från S:t Karins torn förkunnade i går qväll kl. 11, att eld utbrutit. Vid framkomsten till brandstället, beläget i hörnet af Adelsgatan och Berggränd, endast några minuter efter klämtningens början befans elden redan hafva gripit omkring sig med förfärande bastighet. Fastigheten, tillhörig handl. Levin, utgöres af ett vid Adelsgatan liggande stenhus med en flyget inåt gården. Uti denna sistnämda flygelbygnad, uti hvilken en hyresgäst, korffabrikören Hansén, har sin fabrik inrymd, varsnades först elden, som inom några minuter satte hela taket i full låga. Det dröjde icke heller länge, förrän lågorna med den vestliga vinden slogo öfver till hufvadbygnaden, antändande dess tak, som brann efter hela sin längd. De yttre omständigheterna syntes antyda, att eldsvådan skulle taga stor omfattning: på gården, eudast några famnar från eldens härd, låg ett större vedupplag och på grannens, bagare Vallins, gård, fans ett ännu större upplag af samma ämne, liggande omedelbart inpå det brinnande huset, skildt från detta endast ge: nom en tunn och bräcklig mur. Till all lycka rådde emellertid lugnt väder, hvilket i förening med husets isolerade läge hin drade lågorna att kasta sig öfver grannarnes hus, bland hvilka det mest hotade delvis skyddades af brandsegel.
Det dröjde en stund innan sprutorna anlände. Först på platsen anlände omkr.
11:20 nr 5, som med berömvärdt nit på vägen hunnit förbi nr 2, hvilken emellertid anlände en kort stund derefter. Dessa båda sprutor placerades inne på bagare Vallins gård. Derefter anlände så småningom de större sprutorna pr 1 och 3, som togo plats på Adelsgatan. Stationssprutan 1 uppstäldes inne på gården der den gjorde gdd effekt. Emellertid gick det i denna på vatten fattiga stadsdel långsamt, innan det egentliga släckningsarbetet kunde komma i gång. Första vattenköraren kom från bagare Vallin och den andre från kakelugnsmakare Berg.
Uppfordringsverket, med hvilket man afsåg att trycka vatten upp från bränneriet, visade sig otjenstbart på det långa afståndet, och vattenframskaffningen måste derför ske genom körsvenner, hvartill visserligen kom en verksam hjelp uti den rikliga brunnen på bagare Vallins gård. Det ena med det andra gjorde, att man icke förr än kl. 3/4 på 12 kom i full gång, men sedan gick släckningen raskt, och redan kort efter 12 kunde man skönja, att faran för de angränsande husen var öfver och elden begränsad till de båda brinnande husen. Af dessa nedbrann det mindre, som var envåningshus, i grunden, hvaremot det större, hvars kolade takstol ännu qvarstår, mycket skadades af vatten, men af elden endast i öfre våningen.
Lyckligare än man från början vågat hoppas aflopp således denna eldsvåda, hvilken med starkare vind uti denna stadsdel, som till större delen är bebygd af trä, lätt kunnat få en mycket stor omfattning.
Det mest sorgliga uti denna olycka är dock den misstanke, man på vissa grunder hyser, att branden var anlagd. Redan vid eldsvådans utbrott gick bland de församlade detta rykte, och misstankarne riktades genast på innehafvaren af lägenheten, korffabrikören Hansén. Med anledning häraf fann sig polisen föranlåten att genast omhändertaga nämde Hansén, f. artilleristen Flygare, gelbgjuteriarbeta ren Larsson samt biträdet hos Hansén drängen Larsson. De båda sistnämde frigåfvos på natten efter polisförhöret, hvaremot Hansén genast efter dess slut affördes till länsfängelset och Flygare qvarhölls på vaktkontoret för att finnas till hands vid dagens ransakning.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 12 Augusti 1884
N:r 65.