I väster.
Stridenos häftighet västerut synes tilltaga. Säkert är det denna gång fråga om en verkligt stor offensiv af de allierade, afsedd att åstadkomma kraftig motvikt mot de ryska nederlagen i Galizien.
Tyska högkvarteret erkänner några af motgångarna, men vill göra gällamde, att i det hela har den stora attacken misslyckats och blifvit värst för fransmännen och engelsmännen.
Mot engelsmännen hå tyskarna otvifvelaktigt vissa framgångar iatt hänvisa till. Vid La Bassée tillfogade sachsare och westfaliare engelsmännen ett mederlag, och vid dammen i Bellevoorde har French måst återlämna det mesta af den lilla terrängvinsten från ett par dagar sedan.
Men fransmännen erkännas ha tagit några fullständigt sönderskjutna skyttegrafvar på Notre Dame de Lorette-tinjen, och söder om Souchez ha de på en bredd af 600 meter satt sig fast i de tyska ställningarna.
Högkvarteret vitsordar fransmännens ofantliga ammunitionsförbrukning och likgiltighet för lidna förluster.
Vid Moulin gous Touvent säga sig tyskarna ha tagit 5 officerare och 300 man till fånga.
I Vogeserna erkänna de »en mindre terrängförlust nordväst om Metzeral», men påstå sig i öfrigt ha hållit sina ställningar och tagit 100 fångar.
Den afgörande kampen i Galizien.
Ryssarna tala ännu med frejdigt mod.
Stora ryska generalstaben meddelar: I Galizien fortsätter striden. På denna front ägde de häftigaste striderna rum den 15 mellan San och staden Lubaczow och i trakten: af köpingen Krakowec.
På Dniestrfronten blef fienden natten till 16 i afsnittet mellan floderna Tysmenica och Stryj tillbakaslagen i oordning.
Vårt sammanlagda byte vid Dneijstr ofvanför Zuravno den 14 och 15 utgöres af: 202 officerare och 8,544 soldater i fångar, sex kanoner, 21 kulsprutor, trängvagnar och annat.
Den 15 öfvergick fienden Dnjestr ofvanför ’och nedanför Nizniow. De fientliga stridskrafter, som verkstälde öfvergången ofvanför nämrda stad, blefvo tillintetgjorda, och de styrkors offensiv, hvilka gingo öfver nedanför densamma, blef hejdad. Striden fortfar. I riktning mot Chotin mellan Prut och Dnjestr ansatte vi den 16 fiendens afdelningar.
Ryssarnas sega motstånd vid Dnijesterlinjen.
Ryssarnas sega motstånd sydöst om Dnjestrträsket och längs Dnjestr nedåt Bessarabien antages bero på att stora förstärkningar framförts hit irån Odessa. Den här, som var alsodd för Konstantinopels eröfring, har måst tillgripas för att försöka hejda debaclen i Gar lizien. Men äfven motståndet på Dnjesterlinjen torde blott till en tid kunna fortfara, Pflanzer-Baltinarmén har nämligen genom att tränga fram öfver Tysmienica, Tlumacz och Olecza satt sig i besittning af brohufvudet vid Nizniow. Därigenom, ha de förbundna arméerna den andra af de fom järnvägsöfvergångarna vid Dnjestr 1 sina händer, hvarigenom den ryska fronetn äfven här, där den eljest var starkast, kommit att vackla.
En officiel rysk redogörelse.
Officiellt meddelag igår från Petrograd: Utvecklingen af slaget på den sextio verst breda fronten mellan Tysmomica och Swika, där en af de sex arméer, som angripa oes i Galizien, opererar, kan ge ett begrepp om omfattningen af de operationer, som där förslge; Fayneen af Stryj-riktningen består däri att den kringgår den del af vår front, som står emot goneralöfverste Mackensens trupper. En eventuell seger för fienden i riktningen Stryj—Lomberg skulle ge en afgörande betydelse åt generalöfverste Mackensens offensiv, hv i det motsatta fallet endast inskränker sig till några ur strategisk synpunkt fruktlösa frontstötar. Emellertid är den nämda delen af Dnjester icke platsen för hufvudstriden, icke ens hänsyn till mängden af de stridskrafter, som där utvecklas.
