var ämnet för lektor Nils Höjers afgiftsfria föreläsning i går afton i arbetareföreningens lokal.
Föreläsaren började med att vidröra det allmänna stadgaudet att hvarje stad är en särskild kommun, hvars medlemmar äga rätt att sjelfva vårda sina ordnings- och hushållningsangelägenheter samt fatta beslut i dem, blott allmän lag efterleftes. Medlem i kommun är hvar och en som är der mantalsskrifven eller uppförd till allmän bevillning. Vanligast sammanfaller dock detta. Likväl kan man vara medlem af flere kommuner och utöfva rösträtt i flere, Enligt kommunalförfattningarne böra alla medlemmar af stadskommunen hafva samma rättigheter och skyldigheter i förhållande till sina inkomster, dock med vissa inskränkningar, i det att medlemmar kunna befrias från utskylder eller åläggas bidraga till fyllande af särskilda behof. — Bevillning till staten erlägges så, att man skattar 5 öre för 100 kronors fastighet och 1 proc. af inkomster (bevillningskronor). Undantag göras för dem som hafva mindre inkomst än 500 kronor, hvilka äro tria från inkomstbevillning (de som ha en inkomst af 500—1200 hafva 450 kr. fria; 1200—1800 hafva 300 fria). Hvar och en skall deltaga i de kommnunala utskylderna i den proportion som hans bevillningskroneantal står till summan af alla kommunens bevillningskronor.
Här i Visby äro, som bekant, utskylderna 5 till 6 gånger bevillningskronan. Kommunalutskylderna äro i sllmänhet mera betungande än statsutskylderna. I § 4 af kommunalförfattningarna för stad fastslås likställighet alla medborgare emellan, men så komma sedan i § 58 ett fastläsande af de till 1862 i lag bestämda olikheterna. Detta föranledde för åtskilliga år sedan ständerna att ingå till k. m:t med anhållan, att likställigheten måtte blifva verklig och i skrifvelse af 10 Juli 1863 uppdrog k. m:t åt länsstyrelserna att söka åstadkomma den äskade Likställigheten, och under en följd af år ingingos sedan öfverenskommelser mellan stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan och borgarna för att få likställigheten till stånd, hvilket också lyckades utom i ett par städer.
Men k. m:t hade glömt fastighetsägarne, ty ingen öfverenskommelse nämnes med dem, Då man tog bort fastighetsskatterna, och klagau häröfver höjdes, förklarade k. m:t att fastighetsskatterna skulle bibehållas. I Halmstad, der man träffade aftal om full likställighet fick man sig en baklexa,. Man gick då tillväga så att fastighetsägarne fiugo en viss skatt — 75 öre till 2 kr. för 1,000 krs taxeringsvärde.
— I Stockkolm betala de 2 kr. för 1,000 under högst 40 år, men blifva befriade, om inom mindre tid en fond bildades, som uppgår till 5,500,000 kr. I regeln gåfvo fastighetsägarne således vederlag för sin befrielse från sådana onera som belysning, gatuunderhåll, renhållning och båtsmansvakansafgifter. Vederlaget blef, dock ej lika öfver allt, Fastighetsägarne kommo dock ganska lätt ifrån saken; här i Visby t. o. m.
för intet. 8 Sept. 1863 beslöt man här att Visby fastighe -sägares och borgares åligganden skulle fördelas på stadens samtlige inbyggare, dock under vissa vilkor för borgerskapet. Borgerskapetsamtyckte, magistraten tillstyrkte, fastighetsägarna hördes ej, men fastighetsskatten togs bort. Då emellertid fastighetsägarne här äro många, kom det goda många till del och en följd blef väl också att hyrorna sjönko till följd af fastighetsägarnes minskade besvär.
Paragr. 59 stadgar att vissa borgare eller de som ej hafva någon särskild nytta af en viss utgift kunna befrias från att bidraga dertill. Meningen med detta stadgande är synbarligen, att stadsfollmäktige skola kunna i viss mån få använda en form af progressiv beskattning.
