Mötet öppnades i domkyrkan, där pastoratsadjunkten J. Söderberg, sedan man sjungit en psalm, höll ett anslående sedlighetsföredrag, utgående från textorden I Pauli bref till korinthierna kap. 3:16. I sitt föredrag framhöll tal., att krafvet på sedlighet hänger samman med allt kristligt lif. Vårt lif bör vara en gudstjänst, vår varelse ett tempel inför Herren. Tal. klargjor, de vidare hur vi som kristna skola förhålla oss inför tidens sedliga förfall. framför allt aktge på vårt samvetes röst. Slutligen framhöll tal. den kristna sedens betydelse för sedligheten;
vi böra, sade tal., låta de goda sedarna bli en hjälp, en skyddsmur, icke blott för oss själfva, utan också för dem som komma efter oss.
Efter detta föredrag följde en psalm, hvarefter återstående delen af mötet förlades till kyrkosalen, där under tiden en mycket talrik publik hvilken till öfver nittio procent utgjordes af kvinnor, församlats. Förhandlingarna leddes af kamrer J. Norrby-Söderström.
Först behandlades de i stadgarna föreskrifna ärendena. Arsberättelsen upplästes och lades till handlingarna. Likaledes lästes revisionsberättelsen, och ansvarsfrihet beviljades. Till revisorer utsågas kamrer A. Kullberger och dir. Ax. Danielson, och till revisorssuppleanter bankkassör W. Klint och bankkamrer H. Ihre. Sedan biskopen riktat ett varmt tack till kamrar J. Norrby Söderström för hans under året städse förut utförda oegennyttiga arbete för Gotlands sedlighetsförenings bästa och man därefter sjungit en psalm, hälsade biskopen med några ord fröken Signe Lagergren, som därpå framträdde och till diskussion inledde följande frågor: »Hvad förstås med sedlig takt? Hur yttrar den sig? Och hvarpå beror den alltför vanliga saknaden däraf?»
Sedlig takt, sade tal. är det sinnelag, som öfverensstämmer med vår idé som människor. Vårt hjärta bör säga oss hvad sedlig takt är. Sedlig takt är icke blott finkänslighet och disciplin, det är äfven moraliskt mod. Taktan fordrar af ass, att vi måste ta ställning till det skefva och orätta i hvilken form detta än uppenbarar sig.
Taktfullheten är i många fall medfödd. Tal. framhöll hemmets betydelse för karaktärsdaningen. Skolan och studierna äro blott ett Medel därhän.
Sedlig takt är äfven ett renhjärtadt uppträdande man och kvinna emellan. Den sedliga urartningen i vår tid är obestridlig. För den som har sin verksamhet bland ungdomen är det sorgligt uppenbart, hur mycket som brister i fråga om sedlig takt. Tidsandan är sådan. Men ytterst beror det sorgliga missförhållandet på att de vuxnas ideal har urartat. Många hem äro ej i stånd att ge barnan det moraliska stöd, de behöfva för att ej falla i lifvet. Barnen släppas ut i världen utan ansvarskänsla, utan disciplin.
Tal. framhöll vadare, att grunden för den sedliga uppfostran ei bör läggas i skolan utan v hemmet och konstaterade kvinnornas, d. v. s. mödrarnas oändliga ansvar härutinnan. Sådan den sedlighet är, hvilken kvinnan — modern — uppfostrar barnet till, sådant blir barnets framtid.
Tal. vidrörde äfven flirtas och koketteriet och det skadliga inflytande, som däraf uppkommer på förhållandet mellan man och kvinna.
Slutligen framhöll tal., hurusom en stor del af den modärna litteraturan äfvensom det modärm nöjeslifvet, i all synnerhet den hypermodärna dansen, förgiftar det sedliga lifvet. Den sedliga takten bör, slutade tal., ge lycka och samvetsfrid, och göra lifvet i sann och verklig mening vårdtratt lefva.
Efter en kort diskussion öfvargick man till programmets andra, till diskussion uppstälda fråga: »Huru skall vår hushållsskola under förhandenvarande förhållanden bäst fylla sin uppgift för värnlösa fattiga flickor på Gotland?» Inledare var folkskollärarinnan, fru Sigrid Herlitz.
Tal. framhöll den stora uppgift föreningens hushållsskola alltjämt har att fylla bland de unga värnlösa flickorna. En omläggning af föreningens verksamhet i detta syfte torde vara ändamålsenlig. Man bör lägga uppgiften närmare de unga. Man bör lära flickan att sköta det egna hemmet. Får hon lära sig det, eftersträfvar hon mer än annars att göra sitt bästa. Har hon i hushållsskolan lärt sig att rätt sköta ett hem, blir hon till välsignelse för sin man och sina barn, och därmed äfven sitt land.
Hushållsskolans uppgift bör därför vara, icke att uppfostra tjänarinner, utan i stället dugliga arbetarhustrur. Någon invänder kanske »Bli de bra tjänarinnor, bli deg bra, husmödrar». Detta är icke sant, sade tal. Som tjänarinna i ett förmöget hem får den unga kvinnan ej alltid lära sparsamhet och andra egenskaper, som äro nödvändiga för att rätt sköta uppgiften i det enkla arbetarhemmet. Undervisdingen i hushällsskolan bör därför läggas därefter.
Hushållsskolan bör vidare vara ett hem för den unga kvinnan, under de två år hon där skall ernå sin praktiska uppfostran. Det bör vara en mors vakande äga, som följer sin skyddsling. Som det nu ofta sker är skolan mer ett affärsföretag. Det är ickeomtanken för eleverna, som kommer i främsta rummet.
Flickorna borde beredas att sköta arbetarhemmet. De skulle få göra uppköp af det bästa möjliga får dat minsta möjliga, de skulle få göra upp en enkel matsadel vidare föra hushållsbak, utan hvilken en husmor ej kan spara. Detta allt ger tvenne större ansvarskänsla.
Frågan om föreningen bör och kan utsträcka sin verksamhet till de redan fallna unga kvinnornas upprättande ville tal. besvara nekande. Hushållsskolan bör ej bli något räddningshem. Blefve så förhållandet, skulle de unga, hederliga flickorna ej komma till skolan och därigenom skolans hufvudsyfte förfelas.
Hufvuidsyftet med sedlighetsföreningene hushållsskola bör därför, sade tal., vara att utbilda sina skyddslingar till dugliga arbetarhustrur och ej lämna dem ur sikte under de närmaste åren efter den tid, de omhänderhafts af skolan.
Efter en kort diskussion öfver detta ämne avslutades mötet, som pågått öfver 4 timmar, med bön och psalmsång.
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 25 Februari 1915
N:r 46