Lefnadsbeskrifning öfver kyrkoherden Lars Neogard i Östergarn.
Medan man härom talar kan man icke förbigå at comröra thet Sal. Herr Kyrkioherden aldrig plägade förslösa sin tid med fåfänga nöjen och tids fördrif utan skattade thet för sin största ro at sittja i sin studer kammare och skjöta sina studier. Och som han war Speculativ och af djupsinnig eftertanka, hade jemväl en ganska god skrifgåfva och förde en artig penna så har han för sin egen nytta och öfning wid lediga stunder sammanskrifvit åtskilliga lärda dels gudliga och upbyggeliga dels eljest nyttiga och wackra Tractater. Åbr 1731 skref han en Tractat de Melchisedech, Åhr 1732 författade han et Werk till wårt Gotlands heder och försvar kalladt Gautan Minnung theruti åtskilliga wackra saker uti Gothlänska antiquiteterne förekomma och ligger pu samma werk genom hög förväma gynnares påyrkande och recommendation sedan thet af Kongl. Censor Librorum blifvit censureras hos Boktryckaren i Stockholm Herr Lorentz Ludvig Grefving at med tiden befordras til Trycket. Åhr 1733 sammanskref han en afhandling kallad: Try hög och helig Förundrans Ämne. 1738 några anmärkningar öfver Svenska Psalmboken. Förutom alt thetta har han ock sammanfattat tid efter annan åtskilliga wälutarbetade’lyckönskningar öfver theras Kongl. Majestäter och mycket mera annat så at alt thetta nogsamt iutygar om hans stora flit och arbetsamhet theruti han var så trägen at kan understundom näppeligen gaf sig tid att äta. Thet är ock bekant, at Sal. Herr Kyrkroherden uti et och annat afgick ifrån allmänt wedertagna meningar hvarom han ock uti samvaro med sina Ämbetsbröder och förtroliga wänner gjerna plägade discourrera, til at thermedelst få anledning til djupsinnigare eftertanke, men så war thet dock så fjärran at thet månde teckna någon nygirighet hos honom eller Singularitet och godtyckjo för egna tankar som endast theruti wille exercera sit ingenium, hälst thet war i sådana mål, som ingalunda eller i aldraringaste måtto rörde then sanna lärares renhet utan ’angick allenast sådana spörsmål som efter the hälsosamma ords eftersyn kunna uti fullare ljus fasta warda; theruti han under aldrastörsta modesti med så fullgod och grundfast skjäl sir oförgripeliga mening framstälte, at et owäldigt granskande lärde finna föga at theremot invända.
Således bar nu Sal. Herr Kyrkioherden sig sjelfvom til heder, sinom anhörigom och wännom til hugnad och allom til Christeligt och wärdigt efterdöme sin werld genomvandrat och omsider hunnit til thet mål ther han wandringsstafven nedlagt hafver. Han har af Guds nåde städse haft en god helsa ther han ock med god och ordentlig dizet understött så at han icke wigst afnågon besynnerlig krämpa, undantagandes at han i 14 åhrs tid warit bekajad med en obekant sveda uti bröstet, hvilken understundom warit honom nog besvärlig, så att ban icke förmått gå öfver gården utan at. hvila sig, honom ock ofta om nätterna så hårdt ansatt, att han icke altid fådt jemn natiro, utan måst stiga up af sängene. Nu på 2 a 3 åhrs tid har man ögonskenligen sedt, at ålderdomen begynte med macht hos houom inbryta skjönt thet mindre märktes, när han war wid muntert sinne. Förleden wåras några dagar för Påska fick han fråssan, en för ålderstiget folk i synnerhet farlig sjukdom, hvilken han genom then Högstes hjelp efter 3 å 4 weckor öfverwann, dock hade sjukdomen thet efterhang, at swulnader i föttren hvaraf han ett par åhrs tid haft olägenhet, wille npumera tiltaga, hvilken ock i Septembris månad började slå sig up i hela