Hvarför paragrafen så litet tillämpas torde bero derpå, att de högst beskattade vanligen äro stadsfullmäktige och fatta besluten om beskattningen. Kommunens rätt utöfvås vid allmän rådstuga eller af stadsfullmäktige. En stad med 3,000 invånare är skyldig att hafva stadsfullmäktige; vid mindre antal befolkning kunna de skattdragande sjelfva utöfva rösträtt vid allmän rådstuga. I en stad der fullmäktige finnas krymper rådstugans rättigheter ihop endast tillatt nämna fullmäktige och taxeringsnämd, I fråga om rösträtter äger medborgare 1 röst för hvarje bevillningskrona. Medborgare får ej’ äga mera än 100 röster eller utöfva rösträtt för mer än 50 proc. af kommunens hela röstetal. Fullmäktiges antal är i stad med 2,000 innev. 20, från 2—5,000 21—925, från 510,080 26—30. Visby har beslutat sig för 27. Vid val af fullmäktige gäller ofvannämda röstgrund. Rösträtten kan utöfvas genom fullmakt, och det finnes prejudikat på, att man genom fullmakt kan rösta på annan person än den man gifver sina egna röster. Kandidaten får dock ej namngifvas i fullmakten.
Vissa personer kunna ej väljas till fallmäktige, nämligen landshöfding, landssekreterare, landskamrerare, magistratspersoner, allmän åzslagan samt sådana som hafva redovisningsskyldighet till stadens förvaltande verk. Många som äro valbara, kunna afsäga sig: om han ej är boende inom stadens område, om han af sitt embete är hindrad eller om han varit fullmäktig i 4 år. Godkänna fullmäktige ej afsägelse, äger man att vädja till länsstyrelsen och sedan till k. m:t. Ofver andra förfall besluta fullmäktige såsom kommunalstämma i sista instans, Det finnes exempel på att t. ex. på landet kommunalordförande valts som ej kunnat skrifva. Vid besvär häröfver hos k. m:t har ingen ändring kunnat vinvas, icke på grund af att detta ej vore laga förfall, utan emedan detta är något hvaröfver den kommunala myndigheten sjelf har beslutande rätt.
Fullmäktige få ej omedelbart företaga ett ärende till behandling. Det måste först utredas af någon af stadskommunen tillsatt styrelse. Borgmästare äger deltaga i förhandlingarna, men ej i besluten. Sammanträdena äro offentliga; dock kunna vissa frågor få afgöras enskildt. För att vara beslutföra, måste 2/3 af fullmäktige vara tillstädes, men äro ej skyldiga att rösta.
Hvad fullmäktiges befogenhet angår, äro de i de flesta fall tämligen bundna i fråga om hvad de få besluta; friheten inskränker sig till sättet. De få besluta aktieteckning i jernväg — något som här gjorts och som både våra barn och barnabarn komma att få känning af — ikläda sig garanti för jernvägslåns amortering, i förhållande till andel i bolaget. men de få ej besluta att bygga jernväg eller, med få ord, de ha ej rätt att drifva affärer för stadens räkning. Fullmäktige få ej befatta sig med kyrka, folkskola eller folkhögskola,? men deremot få de lemna bidrag till byggande af elementarläroverk. De &å ej nedsätta löner, men höja dem; de få besluts om nya platser, t. ex. af andra stadsläkare, stadsveterinär o. d.; de kunna efterskänka böter till kommunen. Såsom allmän regel gäller, att fullmäktige ej ha att skaffa med verkställandet af de fattade besluten; det är de styrelsers sak, som de valt.
Magistraten öfvervakar versställandet. Borgmästaren tillsättes af k. m:t, stadens vid riksdagsval röstberättigade män upprätta företaget; rädmännen nämnas genom samtliga röstberättigade, men genom stadsfullmäktige. Stadens styrelser äro: drätselkammaren, bygnadsnämden fattigvårdsstyrelsen, helsovårdanämden, brandschefen och i vissa städer handels och sjöfartsnämden m. fl. Hvad de ha att göra, ligger i namnen och är närmare bostämdt i särskilda lagar och reglementen Magistraten upprättar årligen inkomst- och utgiftsförslag för staden, fullmäktige besluta om uttaxeringen — den vigtigaste af deras rättigheter: beskattningen — hvarpå magistraten uppgör debiterings- och uppbördslängd. Anmärkningåmot sådan skall göras hos magistraten inom 14 dagar efter dess framläggande. Debetsedlarne utskrifvas sedan af drätselkammaren, betalningen af de samma sker vanligen i terminer. Slutligen har drätselkammaren att uppgöra restlängd och magistraten att indrifva obetalda utskylder. Nästa föredrag kommer att afhandla frågan om underställning och besvär i sammanhang med förordningaraa om kyrkostämma samt kyrko- och skolråd.
Gotlands Allehanda
Måndagen 23 Januari 1888
N:r 7