tullare fick ej visitera dansk båt.
Tullbevakningen i Visby är mycket effektiv och att det är ett viktigt och ansvarsfullt arbete råder intet tvivel om. Tullöveruppsyningsman Frans Arvid Krohn har hållit på sedan 1908 inom yrket och har under den tiden varit med om många och intressanta upplevelser.
Hr Krolin som är född i Fleringe 1889 växte upp i Kappelshamn och gick till sjöss 1905. Först mönstrade han på »Karl» av Klintehamn och var sedan bl.a. på »Bur» och har seglat både på Vita havet och Medelhavet. 1908 fick han anställning som extra ordinarie kustroddare och blev 1919 utnämnd till extra ordinarie tullvaktmästare och skickades i september till Göteborg. Efter elva år fick han transport till Visby och blev tulluppsyningsman 1939 och tullöveruppsyningsman 1946. Tre år senare fick han guldmedalj »för nit och redlighet i rikets tjänst».
Gömde sprit i lönnfack.
Den första tiden som kustroddare fick hr Krohn för det mesta fara runt kring Gotlands kuster och ta vara på alla strandfynd och även göra en del prejningar. Det var en rätt bråd tid ty under kriget hände det ofta att utländska båtar sökte skydd för oväder utanför våra gotländska hamnar.
I Göteborg förekom det beslag på många tyska båtar efter kriget. En gång blev det ett storkap’då en bogserbåt prejades utanför Dalanäs. Besättningen som tydligen inte hade rent mjöl i påsen styrde båten mot närmaste brygga och tog till benen. Kaptenen hann emellertid inte undan utan togs när han satte foten på bryggan och sedan alarmerades polisen, som tog upp förföljandet av besättningsmännen. Under tiden visiterade tullen bogserbåten och hittade 1.000 liter 96-procentig sprit. — Man kunde ibland träffa på de mest underliga och finurliga gömställen för smuggelgods, berättar hr Krohn, och särskilt tyskarna var fina på att hitta svåra gömställen.
»Kom ombord — och jag skjuter!»
Denna barska varning mötte tullgubbarna när de begärde att få gå ombord på en dansk bogserbåt som låg i Göteborg. Skepparen, en löjtnant i danska marinen, stod på sig och det hjälpte ej att man hämtade bevakningskontrollören. Man fick då skicka bud efter danska konsuln och först sedan denne hade hotat med att låta arrestera hela besättningen släpptes tullen ombord och hittade 11 flaskor sprit i salongen.
Även på Gotland förekommer det mycket smugglingsförsök, och ett av de största kapen gjordes i Slite för två år sedan, då man lade beslag på 228 flaskor sprit. 11 man bevakade fartyget ifråga en hel natt och först kl. 3 på natten kom man på gömstället, som var beläget i en tank förut. På morgonen påträffade man även en hel del cigaretter.
En annan gång gick en sjöman iland och var på väg till läsrummet och hade med sig »en del cigaretter» »för att ha något att röka» när tullen lade vantarna på honom och visiterade honom. Man tyckte emellertid att 5.000 cigaretter var lite för mycket av det goda — även om mannen var kedjerökare. Det blev beslagtagning och 1.000 kronor i böter.
I Visby hamn förekommer det inte så mycket smuggling, beroende på att det inte kommer in så många större utländska fartyg, säger herr Krohn. En gång när jag skulle gå ut för att se till bevakningen på ett fartyg korn jag emellertid på ett par Visbyherrar som satt i salongen och »pratade skumt». När de gick iland dök vi på dem och bad dem följa med till vaktrummet för visitation. Jag gick sist i ledet och det glömde tydligen den ene bort, för när vi kom vid Kaffebron smet han in på kaféet utan att de andra märkte det. Jag gick efter honom och när jag kom in låg han på knä vid den öppna spisen och plockade fram det ena cigarettpaketet efter det andra. Jag väntade tills han var färdig och tackade sedan för att han hade plockat fram smuggelgodset själv. Vilken överraskning!
Här i Visby är vi 6 man som sköter tulltjänsten och förutom visitationerna är det vår uppgift att kontrollera och pricka av allt gods som lastas och lossas. Det är ett styvt arbete och arbetsdagen kan ofta bli lång. Det är emellertid omväxlande arbete och intressant att komma i kontakt med olika slags sjöfolk. Ibland är det emellertid skumma element vi har att göra med och det har varit uppe till förslag att vi skulle vara beväpnade, men det är nog lika bra att det inte har blivit genomfört. Hur det än är så kan det vara svårt för en som är ny inom yrket att sätta sig in i hur en sjöman tänker och handlar, och då kan man lätt missbruka ett vapen, säger herr Krohn, men medger att det ibland kan vara rätt riskabelt i tjänsten.
Ett annat led i hamnbevakningen utgör hamnvakterna som dygnet om avpatrullerar kajerna och håller ett vakande öga på allt gods som ligger staplat på hamnen.
Herr Karl Axel Arne Karlsson har tjänat Visby hamn i fyra år och är en av de tre som sköter ordningen på hamnen.
Herr Karlsson är född. 1915 och trivs med sitt jobb trots att det ibland kan vara kallt och ruggigt. Hamnvakterna har polisrättigheter, berättar herr Karlsson, men man behöver sällan använda dem, för det brukar i regel vara lugnt och fridfullt på hamnen. Värst brukar det vara när det ligger militärbåtar inne, då är det ju slagsmål och tråkigheter på löpande band.
För två år sedan fick även hamnvakterna rycka in som barnuppfostrare — tydligen ett omväxlande yrke — då det låg några tyska lastbåtar i hamnen. Båtarna besöktes flitigt av några skolflickor och en flicka fick man t. o. m. hämta fyra gånger från en båt. Till slut blev det nödvändigt att kontakta flickornas föräldrar för att få bort de unga båtbesökarna från det ohälsosamma området.
Att många inte kan skilja på rätt och orätt bevisades väl när en man en dag kom fram till herr Karlsson och frågade om han fick gå ombord på en holländsk båt och köpa lite sprit.
En annan. gång hörde herr Karlsson under sitt pass ett kraschande ljud och när han sprang ut såg han några pojkar som var i färd med att omilt avlägsna alla fönster i arbetsbodarna som står på kajen. Det blev en hetsig jakt, säger herr Karlsson, men de hade yngre ben än jag.
Sådana små episoder sätter emellertid sprätt på tillvaron och gör att arbetet inte blir så trist, säger vår hamnvakt, och ger sig iväg ut på kajen för att fortsätta sin vandring utan särskilt mål.
Conn.
Gotlänningen
Torsdagen 23 oktober 1952
Nr 246