Visby rådhusrätt.
Med det af unga pojkar bestående tjufbandet hölls i förgår förnyad ransakning inför en ovanligt talrik åhörareskara.
Åklagaren förmälde, att han på grund af hållna undersökningar ej funnit skäl att inkalla de förut omnämde ynglingarne Petter Karl Johan Jonsson, son till glasmästare Jonsson, sjömannen Alfred Niklas Möllers son, f. rättaren P. Olssons dotterson Ture Olsson samt N. Jakobson;
att åtalade ynglingarne Karl Ludvig Hjalmar Pettersons och Johan Emil Petterssons tader f. artilleristen skomakaren Johan Petter Petterson oqvädat polisen, då den gjort efterforskningar angående de begångna stölderna (hvarför han nu erböll tillrättavisning);
att gossen Karl Gustaf Fredrik Lundberg (13 år gammal) genom annan person sändt till vaktkontoret en kort skrift, hvari han återtog sin förut gjorda bekännelse om inbrottet hos slagtare Bertin; samt
att Lundberg erkänt, att han ytterligare stulit 31 stycken messingstenar från konsul Arweson samt en jernkätting och ett halster från arbetaren Petter Ekström, Lickarfve i Hejdeby (allt värderadt till 6 kr. 50 öre), hvilket han sålt för 1 kr. 13 öre.
Vidare anmälde en person, att ett galler för en källareglugg i söndags blifvit frånbrutet.
Härtill erkände sig ynglingarne Petterson och August Ferdinand Brusell gemensamt vara skyldige, sedan de en stund sökt att skylla det på hvarandra.
Lundberg sjelf påstod helt öppet, att hans inför åklagaren Må domstolen förut gjorda bekännelse om inbrottsstölden hos slagtare Bertin var helt och hållet uppdiktad, vid hvilken uppgift han envist höll fast.
Åklagaren omförmälde, att stöld af kortlekar en dag i förra veckan egt rum i Vibergska tobakshandeln, för hvilken stöld Pettersönerna misstänktes, emedan de samma dag varit inne å nämda ställe, men hvartill de ej ville erkänna sig skyldige.
Efter enskild öfverläggning dömde rätten FS P. att för första resan stöld -undergå straffarbete i tre månader och att vara medborgerligt förtroeude förlustig i ett år, hvarjämte han förklarades skyldig att genast träda i häkte; Brusell. ådömdes en månads fängelse för första resan snatteri samt Lundberg och Emil P. att ihsmmen med aga rättas.
För brutet förhyrningskontrakt hade styrman J. Ejmander uttagit stämning å kaptenen &å jakten »Fyra Systrar» August Niklas Stengård från Klinte. Kärandens ombud, v.
häradshöfdiog K. Herlitz anförde, att hans hufvudman varit förbyrd å svarandens fartyg för föregående års seglationstid, hvilket Stengård medgaf, samt att han i Simrishamn blifvit af Stengård skild från tjensten, hvarför yrkades ersättning för en månads hyra med 40 kronor och för hemresan med 50 kronor jämte ränta å dessa belopp samt betalning för rättegångskostnader; ombudet företedde vidare ett af tre, i Simrishamn boende, arbetare utfärdadt intyg, som innehöll, att Ejmander blifvit af Stengård afvisad från fartyget. Svaranden bestred intyget och förmälde, att Ejmander i två och ett halft dygn varit borta från fartyget samt att han på egen begäran blifvit afmönstrad; erkände dessutom, att Ejmander ej erhållit något förskott å hyran. Kärandeombudet anhöll om uppskof, 5 det att de tre arbetarne i Simrishamn måtte få vid dervarande rådhusrätt med ed bekräfta riktigheten af det företedda intyget, hvilken begäran af rätten bifölls.
För oloflig bränvinsutskänkning andra resan fäldes husbonden Johan Johansson, Långgutes i Mästerby, att böta 80 kronor och attutgifva utskänkningsafgift med 120 kronor, hvarjämte han förpliktades utgifva vittnesersättning med 4 kr. 50 öre samt lösen för protokoll och utslag. Som förut nämts dömde rådhusrätten Johansson till edgång, hvaröfver ban, utan att vinna ändring i domen, besvärat sig i hofrätten och hos k. m:t. I den honom ådömda edgången har han sedan brustit.
Det ruskiga äktenskapsmålet mellan slagtaren Ölander och hans Maria Kristina Ö. förekom åter igår inför rådhusrätten, hvarvid menigheten under vittnesmålens afläggande fick afträda. Artilleristen Emil Laurentius Andersson, som är 23 år yngre än hustru Ö., till hvilken han enligt mannen Ölanders påstående skulle hafva stått i brottsligt förhållande, var af sjukdom hindrad att infinna sig inför rätten. Två nya vittnen hördes, hvarjämte tvänne förut afhörda fullständigade sina berättelser, hvilka senare ej voro till hustru Ö:s fördel. För att få vittnen hörda å svarandesidan begärdes och erhölls uppskof.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 11 Januari 1882
N:r 3