Från södra Gotland.

Den oroliga sinnesstämning,
som med anledning af det bebådade kriget, under en liten tid här varit rådande, har nu, tack vare Gotlands Allehandas lugnande artiklar, lagt sig till största delen, efterföljd af en stilla trygghet och en from förhoppning, att freden måtte blifva en verklighet för vårt land och folk, änskönt krigsrustningarne fortgå på flere båll. Jag kan dock icke förbigå att nämna några ord om förhållandet bland folket, under de oroliga dagarne, då hvar och en, så att säga, blott lyssnade efter att få höra kyrkoklockans ljud kalla till samling för bevärivgsmanskapet, och qvinnorna hade sitt göra med att sy skjortor och sticka strumpor till männen; ty »de skulle ju ut i krig» hette. det alltjämt; ja någonstädes lär det till och med varit tal om att sy silkesskjortor till karlarne, ty »dem skulle ej ryssarnes kulor bita på», mente de; alltnog, välförsedde skulle manfolket vara i allo vid aftågandet. Under allt detta iordningsställande af det ena och andra föll äfven mången tår, framkallad af den förmodade striden, som männen skulle gå till mötes, äfvensom af den svårighet, som skulle uppstå, då på vissa ställen de skulle »man ur huse» och då allting fick stå stilla och de hemmavarande finge lida nöd.
Till en början gingo äfven en mängd öfverdritna rykten i tal; så hade den ene sett en mängd krigsfartyg segla förbi kusten, så hade den andre hört ’kanonernas dån och således antogs för säkert att kriget begynt, intilldess man omsider fick erfara att sådana rykten voro blott osanningar, utspridda till att skrämma det stackars lättrogna folket. Men nn ha vi som sagdt är lugn och afvakta blott hvad framtiden. bär i sitt sköte.

Vårvädret
håller sig fortfarande kyligt, så att den späda brodden nära nog fryser af efterhand som den nppskjuter ur jorden. Särskildt natten mellan 2 och 3 dennes var det skarp köld här. Då fans öfver 1 tums tjock is på vattnet om morgonen, och detta är ju till stor skada både för säden och det snart behöfliga betet till kreaturen.

Riklig afkomma.
HemmansägarensPer Nilsson, Anderse i Fide, äger ett moderlam, som på sex års tid framfödt ej mindre än nitton lefvande ungar.
Detta låter otroligt, men är dock med verkliga förhållandet öfverensstämmande, ty i första året framfödde dena tacka 2:ne ungar, | i andra året 3 stycken; likaså i det tredje året; i fjerde året nedkom hon, till ägarens stora öfverraskning, med 4 friska och dugtiga lam, äfvenså i det femte året och i år, det sjette året, har hon skänkt sin ägare tre stycken vackra lamungar; alltså blir hela stmman nitton ungar på sex år, hvartill jag antager ej är lätt att uppvisa ett motstycke. Tilläggas kan, att alla unglammen varit friska vid födslen och ej mer än ett enda har genom sjukdom skattat åt förgängelsen.

Från dödens skördar
Guldsmeden och urmakaren N. V. Lindbom, f. n. bosatt å Burgsvik, afled i lördags (2 Maj), efterlemnande en sörjande hustru, 3 små barn samt en talrik vänkrets, Dödsorsaken lär varit blodslag. Såsom en egendomlighet kan antecknas, att hans hustru, bosa’t i Stockholm, anlände hit med ångf. Klintehamn samma dag kl. 10 f. m. och fick således blott omkring 4 korta timmar vara vid makens dödsbädd. Mannen var isin kraftigaste ålder.
Alltjämt hör man talas om att

Tomtprisen
stiga i värde. Så är åtminstone förhållandet här på söder. Ett par personer ha begärt af ett par fattiga arbetare respektive 700 och 1,000 kronor för I tunnland jord att bo på.

I Hallströmska stenbrottet
pågår för närvarande brytning af sandsten med ett fåtal arbetare. Utskeppaingen har äfven börjat ; när detta skrifves, pågår lastntug af en skonert »Trion».

Gotlands Allehanda
Fredagen den 8 Maj 1885
N:r 37.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *