Kriget.

Det ekonomiska eländet börjar nu så småningom.
Just i dessa dagar vid krigets halfårsskifte visar det sig, att äfven samtliga neutrala stater börja lida oerhördt af krigstillståndet. Såväl Italien som Schweiz stå nära nog inför hungersnöd, och regeringarna ha själfva måst ingripa i spanmålshandelns reglerande. Det faller af sig själft, att alla möjliga fraktlindringar och tullnedsättningar tillämpas för att upphjälpa bristen. Men det är icke ensamt de spanmålsimporterande europeiska stater, hvilka gränsa intill de krigförande, som hotas af ekonomisk misär — äfven de sydamerikanska staterna börja få det mycket bekymmersamt stäldt. Argentina t. ex. som är ett af världens största spanmålsländer, genomlefver en fruktansvärd ekonomisk kris, med arbetslöshet och elände öfver allt. I Brasilien, den andra af Syd-Amerikas stora stater, är likaledes den ekonomiska krisen oerhördt svår. Själfva Förenta staterna, som haft alla betingelser att förtjäna på kriget, måste räkna med ofantligt minskade statsinkomster och äfven en minskning i industriverksamheten, utom i fråga om krigsartiklar och utrustning till soldaterna å de kämpande härarna.
Storbritannien och dess allierade försöka som bekant tilltäppa hvarje handelsförbindelse med Tyskland—Österrike, och Tyskland å sin sida gör hvad det kan för att skada den brittiska världshandeln på hafven. Det är åtminstone 5 ångare (4 brittiska och 1 japansk) som på nu senaste två dagar skickats till hafsbottnen.
De tyska undervattensbåtarna af nyaste konstruktion ha en aktionsradie, som räcker till för en färd rundt de brittiska öarna. Det är alltså icke uteslutet, att handeln å Storbritannien kan bli betydligt förlamad. Kunna de tyska undervattensbåtarna också lägga ut minor, blir risken för sjöfarten på Storbritannien ännu större. Man hade hittills trott, att egentligen blott östra kusten af Storbritannien samt Engelska kanalen skulla kunna hemsökas af fientliga undervattensbåtar, men U. 21:s uppträdande i irländska Sjön ger vid handen, att örikets samtliga kuster äro omspunna af den osynlige fienden.
Fraktsatserna komma, följaktligen att än mera stiga och därmed äfven prisen på alla varor öfver hafven. Det ekonomieka eländet för hela världen börjar därför egentligen först nu med krigets andra halfår. Det är onekligen egendomligt, att t. ex. smöret i Stockholm skall kosta kr. 2:60 a 2:90, medan ryssarna i Sibirien måste kasta det för svinen och hålla på att förgås, emedan de icke kunna, få, sälja det, så att de få pengar till de allra, nödvändigaste jordbruksredskap. Också Sibiriens stora skinnhandel är alldeles lamslagen. Jägarna kunna icke ens mot skinnen tillhandla sig det krutförråd, som behöfves för att fälla pälsdjuren. Allt håller på att förlamas.
Man trodde i Storbritannien, att några månaders handelsblockad skulle bringa Tyskland till ruin, men det har icke svårare än sina fiender — i vissa fall är det t. o. m. bättre ställt än både Ryssland och Frankrike. Den stat, som blifvit mest isolarad genom kriget, är Ryssland, och genom tyskarnas besättande af Frankrikes största järnmalms- och industridistrikt äro fransmännen för sina behof af industrialster hänvisade till Storbritannien och till den lika riskabla som fördyrade fraktfarten öfver hafven.

Ungerns ekonomiska styrka.
Ungerska finansministern Teleszky har till Neue Freie Presses redaktör yttrat, att monarkiens ekonomiska kraft och styrka, som förut underskattats, på ett glänsande sätt bestått profvet. De flesta industrigrenar uppvisa ökad verksamhet, ja t. o. m. arbetarbrist förmärkes. Äfven hvad angår monarkiens förseende med spanmål och mjöl trodde ministern, att den är säkerstäld ända till efter nästa skörd. Landets ekonomiska läge är konsolideradt, och skatterna inflyta bra. Kriget har under de sex månader, som nu förflutit, icke kunnat inverka mycket på vår folkekonomi. Det kommer icke att kunna skaka dess solida, fast uppförda bygnad, äfven om freden ännu låter länge vänta på sig, hvilket vi emellertid icke önska. De underrättelser, som på senaste tiden ingått från alla krigsskådeplatser, äro på ett glädjande sätt ägnade att stärka vår fasta tillförsikt. Monarkiens folkekonomi kommer äfven att med full styrka kunna uthärda de svåra uppgifter, som vänta på den efter krigets slut.

