var jägaren vid Hoburgs kompani nr 103 Johannes Olsson instämd inför krigsrätt, som hölls härstädes i Visby.
Olsson erkände att han vid besigtningsmönstring 20 sistl. Maj af samvetsskäl och enligt Guds ords befallning vägrat att taga vapen samt ställa sig i ledet, oaktadt han af kompanischefen allvarligen varnades för de följder denna hans vägran komme att medföra. Han förklarade vidare att han i alla stycken ville i all ödmjukhet vara öfverheten underdånig utom i detta fall, ty i Herrens ord förbjödes på flere ställen att bära vapen, och man måste mer lyda Gud än menniskor. Guds ord lärde, att man skulle älska sin nästa såsom sig sjelf samt att alla menniskor, både kände och okände, fattige och rike vore ens nästa, hvarjämte Herren sagt, att den, som toge till svärd, skulle med svärd förgöras. Under tårar vidhöll Olsson, att han enligt sitt samvetes vittnesbörd handlat rätt, då han åtlydt Kristi ord och sökt följa hans lefverne.
Om sina lefnadsomständigheter berättade Olsson, att han föddes 1857 i Arvika socken i Värmland, der hans föräldrar voro torparefolk. År 1873 lemaade han hemmet och kopfirmerades 1874 i Gunnarskog i nämda provins. Han tjenade sedan på flere ställen i Värmland, der han sista gången 1881 begick nattvarden, tills han samma år begaf sig till Gotland, der två systrar och en hans svåger voro bosatta; i 2 1/2 år tjenade han hos sin svåger. I början af år 1883 ingick han som medlem i Hamra och Sundre baptistsamfund utan att dock hafva enligt före skrifna former bafva anmält sig till utträde ur statskyrkan; han flyttade derpå& som dräng till hemmansägaren Mattig Jakobsson, Stora Sutarfve i Hamra, med hvars dotter han enligt baptistbruk vore vigd och hade ett barn.
Enligt prestbetyg hade Olsson under skoltiden iakttagit ett berömligt uppförande samt sedan fört en sedlig och ärlig vandel. Sedan 1881 hade han ej begått nattvarden; hans kristendomskunskap och innanläsningsförmåga vore försvarliga. Han lefde nu i olaglig förbindelse wed sin husbondes dotter, utan hvarken kyrklig eller borgerlig vigsel. Han umgicks nu endast med baptister. Han hade ej lagligen fått utträde ur statskyrkan.
Olsson berättade slutligen, att han såsom beväriög på fastlandet svurit krigsmannaed och att han förut exercerat här på Gotland.
Under förhöret blef Olsson så upprörd, att krigsrättens ordförande gaf honom tillåtelse att sittande afgifva sitt svaromål.
Efter enskild öfverläggning dömde krigsrätten Olsson för vägran att åtlyda förmans befallning att enligt 84 paragrafen strafflagen för krigsmakten hållas till två månaders fängelse.
Krigsrättens ledamöter voro major Cronstedt, ordförande rådman Tiberg, auditör, kaptenerna Ternstedt och Aspegren samt löjtnant Edström.
Gotlands Allehanda
Tisdagen 13 Juli 1886
N:r 56.