Klintehamn hade just ej haft något godt väder, när den framemot åttatiden på onsdagsmorgonen ångade in i Visby hamn.
Det var därför nog inte utan blandade känslor befälet genast vid landningen mottog order att fortast möjligt afgå på lusttur till Stora Karlsö.
En timmas intensivt arbete för alla ombord och så kommenderade kapten Smitterberg kast loss.
Det var kaf lugnt i Visby hamn och regenärerna — det förut här omnämda sällskapet under ledning af professor Joh. Gunnar Andersson och d:r Astrid Cleve-Euler — hade i andanom Karlsö som i en liten ask. Det hjälpte ej att styrmannen välvilligt upplyste om att »idag kommer gimporna att få mat, och att den från Visby medtagne ciceronen upplyste om barometarhs ovanligt låga ståndpunkt och det betydligt otrefliga väderlekstelegrammet nere på Allehandas dörr.
Friskt mod och framåt och så i första hand passa på tillfället och studera kustbildningarna, så länge vi äro inne under land. — Det blef både tung- och hjärngymnastik.
Så hinna vi upp under Västergarn. Klintehamn börjar bli nyckfull och småkitslig. Där är en dam som skall resa sig för att flytta sig och fällstolen ett par steg åt sidan. Flyttningen blef lite hastig och opåräknad ner i lä och placeringen — nåja försök själf, när båten gör en stadig öfverhalning.
Vinden hade behagat gå nästan ett halft hvarf kompassen rundt, och det var en föga uppbygglig nordvägt nej mycket uppbygglig, när det gälde vågkammar — som nu höll på att göra sitt bästa.
Tre man redan förankrade; fyra man, aj! Jo, nu fick styrman rätt, men änn” kunna vi hoppas. En petition i väg upp till kaptenen. Ja, lofva något — nej, men försöka. Nå det var alltid något hopp och så trängde man ihop sig på läsidan och så började historier från skog och mark, då och då afbrutna af någon gladare låt från sällskapets enda beckbyxzas, nej förlåt becklufvas dragspel. Slutligen voro vi inne umder Storön, tätt utanför Norderhamn, En signal och fyrmästaren kommer utseglande. Hvad ha vi för utsikter?
»Nog för jag kan segla er i land, men om ni tänka på återfärd i dag, så går det inte. I Söderhamn stark brottsjö sedan natten och här om en stund samma spektakel, Farväl med hoppet.
Precis för inte ska vi dock inte farit hit, resonnerade kaptenen, och så maskinen sakta i gång först Storön rundt, så Lillön rundt, och tordrumlarne kommo så nära att de skubbade mot fartyget, och ejdrar och svärtor och måsar uppvaktade på sitt sätt, allt medan den ena punkten efter den andra passerade revy. Innan runden kring Lillön var slut, hade vi full storm och ätven de 13 af sällskapet, hvilka hållit sig skäligen friska, drogo en lättnadens suck, när Klintehamn gick till ankars under Västergarnsutholmen, där den stannade till middagen var öfver.
När båten åter lättade ankar, drog sig en och annan försiktigt nog tillbaka till ensamheten, under det de öfriga fortfarande ägnade sig åt»historieforskningar och musik», Och det måtte imponerat bra på de å hamnpiren församlade, när. Klintehamn passerade inloppet vid tonerna af: »Vi gå öfver daggstänkta berg.»
Jå så slöt den utfärden, hvarförutom det beslöts att någon skulle åta sig offentligen bringa Klintehamns befäl och restauration ett hjärtligt tack och uttala den önskan att bolaget måtte i st. för att lägga upp den båten låta den bli insatt som extra turistångare.
Efter Klintehamns ankomst till Visby i ongdags e. m. företogo deltagarne en kortare exkursion norrut, med föreläsning öfver ringmurens historia, besök vid röfvarekulan och Trojaborg, botaniska och geologiska studier.
Igår besöktes Korpklint, — Kolens kvarn och Cementfabriken; kl. 5,30 afreste en del af sällskapet till Burgsvik, under det en annan del — den mindre — företog botaniska utflykter i Visbytrakten österut.
W- sten.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 Juni 1913
N:r 134