firade i fredags årsdagen af sin stiftelse, 27 Aug. 1878, med bollspel å paviljongsplanen, hvarefter ledamöterna, uppgående till ett 50-tal, vid 8-tiden samlades till ett gladt samqväm i stadshotellets stora sal. Salen var festligt prydd med granar och grönt, hvarjämte fonden företedde en transparang, upptagande klubbens namn och stiftelsedag samt en afbildning af »pärken». Vid festen, som under lifvad stämning fortfor ett stycke in på »småtimmarne», vexlade sånger och tal såsom för klubbens bestånd och utveckling; för dess stiftare, afl. J. W. Klintberg; för inbjudne gäster; för de nyligen från utlandet i täflingar framgångsrike återkomne svenske gymnasterna m. fl.
Under aftonens lopp föredrog en af klubbens ledamöter följande qväde:
Mel.: »Solen glimmar blank och trind.»
Här man samlats har i dag
Gamla liksom unga
Till ett gladt och muntert lag
Nu man borde sjuuga ;
Ty, jag påstår, mindre har
Sjungits för i våra da’r
Än vårt bollspel, som står qvar —
— Fröjd bland mödor tunga.
Egendomligt för vår ö
Är vårt bollspel blifvet
Nog få vi, som andra, dö;
Det behåller lifvet.
Våra fäder spelte väl,
Höll det kärt af lif och själ;
Gaf oss det i arf jämväl. —
Så blir det ock gifvet. —
Se! — der lägges pärken ut.
Bollen ännu drömmer
Om sin flygt och om till slut
Han en trasa gömmer.
Puttkarl ordnas. För och bak
Stickan väljes smal och rak,
Lägges rätt — en vigtig sak. —
Stöjtou man ej glömmer.
Nu man delar jemna par
Lika mot hvarandra,
Pärkkarln re’n man utsett har
Nu ej finns att klandra;
Men man bör ej glömma dock
Taga tröjan af och rock,
Skor och strumpor kanske ock? —
Fritt bör svetten vandra.
En tar bollen, syftar — slår
— »Klatsch> — Hurra!» Var inne»!
— Stång min bror»! — till svar han får —
»Fäst det i ditt minne!»
Snopen går han till sin vakt —
(Alltid sant hvad pärkkarln sagt.)
Sen han stång tillrätta lagt,
Ny attack är inne.
Hugget smäller. — Bollen tog
Midt i pärk; — men viker
För ett väldigt slag och drog
Utåt. — Nu man skriker:
»Pass nu på! — han kommer der!» —
» — Hej! se hit! nu är han här! -—»
Fyra minst på stället är.
Alla dock han sviker.
Än ett hugg. »Rätt så min bror!»
»Så bör alla göra.»
»Slå vi alla så, jag tror»,
»Att vi snart få höra»
»Första »tiet» blir vår lott»
»Tjagua togo vi se’n godt»
Det har aningen så smått
Hviskat i mitt öra.
Kas i bakpärk fick vi nu!
Kunna vi den värna
Få vi Fullt — och sedan du!
Vinna vi så gerna. —
Intill stickan gå vi två!
— Rullan — du kan börja slå
Sén det slaget är, gå på!
Sparka, slå och spjerna.
Torfvor ryka högt i sky
För hvart hugg som råkar.
Bollen likväl lyckas fly
Utom — hur man bråkar;
Men när sista hugget gått
Och af pärkkarln slaget fått
Stannar han och surrar blott. —
Nu med lif man språkar:
»Hejsan gossar! — bra det går»
»Här skall valsas värre!»
Må han komma der jag står
Skall jag vägen spärra.
Pass och påskrift skall han få
Och till hemmet återgå
Lika fin om näsan då —
»Sen han kyst sin herre».
Och lik en komet han kom
Noga observerad;
Men i banan vände om
Med ny fart serverad.
Ned bak pärken nu han vek
»Släpp han!» »Släpp han» pärkkarln skrek
»Nu är alvar med i lek».
Och han blef parerad.
Huru står affären nu?
Låt oss undersöka!
Fullt om vite säger du!
— Vinst vi nu ej söka.
Fingo vi nu blott ett ti
Sluppe vi att munkar bli
Och sén hoppas jag att vi
Nästa spel försöka.
Tvänne vinsthugg återstår.
Ingen kan ju veta! —
Kanske falska lyckan står
Just i dem att leta!
Näfven fuktas väl med spott,
— Sticka var det! — nå ja — godt!
Sista hugget vill jag smått
Söka undanpeta.
Hej! — nu kom det! — ut det gick!
Det tog midt i näfven! —
»Möta nu på trut med skick!»
— Pass på stöten äfven.
Kommer! — Kommer! — pass nu på!»
»Håll där»! — »Håll där»! — Låt hau gå!
»Här skall hon sin hyra få» —
— Nu tror jag vi ströfva.
Skildringen är kanske svag,
Matt och ofullständig.
Poesin — erkänner jag —
Nära på — eländig:
Men jag gjort, hvad jag förmått.
Har en enda önskan blott:
— Att I allen mig förstått
Vänner!! Skål för bollen!
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 31 Augusti 1880
N:r 70