(Bref till Gotlands Allehanda.)
Camp Meade, Pn, 24 Sept.
I Förenta stanernas armé äro, såsom torde vara bekant, ganska många svenskar inmönstrade. Kanhända skall det intressera landsmännen därhemma i det gamla landet att af en gotländing höra, huru en frivillig i »Uncle Sams» armé har det stäldt.
Det regimeute, som eder meddelare tillhör är det, 5:te Massachusetts infanteriregementet. Till vår missräkning fingo vi ej komma med i första uppbådet och taga aktiv del i det nyligen slutade kriget, men när det andra uppbådet af 75,000 man kom, blefvo vi antagna. Vi kommo ej i tillfälle att se någon riktig batalj, utan vår tjänstgöring blir att berätta de platser, som Spanien nu måste släppa ur sina grymma klor. Det finnes ej så få gotländingar i vårt kompani, nämligen Teodor Hermanson och K. H. Thunström från Stånga, Leonard Olsson och Petter Carlson från Burs, Johan Närsten från När och Oskar Amon Svenson från Ala.
Förste lägerplatsen, hvartill vi anlände, var Southframingham, Mass., hvarest vi lågo och väntade på att blifva sända till krigsskådeplatsen, efter] högst 3 veckor, just som vi voro färdiga att afresa, kom undeträttelse att Spanien varj benägen för fredsunderhandlingar, hvilket satte stopp för vår agärd, Vår tid i Southframinghamn var emellertid strängt npptagen icke för vår utbildning till dugliga soldater, och alla deltogo med lifligt intresse i öfningarna. Det var dock ett stort ombyte att komma från det civila lifvet och dess bekvämtigheter till det hårda lägerlifvet; kosten var enkel och enform g i jämförelse med hvad vi annars äro vana vid i Amerika, och bädden var ej heller mycket att skryta med, ty den bestod helt enkelt ibara tält, golfvet med en packe, innehållande vårt bagage = förresten var ganska hård och knölig — till hufvudgärd och en fit till täcke, Men soldater måste härdas, och vi fogade oss villigt efter omständigheterna.
Efter en larmande musik af trummor och trumpeter purras vi hvarje morgon kl 5,15.
Därefter vidtager en halftinmes liflig gymnastik, s. k. »selling up exercise», för att riktigt skaka sömnen ur ögonen, och sedan få vi tillfälle att göra toalett samt putsa gevär och öfriga persedlar, för att sedan under kastas en grundlig besiktning af vederbörande officerare. Stackars den som ej har sina gevär eller persedlar i vederbörligt skick, han kan bereda sig på bestraffning, tillexempel att få marschera i tältgatan upp och ned under fritimmarne eller annan lämplig straffexercis.
I southframingham var vårt läger beläget på en stor slätt; det var förskräckligt varmt i solhettan utan någon tillstymmelse till skugga att krypa in i, men det var att knoga på i alla fall och excera, så att v: voro genomvåta af svett. Några af de svagare dukade därvid ibland under för hetta och öfveransträngningar, men sedan de väl fått hämta sig, fortsattes leken åter lika gladt.
Vi lågo i southframingham i 9 veckor, hvarefter, vi fingo order att afresa till Camp Meade i Pensylvania, där vår nuvarande lägerplats är belägen. Vi voro mycket nöjda med ombytet, emedan det nu började bli enformigt att så länge förblifva på en och samma plats. Efter en treflig järnväsresa i nära ett dygn voro vi framme. Under vägen hade vi på ett ställe fått i järnvägsvagn göra en sjöresa på ungefär tolf engelske mil på en stor färja, som fraktade tåget öfver till andra stranden. Färden tog närmare 2 timmar. Det första intryck vi fingo af Penersylvanien, var att vägarne voro förskräckligt dammiga: Vi hade närmare 8 eng. mil från tåget till den plats, där vi fingo slå upp våra tält, och vi voro vid framkomsten så svarta som negrar af det mörka vägdammet och kände oss något medtagna efter resan. Emellertid måste vi först slå upp tälten, innan vi kunde få. tillfälle att snygga upp osg och få en välbehöflig tvagning.
Vår nuvarande lägerplats har ett förträffligt läge, ligger högt och har det bästa klimat. Ett stort antal trupper har församlats här nere, öfver 30,000 man, men lägret är ganska vidsträckt och de olika regementena åtskilda genom dalar och höjder. Ett godt förhållande är emellertid rådande mellan de olika regementena, och vi gå allt som oftast öfver och hälsa på våra grannar och kamrater. – Vi ba nämligen frihet att gå hvart vi vilja inom lägret. Huru länge vår vistelse här i Cramp Meade kommer att räcka, veta vi ej ännu, men troligen komma vi snart nog bort härifrån, för att afgå till Kuba eller Porto Rico i garnisonstjänstgöring. Som vi i händelser måste tjäna ut den tid af 2 år, hvarpå vi mönstrat kan det ungefär göra det samma, hvart vi taga vägen, blott vi få bidraga till att uppehålla vårt fosterlands ära och anseende samt som till att »stjärnbaneret» alltjämt må svaja öfver ett fritt och oberoende folk, hvilket städse kämpat tappert och själfuppoffrande i frihetens intresse. Lefve friheten !
Ett par frihetsvänner, Teodor Hermanson och Herbert Thunström från Stånga.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Oktober 1898
N:r 157