Visby rådhusrätt.
Vårdslöshet mot borgenärer. Det förut omnämda målet mellan riksbankens härvarande afdelningskontor och handlande Karl Johan Kolmodin förevar igår åter till handläggning.
Svaranden inlemnade genom konsul Arweson såsom ombud ett skriftlig, anförande, hvari han bemötte de mot honom gjorda anklagelse: punkter. Mot hans bokförivg hade ingen annan anmärkniovg gjorts än att årsbalansen för 1883 felades. . Denna hade dock uppsatts på ett pappersark, som förkommit; för öfrigt behöfdes den ej för bokföringens fullständighet, enär den funnes angifven i andra böcker. Svaranden hade ingalunda saknat förhoppning att reda sig, om gynsamma konjunkturer inträffat, helst som hans kredit ej var störd och hans arbetsförmåga ännu var god. Han kunde vidare ej sägas bafva utfärdat accepter utan att bafva erhållit valuta, emedan han accepterat handlande J. T. Lundins trattor och Lundin accepterat hans trattor.
Bankens ombud juris kandidat Karl Bergström anhöll om uppskof för att styrka, att svaranden för att fördröja konkursen upplånat pengar och borgat varor, hvarjämte svarandens personliga inställelse yrkades.
Målet uppsköts till 3 instundande Maj, då svaranden personligen skulle infinna sig.
Det egendomliga målet mellan ogifta Ellen Andersson och styrman Aug. Ekströmer angående öppnande med falsk nyckel af ett skrin förekom igår ånyo till handläggning.
Ett förut hördt vittne intygade, att Ekströmer, innan han öppnade skrinet, visat flickan, som förut sjelf låst upp skrinet, sin nyckel och yttrat, att han med sin nyckel också kunde öppna skrinet, samt att Ekströmer flere gånger ropat på flickan att komma in, sedan han låst upp skrinet.
Svarandens ombud juris kandidat Karl Bergström framhöll, att hela tilldragelsen från början till slut tydligen varit ett skämt; svaranden hade gj tillegnat sig något ur skrinet vare sig bref eller aunat. Emellertid yrkade ombudet att käranden närmare skulle precisera sitt ansvarsyrkande.
Kärandens fader rustmästare Andersson påstod, att svaranden skulle hafva yttrat, att det ej vore värdt att bråka, emedan han redan förut läst de i skrinet förvarade brefven.
Något dylikt yttrande hade vittnet ej hört af svaranden.
På svarandeombudets förnyade bestämda ns att det lagrum skulle nämnas, enligt vilket ansvar yrkades, begärde käranden först rådrum, men Uppgaf slutligen 20 kaps 9 par.
3 mom. strafflagen: »Har någon, i uppsåt att stjäla, med våld eller list öppnat skåp, kista, skrin eller annan förvaringspersedel, som med lås, försegling eller annan stängsel tillsluten var, utan att den borttaga, dömes, der tillgrepp ej sker, för inbrott till straffarbete i högst sex månader».
Svarandeombudet yrkade nu ansvar å käranden för falsk angifvelse. Ombudet kunde ej finna någon anledning till åtalet, om ej möjligen ett af rustmästare Andersson till svaranden skrifvet bref kunde förklara sammavhavget: I detta bref, som företeddes inför rätten, hette det bland annat: »Skulle ni vilja i godo uppgöra saken lemnas Eder betänketid till och med den 7 dennes, då ni innan dess kan hänvända Heder till bemälde sergeant Wikander, som tagit saken om hand. Detta bref hade ombudet ej kunnat förstå annorlunda än meningen varit att få penningar till lisa. Den enda upprättelse, som för ett dylikt skämt kunde lemnas, hade svaranden erbjudit, nämligen en ursäkt. Käranden hade blifvit missledd och narrats till åtalet. På grund häraf ville ombudets hufvudman nedlägga sin ansvarstalan, om käranden återtoge sitt ansvarsyrkande samt erkände, att han blifvit missledd, och både svaranden om ursäkt.
Käranden anhöll emellertid om uppskof med målet, hvarpå parterna afträdde.
Om en stund anmälde parteroa, att de ville ingå förlikniog på de af svarandeombudet framstälda vilkor. Sedan käranden nu inför rätten erkänt, att han blifvit mis-ledd, och till svaranden framfört sin ursäkt, vardt målet förslaradt förlikt.
Ändradt utslag. Skepparen N. P. Berggren har vid Visby rådhusrätt stått tilltalad af tullförvaltaren J. F. Lyth och kammarekrifvaren Z. J. A. F. Ljungdahl, för det han med jakten »Josefina» sökt i riket införa saft och spritvaror, utan att anmäla desamma till förtullning. Rådhusrätten frikände Berggren från allt ansvar, hvaremot Svea hofrätt dömde honom att böta tullafgiften dubbelt med 1,022 kr. 70 öre.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 20 April 1886
N:r 32.