De gamla arvsformerna försvinna mer och mer.
De gamla arvssedvänjorna synas mer och mer ha förlorat sitt grepp över bondebefolkningen. De frågor, som uppkomma i samband med arvsskiften eller vid jordbruksfastigheters försäljning under livstiden från far till son, lösas icke längre efter vissa fasta, mer eller mindre lokalt begränsade sedvänjor. Frågorna betraktas såsom ekonomiska problem.
På detta sätt sammanfatta de sakkunniga för reglering av jordbrukets skuldförhållanden en redogörelse för en enquéte om sedvänjor vid jordbruksfastigheters övergång på en ny generation. Förhållandet, att fastigheten redan under faderns eller moderns livstid säljes till något eller några av barnen synes vara rådande bl. a. på Gotland, där de sakkunniga även funnit det vara ganska vanligt, att i samband med överlåtelsen rätt till undantag eller födoråd upplåtes It snjaren. Någon gång händer det, att fastigheten är så skuldbelastad, att ingen av sterbhusdelägarna vill eller kan övertaga densamma, utan att fastighetne av sådan anledning säljes till främmande. Detta förhållande gäller för cirka 5 å 10 procent av hela antalet arvfallna jordbruksfastigheter. Bl. a. Gotland torde dock ligga något under medeltals-siffran.
Stundom förekommer, att vuxna bröder en längre tid stanna kvar å gården, sedan en broder i odelat skick övertagit densamma, och arbeta åt honom. Detta händer emellertid i de flesta delar av landet relativt sällan, men i vissa län såsom t. ex. på Gotland synes förfaringssättet dock vara något vanligare.
Gotlands Allehanda
Torsdagen 1 April 1937
Nr 73