ej mindre muntert med midsomma rnattvaka ute i Skolbetningen. I paviljongen, som prunkade i riklig löfskrud, firades också sommarens fest, Ute på lägret dansades naturligtvis kring majstången, men någon vidare liflighet kunde då icke förspörjas.
Så gick midsommardagen in. I vanlig tid kom Iusttåget från landet. Fullproppadt, naturligtvis. 1,150 personer till staden. Dessutom hade nära ett par hundra stigit af vid mellanliggande stationer. En sådan tillökning i befolkningen märktes minsann, helst om man härtill lägger, att en hel del landtbor kommo åkande in till staden.
Stockholmsbåten hade med sig. icke ett tjugutal salongspassagerare och 36 på däck Naturligtvis berodde detta, delvis åtminstone, derpå att ingen direkt tur fans på Stockholm i går afton.- Men hade det varit alldeles omöjligt att arrangera en sådan? Det skulle bestämdt ha lönat sig.
Af de lustresande från Kalmar och Borgholm sågo vi icke en skymt; vi voro sålunda profeter, ehuru den äran icke just var så stor.
Folklifvet var dock under hela dagens lopp nästan uteslutande förlagdt till lägret.
Vurstarne gingo oafbrutet fram och tillbaka från morgonen till qvällen, till glädje och belåtenhet för ägarne, men till föga fromma för hästarne. Stackars djur, de voro säkert de enda som ej fröjdade sig åt midsommaren.
På eftermiddagen myllrade det af folk derute. Musiken Jjöd och man tog sig en munter svängom, till bort emot kl. ½ 8, då det för landsborna gälde att skynda till tåget, som gick kl. 8. Då var det egentliga midsommarlifvet slut, ehuru efterdyningarna nog varade ännu ett par timmar.
Men trots det myckna folket har den förflutna helgen varit ovanligt lugn. Polismakten har icke en enda gång och icke på något ställe behöft gripas in. Det kuona de midsommarfirande räkna sig till heder.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 25 Juni 1890
N:r 96