de kristna folkens förnämsta högtid, är inne. då frid och glädje gästa palats och koja, hvilkas invånare tacksamt fira den afton, då fridens furste nedsteg till jorden och tände det ljus, som med sina klara strålar ännu lyser öfver menskligheten. Julhögtiden med denna sin stora betydelse utöfvar på alla ett mäktigt intryck. Barnen njuta stundens fröjd i fulla drag; de dansa och leka med jublande glädje omkring den af ljus och glitter lysande granen, en sinnebild åf nordiskt allvar oaktadt all dess glänsande skrud. De, som vandrat en längre väg fram i lifvet, fira i julen en minnets högtid; för dem träda barn- och nngdomsålderns alla både ljufva och bittra minnen fram och genomlefvas åter, på samma gång som verldshistoriens mest följddigra och välsignelserika minne, Kristi födelse, framstår i sin fulla betydelse under denna fridens fest, då de hvardagliga bestyren få gifva vika för njutande af hemmets ostörda lycka. Visserligen är sant, att julen ter sig mycket olika.i den fattiges enkla boningar och den rikes festligt prydda salar. Dock beror den sanna julglädjen ingalunda på yttre omgifningar och vilkor. Tvärtom! Mången gång blomstrar julfriden rikare och ädlare i den fattige arbetarens hem, smyckadt af förnöjsamhetens och ett redbart arbetes välsignelserika håfyor, än i den rikes af svällande öfverflöd och praktfull belysning omgifna palatser, der ofta lefnadströtthet och verldsförakt äro inneboende. Men i mång tusen hem, både rika och fattiga, herska dock i de dagar som nu stunda en ogrumlad fröjd och ett förnöjsamt sinnelag.
En kristens plikt är välgörenhet mot sina medmenniskor och under fridens högtid framträder denna plikt med större kraft. Må derför en hvar, som dertill eger förmåga, i sin mån bidraga till, att julglädjen äfven i armodets hydda ej störes. På så sätt uppfylles ett af Kristi vackraste bud.
Må julens stora minnesfest för oss alla blifva en glädjens och fridens sanna högtid!
Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 December 1880
N:r 103