Då Tebris togs.
Från Tebris telegraferades 1 febr. till Petrograd: Ryske generalen Tchernozouboff höll sitt intåg Tebris genom Adsjitsaj-porten, där han hälsades af generalguvernröen öfver Aserbeidsjan och tusentals männisikor. Efter ryssarnas seger vid Sofian och Savalan, där turkarna förlorade hela sitt artilleri och omkring 1,000 man i döda samt 200 fångar och många sårade, flydde de turkiska, generalerna i vild oordning mot Maraghan. I deras spår följde tyske konsuln Litten samt den nyligen hitkomma turkiska konsuln Rahid Bej. Kurderna ha totalt nedbränt det nya ryska konsulatet i Nimotabad samt äfven antända ryska banken, det gamla konsulatet, hus och butiker, tillhörande ryska undersåtar, hvilket dock tack vare amerikanska konsulns omsorger icke medförde någon vidare skada.
General Tcahernozouboff har aflagt ett besök i armeniska katedralen, där sirdar Resjid med hela armeniska kolonien samlats till tacksägelse för ryska segern ach böner för kejsaren af Ryssland och shahen af Persien. Generalen besökte därefter musjtahider, Persiens religiösa öfverhufvud, hvilken var omgifven af samtliga medlemmar af det högre prästståndet. Därvid uttalades de andligas glädje öfver att staden intagits af de ryska trupperna. Generalen svarade med att framhålla den sekelgamla vänskap, som förenade Ryssland och Persien, och uttryckte en önskan om att närvara vid den muhammedanska gudstjänst, som skall firas med anledning af stadens intagande och där böner för de båda ländernas lycka och för deras suveräner skola hållas. General Tchernozouboff besökte älven franska missionsskolan, där äfven belgiska och italienska kolonierna vora samlade.
På order af generalen ha de ryska trupperna lagt beslag på, tyska mattfabrikationen och dess upplag.
Stadens befolkning har vänligt mottagit ryrssarna och visat dem stor gästfrihet. Lugnet och ordningen i Tebris äro mönstergilla.

Emden spökar.
En engelsk officer, som medföljde en trupptransport från Australien till Egypten, har skrifvit ett bref till en vän i Uddevalla. Bohusposten meddelar därur att intressant utdrag röranda den ryktbare tyske kryssaren Emdans sista timmar.
Den engelska transportflottiljen bestod af 28 stora ångare ordnade på tre kolonner och under konvoj af några krigsskepp, bland dem den australiska kryssaren Sidney, som påträffade Emden och sköt den i sank. Efteråt kände man sig rätt kuslig till mods ombord på transportflottan, när man tänkte på hvilken oerhörd skada Emden kunde ha förorsakat på flottiljen. Emdens kapten, som såsom fånga förvarades oanbord på brefskrifvarens fartyg, hade yttrat, att han gärna skulle hafva löpt hvilken risk som helst, om han fått anfalla kolonnen skjutande och torpederande till höger och vänster, och hade nog sänkt minst 6 fartyg, innan han själf delat samma öde.
Om själfva den engelske officeren: Emden bjöd före förstörandet kraftigt och effektivt motstånd med sitt underlägsna artilleri, och från en viss synpunkt kan man just icke säga, att Sidney är förtjänt af någon vidare eloge. Den var mera modärn, hade gröfre kanoner, full kollast, hvartill kom, att Emden saknade 40 man, som landsatts för att förstöra den trådlösa telegrafstationen.
Det var i alla fall Emden, som började dansen, till Sidneys stora förvåning, som trodde sig vara utom skotthåll. Den icke blott öppnade elden, utan första skottet gick öfver Sidney, det andra slog ned i vattnet framför och det tredje gick rakt genom ledningstornet, slog af mössan på en officer och klöf en matros i två delar. Det var alla fall ett lyckoskott från Sidney, som gjorde slag i saken. Granaten kreverade mellan Emdens däck, förstörde styrinrättningen, sprängda däcket och sköt 7 man öfverbord. Tre af dessa uppfiskades 9 timmar senare och
befinna sig nu här ombord. Detta skott satte också eld på Emden, och det brann så våldsamt, att aktern på kryssaren blef hvit af hettan och alla man samlades i fören. Den fortsatte dock med eldgifningen, men mycket långsamt, tillbucklad och skadad som den var, hvilket gjorde det svårt att komma åt ammunitionsdurkarna. Slutligen sattes den på grund med förstäfvan omkring 20 meter från land.
Kuriöst nog var ett japanskt krigsfartyg med bland konvojen. Tänk dig, säger brefskrifvaren, australier skyddade af en japan, som icke ens får landstiga i Australien! Australien må i framtiden som hittills tala förklenande om japanerna, men nu finnas 20,000 australier och 10,000 Nya-Zeeländare, som aldrig skola förgäta den dag, då de fruktade, att eskorten skulle anfallas och då de voro ofantligt tacksamma att se ett japanskt krigsfartyg, färdigt till strid och med den uppgående solen prydande stormasten.

Ett och annat.
— Paristidningen Le Temps påkallar i en artikel japansk hjälp, till och med på bekostnad af territoriella koncessioner.
— Englands nuvarande stridskrafter uppgå, enligt Giornale dItalia, till 180,000 man i första och 100,000 man i andra linjen.
— En korrespondent till Daily Telegraph skrifver: Enligt hvad jag inhämtat, låg det bakom den tyska kryssareraiden förra söndagen ett större syfte än ett återupptagande af bombardemanget på Scarborough. Man hade som födelsedagspresent åt kejsaren velat hemföra en mera påtaglig bragd.
Sedan den tyska eskadern gått ut, fans i en af de tyska hamnarna liggande en hel transportflotta med trupper, klar för affärd. Den tyska planen gick ut på att locka de engelska kryssarna in bland minorna och undervattensbåtarna vid Helgotland och därefter under söndagsnatten skicka i väg den väntande transportflottlinjen med full fart mot engelska kusten.

Gotlands Allehanda
Fredagen 5 februari 1915
N:r 29

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *