Gust. Andersin.
(Ur finska tidn. »Wasabladet».)
Under en flat stenhäll å Wisby begrafningsplats hvilar stoftet af kapten Gust. Abr. Åudersin, Om den aflidne, som var född finne, innehåller havs egenhändigt »den 10:de Martii 1818» i Wisby upprättade tjensteförteckning pågra data, förtjenta törhända att tagas vara på. Förteckningen, som är uppgjord med kolummer och all vederbörlig formalitet, är af följande innehåll:
»Tjenste Förteckning
För Undertecknad Tyg Officer vid Gottlauds Natjonal Beväring med Capitains Namn, heder och värdighet. Innehafvande Grad, I Regementet: Tygofficer med Capit:s namn heder och värdigh. I Armen: Löjtnant. Innehafvande Lön eller Indelning: Tyg Officers arvode.
Namn — Gustaf Andersin, Födelse år 1784 den 18 Januarii, börjat Tjenstgörningen som Uuader Officer — 1801 Den 13 Junii, Börjat Tjensgöringen som officer — 1804 den 9 October, Sista Fallmagts Datum — I Regementet : Den 27 aug. 1816, I Arméen: 1810 den 1 Maij. Aunotatjoner: Examens och Fullmagts Datum — 1791 den 12:te Martii inskrifven till Wolontaire vid f. d. kong. Carelska Dragone Regemente 1801 den 18:de Junii befordrad till Corporal med Sergeants Caractaire vid ofvannemhde Regemente. 1804 den 9:de October i nåder utnemnd till Under Löjtn: vid för d: kong: Savolax Jägare Regemente. 1810 den 1:sta Maij i nåder Betordad till Löjtnant i Armen. 1810 den 19 Junii erhållit Transport på kong: Wermelands Fält Jägare Bataillon. 1812 den 3:die Martiil erhållit kong: Maijst:s nådiga — Trauspor: på att vara Första Löjtnant vid kong: Wermelands Jägare Regem:te och sedermera i slutet af året på Underdånig begäran erhållit afsked från ofvahnemnde Regemente med Capitains namn, heder och värdighet — 1816 Den 27 Augusti i nåder förordnad till TygOificer vid Gottlands Natjonal Beväring. Tjenste Förrättningar: Bövistat 1808 och 1809 årens Fälttåg emot Rysland, hvarunder varit med i följande Affairer: 1808. Den 11:te Martii vid Leppävirda kyrkoby och Carlvik, den 17:de Martii vid Idensalmi och Toifvola, den 27 Aprill vid Revolax Kyrkoby; den 12:te Julii en Chermitzel vid Kauhajoki; Den 14:de Julli Affairen vid Lappo, för hvilken jag erhöll tapperhets medaille af guld; Den 17 Augusti Affairen vid Allavo; Dan 31 Augustii affairen vid Ruona, hvilken affaire äfven fortfor den 1:sta September; Den 2:dra September vid Salmis; Den 10 September vid Ylistaro; Den 14 September vid Oravais; Den 27 October vid Idensalmi kyrkoby. 1809. Den 21 Martti affairen vid Holmö; Den 5:te Julii vid Hörnefors; Den 21 Augusti vid Umeå Elf.
- Den 7 Maij kommit i tjenst som Compag. Officer vid Kongl: Carlbergs Krigs Academie; hvarifrån jag den 26 Martii 1811 erhöll ordres att resa till Gottland för att exercera ett Compag. vid Natjonal Baväringen. Tjent 23 år och är nu 34 år gammal.
Wisby, den 10 Martii 1818.
Gust. Andersin,»
Samme man har efterlemnat en »Journal förd Under Fälttåget 1808 af Gust. Andersin», numera under n:r 1,346 tillhörig Gotlands Fornsal, som erhållit den samma af Audersins systerson d:r P. A, Säve, Journalen, som omfattar både 1808 och 1809 års händelser, är ett slags dagbok deri förf. nedskrifvit hvarje dags småhändelser mera sällan en reflexion, aldrig en kritik af de betydelsefulla tilldragelser, af hvilka, förf. omgafs. Man skulle tro att förf. hela tiden rörde sig på sin hemgård, det kära Skinnari (nära St. Michel), så lugnt antecknar han huru officerarne spela boston mellan >affairerne> eller dricka >duchtigt> eller dansa på sina »skrelduser>. Om affärerna antecknar han i regeln endast när de började och när de slutade. Någon öfverblick af krigshädelserna synes han ej egt.