kroppen, hvarpå följde i förstone stark diarrhé och sedan svår andtäppa. Under sådant sit sjukliga tilstånd underlät han dock icke att. förrätta sit ämbete, thet han ock aldrasista gången, churuwäl med största svårighet gjorde här i tbetta Guds Hus d. 6 Octobris som war d. 4 Bönedagen. Och ehuruwäl sjukdomen honom sedermera mycket utmattade så höll han dock icke ständigt sängen utan satt merändels om dagarne uppe. Han tröstade ock sina Kära Anhöriga ofta med thet hoppet at om thet wore Guds wilja kunde han wäl ännu sjukdomen öfverwinna. Men som khan utan NE wel gjorde sig sjelfvom en annan räkning, så lät han kalla sin skriftefader til sig d. 18 Octobris och blef tå på sotesängen betjent med then Hel. Nattwarden, then han med hjertelig andacht, gudel. wördnad och sin själf, fasta förtröstan på sin frälsares dyra förtjenst annammade beredande således i tida sitt hjertas lampa emot Brudgummens ankomst. Och änskönt andetäppan wid tben tiden tycktes wara försvunnen, jemväl swulnaden ansenligt förminskad genom the läkemedel, af hvilka han sig flitigt betjenade, så begynte dock kort therefter beggethera mer att tiltaga hvarför han ock dageligen under Gudel:a betraktelser och stilla andakt talandes med sinom Gudi sin saliga förlossnings stund förwäntade. Och såsom hans svåra andtäppa nödgade honom ofta at stiga up af sängene, så skjedde ock hans sista lefnadsnatt, som war natten emellan d. 25 och 26 Nowembris, tå han wid midnattstid med sin K. Hustrus — tillhjelp och efter wanligheten satte sig fram wid spiselen, tå han ock lät förstå at tbet nu månde lida til slut. Han hade således sutit näppeligen en minut senare eller förrn han under et djupt suckande upplyftande sin ögon till himmelen levererade sin dyrtkjöpta själ uti sin trofaste Återlösares händer och lemnade sin döda Kropp uti sin aldrakjäraste makas och tå mera en högtbepröfvad Enkjas famn, sedan han här i werlden uti 75 åhr, 1 månad och 16 dagar lefwat hade, och nu sin jordiska wandring beslutit.
Så har nu Sal. Herr Kyrkioherden wandrat alia werldenes wäg, och försvunnit utur wårt umgänge på thetta förgängeliga lifvets skådeplats. Thessa lofliga församlingar sakva nu sin trogna herde, thet högt bepröfvade Sorgehuset sin glädjesol sin = ljufvaste man och huldaste Fader. Vi alla sakna en redelig man, en Kjär vän, en trogen Broder. Borta är nu ait tbet nöje som wi hifwa haft af bans ljufva sammanlefnad, men så bar ock alt bans arbete och möda alt, hans elände och jämmer tagit en ända, Hans igenom Jesu blod renade själ är ingången ithens Högstes Boningar i the trygga Fadershusen i skjön rolighet, ther henne intet dödoqval nalkas, Hans förbleknade lekamen står här ännu för wåra ögon men skal straxt få anvisning på thess hvilokammare in til then stora Wårs Herras Christi tillkommelses dag, tå then uppwäckt förklarad och med själen förenad, blifver tillika delaktig af then outsägliga eviga himmelens glädje och salighet.
Wi dödliga se nu här för wåra ögon wår dödlighets spegel. Flan har nu gådt then wäg före som wi alla skola följa efter. Wi riste nu icke allenast thenna Sal. mansens wördiga ähbreminne djupt i wåra hjertan, utan wi trycke ock tber hos wår dödlighets insegel, som altid skal påminna oss om wåra dagars flychtighet samt thetta förgängelselefvernets ända hvilken at i Caristelig beredskap förvänta then heliga och Barmhertiga Guden oss allom sin milda nåde förläne för Frälsarens Jesu Christi skull allena, Amen.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 15 Mars 1897
N:r 41