Den 15 maj stötte den fientliga armé som följde våra från Karpaterna retirerade trupper, på vårt motstånd i trakten öster om Drohobycz vid Stryj och Bolechów. Framemotsden 19 satte fienden in alla sina stridskrafter i striderna, men efter två Ser blef han tvungen att afbryta sin offensiv, sedan han förlorat folk i tiotusentel. Hans enda framgångefter åtta dagars strider blef en förllyttning al vår högra flygel vid Slonsko, hvilken hotades af kringränning. Under nämda vecka förhöll vi oss passiva och inskränkte oss till att nedgöra fienden, då han närmadsa sig. våra skyttegrafvar.
Under de därefter följande fyra dagarna koncentrerade fienden sitt tunga artilleri och og, likaledes ihop sina reserver, hvarpå han 25 maj började en afgörande anfall. Krisen kom på stridernas femte dag. En stark kår under general Botmer, bestående af tre tyska divisioner, lyckades till ett pris af otroliga offer bemäktiga sig Stryl.
Då vi försvodo, att österrikarna, som anföllo oss från den fientliga arméns högra flygel, voro utmattade, öppnade vi en offensiv och jagade dem bakåt.
Mellan 30 maj och 1 juni var det ännu oafgjordt, om vi skulle försöka kringränna tyskarna, som genombrutit vår tromt vid Stryj, eller om vi skulle gå tillbaka mot Dnjester. Den allmänna situationen i Galizien gjorde, att vi fattade sistnämda beslutet. Natten till 3 jumi anföll fienden, liksom för att demonstrera, våra brohufvuden i Mikolajow-riktningen och förlorade därvid flera tusentals män. Hufvudstöben riktade han med general Botmers kår längre öster ut. Anfallet mot Zydeaczów tillbakaslogs, men natten till 6 juni lyckades general Botmer öfvergå Dnjester vid Zurawno. Omkring 8 juni besatte han på vänstra stranden af floden ett område, 20 verst i bredd och 15 i djup.
Den 8 och 9 juni ledo do tyska hufvudstridekrafterna ett afgörande pederlag och kastades öfver Dujesver. Icka desby mindre riktade chefen för fiendens armé, för att stödja inledningen till den allmänna offensiven, 13 juni ett nytt anfall med återsboden af gina regementen. De tyska hufvudstridskrafterna dirigerades Jänga floden Stryja högra strand mot brohufvudet vid Zydaczow. Den 15 dennes kom fiendens nya nederlag i dagen. För att endast nämna Bereznica KrulewRoar vi där med bajonetten dödat 1,000 tyskar, hvilka missbrukat den hvita flaggan och som mu begrofvos oss.
Från, 29 maj till 15 juni togo vi på denna del af fronten omkring 40,000 fångar, däribland 860 officerare, och mer än 100 kulsprutor samt tjugofyra kanoner. De sammanlagda förluster, fienden led under loppet af denna månad på denna front af 60 versts längd, uppgå till 120 å 150,000 man. Täta regervkolonner gingo dagligen ned för Karpaternas sluttningar för att förstär fienden. En mängd reservafdelningar, som från början voro afsedda för Öst-Preussen, fingo sitt öde fullbordadt i Stryjdalen. Andra afdelningar ar samma slag trädde in i striden isoleradt innan de fått tid att förena sig med de förband, för hvilka de voro afsedda. Dessutom blefvo de betydande förstärkningarna förflyttade till denna del af fronten från Sambor, Böhm-Ermollis operationsområde. I Mikalajow-riktningen visa fiendens leder nu allvarliga symtom till demoråligation.
Det är lustigt att följa åberspoglingarna af händelserna vid Dnjester i fiendens officiella redogörelser. Hvarje steg framåt, som tyskarna gjorde, beskrefs i de officiella kommunikéerna gom en seger för tyskarna och som ryssarnas oordnade flykt. Redan dagen därpå förklarade samma kommunikéer, att den tyska armén med framgång gjorde motstånd mot ryssarnas framsteg. Och tredje dagen tillkännagafs, att ryssarna förfoga öfver väldiga stridskrafter inämda trakt. En dylik serie framställringar har tre gånger upprepats af de fientliga kommunikéerna under en månads strider vid Dnjegter.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 19 Juni 1915
N:r 139