1808 börjar på Skinnari med änteckningen: »Måtte pjutningen af detta år framskrida i nöjen befriade från ledsamma efterföljder», och slutar i närheten af Torneå, i Laivaniemi by, der sergeant Artgilatder och förf. »voro tillsammans samt slutade efter att hafva ätit Gröten detta år 1808 glada öfver helsa himlen vare ärad och prisad derföre, Amen.»
1809 började förf. med önskan: »måtte Försynen under loppet af detta år skänka oss en lyckligare pariod än den vi ägt.» — Slutet af samma år passerar förf. på »stora Antola» och nedskrifvér med anledning derat följ: reflexion: »Försynen vare högeligen ärad för ett lyckligt slut på detta år 1809, hvars början såg så rysam ut.»
»Att nu icke allenast allestädes se Ryssar (ett folk, med hvilka man stridt och hvilka i ansBende till deras nedriga förhållande gjort sig förhatlige af alla Rodligt sinnade Svenskar) utan ru äfven vara tvungen på alla ställen tillbringa tiden med dem kunde ej annat än upväcka en faselig känsla — I synnerhet då hoppet om att blifva befriade från desga Vilddjar var ganska svagt.»
Jag tröstar mig dock med att på den ännu varande svenska jord kunna finna min föpa — Skilsmässan från Föräldrar, Slägt vänner och andta bekanta oroar en endast — Den högste förläng blott tålamod.
»Detta år 1809 är jämte ett Faseligt krig lyckligen slutadt. Dan alvisa försynen kan ju äfven på de tilkommande vara oss lika nådig. Hans godhet är stor oaktadt vi ej förtjent den minsta. Måtte vi högt derföre tacka honom och han skall visst aldrig undandraga en bjelpsam hand. Skinnari den 31 December 1809
Gust; Andersimn».
Hvad »Journalens» anteckningar i öfrigt vidkommer, torde desamma sakna historiskt värde. Ett och annat karaktäristiskt erbjuda de dock — särskildt förf:s inom parentes på dålig franska berättade kärleksäfventyr. — Häftet består af 66 tätskrifna sidor 8:o.
Ofvanstående nedskrefs af mig sommaren 1879 vid ett besök i Visby. Jag hade då dagboken i fråga till låns från nämda forneal genom dess föreståndare, den numera hädangångne bekante forskaren i Gotlands odlingshäfder doktor P. A. Säve. Denne tycktes sätta synnerligen högt värde på densamma, då han för dess utfående fordrade till och med borgen, som äfven beredvilligt erbjöds af tväune upsaliensare, filos.doktorerne Persson och Skog, hvarpå aktstycket lemaades i mina händer, Badlitvet och dåsigheten derunder jemte frånvaron af specialinsigter i 1808–09 års krigshistoria, hvilken brist törhända bragte mig att underkänna värdet af de upplysvingar aktstycket i fråga lemnar, verkade likväl i förening, att jag icke såsom min första afsigt var, kom att af detsamma taga en fullständig afskrift. Helst skulle jag hemfört klenoden och tillfälle erbjöd sig äfven efter återställandet, men då mitt namn ej var — Gottlund, skedde det ej.
Senare kom jag under årens lopp på andra tankar om anteckningarnas möjliga värde och sommaren 1887, då jag åter besökte Visby och fornsälen samt der träffade Säve, efterfrågade jag ännu en gång dagboken. Stapplande på grafvens rand, med försvagad hörsel syn och minne, hade ban svårt att få klart för sig min önskan, kände ej heller igen mig, ja tycktes ej ens erinra gig hela böken — åtminstone kan jag icke påminna mig att jag derom skulle erhållit redigt besked. Det blef dervid.
Nu tänker jag visst med min älsklingsskald Snoilsky:
Hvad kan en ruin väl vara
för tidernas yngste son!
men om verlden fortfarande har sin gång på det gamla sättet, så kunde det ej vara ur vägen att en eller annan specialist skulle kopiera häftet eller åtminstone derur utplocka det som kan vara af något intresse. För vår kulturhistoria Kunde den i alla fall erbjuda något — i de franska anteckningarna. Ty dessa äro af en rätt intim natur, ange t. o. m. i siffertal huru många baisers (kyssar) författaren och — om jag ej mins orätt — äfven hans kamrater erhöllo af de och de prestgårdsmamsellerna o. s. v.
Det är för denna orsaks skull jag härmed velat bringa till offentligheten de af mig gjorda knapphändiga anteckningarna ur häftet i fråga. Ansas.
Gotlands Allehanda
Måndagen 26 November 1888
N:r 95