blef annandagen på f. m. slutet på en äktenskapstragedi härstädes, i det gevärsmeden Klas August Andersson då gjorde slut på sitt lif genom att hoppa i sjön.
Andersson hade en längre tid lefvat i oenighet med sin hustru, hvartill svartsjuka lär varit första upphofvet. Han hade ofta misshandlat henne, så att hon flere gånger måst taga sin tillflykt till stadsfiskalen med klagomål. Äfven af presterskapet hade makarne erhällit varningar. För omkring ett år sedan reste hustru Andersson tilt Stettin i afsigt att öfvergifva mannen, men kom dock snart tillbaka.
Förhållandet makarne emellan blef allt värre. Mannen fortfor att under rusets inflytande misshandla henne. Slutligen för några dagar sedan uttog hon stämning på mannen till härvarande rådhusrätt med yrkan om äktenskapsskilnad.
Målet skulle ha förekommit igår.
Sedan detta var gjordt vågade hustrun ej längre stanna i hemmet, utan begaf sig långfredagsmorgonen jämte sina 2 barn ut till slägtingar vid Österby. Andersson sökte under fredagen och lördagen skaffa sig en sakförare, men då detta ej lyckades, hade han blifvit ytters ursinnig samt yttrat att han aldrig skulle stå inför rådhusrättens skrank.
På lördags f. m. köpte han en revolver jämte patroner och hade till personer yttrat att hans mening var att mörda hustrun. Om denna mannens afsigt underrättades hustrun, hvilken då ej längre vågade stanna i sitt tillfälliga hem vid Österby, utan påskdagsmorgonen kl. 6 med sina barn begaf sig ut i skogen.
På f. m. kom Andersson åkande ut till Österby, men då han erfor att hustrun ej stod att träffa, vände han åter och inkom till staden vid 6-tiden på söndagsqvällen — Tillsammans med en bekant dracks senare på aftonen åtskillig spirituosa hemma hos Andersson.
På annandagsmorgonen hade Andersson sändt bud på snickare Tiljander, i hvars hus kan bodde, sagt sig vara sjuk och bedt honom hämta en prest. Tiljander hade dock sökt tala förnuft med honom och fick honom slutligen att följa med upp till sin bostad der kaffe dracks och frukost åts. Vid 11-tiden lemnade Andersson Tiljanders bostad, hvarvid Andersson ej var det ringaste rusig, samt gick att söka en f. d. betjent Nilsson, i hvars sällskap han begifvit sig nedåt hamnen och in till värdshusidkaren P. F. Andersson. — Derifrån hade Andersson och Nilsson gått utåt hamnen förbi kasernen, men der hade Nilsson stannat för att samtala med några bekanta, då Andersson ensam gått ut på vågbrytaren.
Utkommen dit hade han gått några slag fram och tillbaka, hvarpå han plötsligt störtat sig i vatthet.
Huru härvid tillgått äfvensom hvad som inträffade under den döda kroppens upptagande, framgår af det förhör, som i dag inför stadsfiskalen hållits med maskinisten Lindström och fiskaren Nygren.
Maskinisten F. A. Lindström å »Tjelvar» hade kommit från Sofia och gått genom badhusparken söder om badbuset, då han plötsligt fick se en karl med armarne sträckta öfver hufvudet störta sig framstupa i vattnet ut från pirbufvudet. Han hade kastat sig utåt sjön, Hr Lindströms hustru som var i mannens sällskap, hade en stund sett mannen gt fram och tillbaka på vågbrytaren, Hr Lindström hade hört honom ropa två gånger, då han genast sprang ned till bryggan för om Sofia, fick fatt i fiskaren Nygrens båt, hvari ban jämte Nygren och ett par andra personer genast rodde ut åt det håll der mannen försvunnit. Då de fraamkommo var han sjunken, ungefär 3 famnar från vågbrytaren. På fråga om Lindström ansåg, att Andersson fallit i af våda, svarade han, att det ej så såg ut, euvär han gifvit sig fart.
Innan de med båten nådde honom, hade bud sändts till briggen Norrbotten för att få låna en båtshake. Befälhafvaren på Norrbotten hade först förgäfves sökt få fatt i Andersson med båtshaken från vågbrytaren, men nådde honom ej. Så snart de fyra i båten fingo syn på kroppen, som låg under vattnet, hakades båtshaken fast i kläderna och Andersson drogs upp, men kunde ej halas upp i båten genast utan bands en näsduk om munnen på honom, När han sedau kom in i båten lades han på en toft och rullades, då mycken fradga kom ur mun och näsa.
Eftersänd läkare hade emellertid efter en 10 minuter ankommit och började genast arbeta med kroppen, som vid upptagandet i vattnet syntes utan alla tecken till lif.
Fiskaren Nygren hade ej sett, när Andersson föll i, men varit med och tagit upp honom jämte Lindström, arbetaren Palmgren och en obekant sjöman, och hade dervid tillgått, så som hr Lindström berättat.
Så snart de fyra männen fått Andersson i land vid bryggan i inre hamnen, begynte de mest energiska ansträngningar för att om möjligt få lif i kroppen, men den var och förblef ett lik. Revolvern hade han i fickan. I anskaffad skjuts fördes den döde till sitt hem.
Att Anderssons förtviflade gerning var öfverlagd, framgår deraf att han, som nämts, till flere personer yttrat att han ej skulle upplefva rättegångsdagen. Snickare Tiljander hade han bedt »taga vara på Albin», Anderssons ena barn, samt sagt »att om söndag skall du vara snäll och ställa till en hederlig begrafning efter mig». Ölutköraren Krusell hade äfven inbjudits till begrafningen.
Andersson, hvilken för en del år sedan hitkom som sjukvårdssoldat, var född 1851 i Jönköpings län samt hade varit gift i 8 eller 9 år.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 April 1890
N:r 53